Georg A Nilsson

Född:1871-10-09 – Malmö Karoli församling, Skåne län
Död:1949-11-11 – Gävle Heliga Trefaldighets församling (Bromma församling (AB-län), Stockholms län (kbf i Bromma, Sthlm))

Arkitekt


Band 26 (1987-1989), sida 708.

Meriter

Nilsson, Georg Alfred, f 9 okt 1871 i Malmö, Caroli, d 11 nov 1949 i Gävle (kbf i Bromma, Sthlm). Föräldrar: kvarnägaren Nils Vilhelm N o Johanna Malmgren. Mogenhetsex vid hal i Malmö 25 maj 91, ord elev vid KTH 15 sept 91, avgångsex från fackavd för arkitektur 30 april 95, elev vid FrKA 26 sept 95–98, assistent vid KTH 17 mars 99–20 mars 02, deläg i ab Arkitekt- & byggn:byrån 29 juli 04–12, tjänstg arkitekt utom stat vid överintendentsämb (ÖIÄ) 07–22, led av komm ang ritn:ar till folkskolebyggnader sept 18–febr 21, byggn:råd o chef för intendentsbyrån vid byggnadsstyrelsen 28 aug 22–11 sept 37.

G 19 okt 1901 i Törnsfall, Kalm, m Olga Maria Zachrisson, f 28 okt 1880 i Vimmerby landsförs, Kalm, d 22 jan 1962 i Sthlm, Bromma, dtr till godsäg Elving Z o Augusta Mathilda Jonsson.

Biografi

I Georg N:s familjebakgrund fanns skånska mjölnare och bagare. Farfadern och fadern ägde en kvarn i Södra förstaden i Malmö. Vid åtta års ålder förlorade N sin mor och vid elva fadern. Av betydelse för hans val av yrke kan ha varit kontakten med en kusin, Jöns Jakobsson-Wallin (1861–1931), som via byggnadsarbete, teknisk afton- och söndagsskola samt praktik blev arkitekt i Malmö och ägare till Kävlinge cementgjuteri. De båda stod genom alla år i nära förbindelse.

N gick 1898 ut FrKA:s arkitektskola med k medalj. Vid Storebro bruk, Vimmerby, där brodern Albin (1867–1911) var ingenjör, träffade han sin blivande hustru, vars far drev brukshandeln. Kontakterna här kan ha haft betydelse för de arkitektuppdrag N fick i trakten.

Med hustrun for N 1903 på akademistipendium till Frankrike och Spanien men fick avbryta resan på grund av sjukdom. Efter hemkomsten bildade han med byggnadsingenjören Ivar Nyqvist en projekterings- och byggnadsfirma i Sthlm, ab Arkitekt- & byggnadsbyrån. Ur denna utträdde han efter brytning med kompanjonen.

N fick sitt genombrott som arkitekt med Matteus (urspr Adolf Fredriks nya) folkskola i Sthlm, 1899-1901. Han var en skicklig tecknare, engagerade sig starkt i projekteringsarbete och gjorde genom åren många tävlingsförslag men drev aldrig något stort arkitektkontor. Gradvis blev han vid sidan av projektörsrollen också ämbetsman. 1907 antogs han till arkitekt utom stat i OIÄ (från 1918 byggnadsstyrelsen). Detta var således ingen fast tjänst men innebar ett slags godkännande för offentliga uppdrag. 1911 medverkade han i ett förslag till normalbestämmelser för folkskolebyggnader i Sthlm, 1912 gjorde han en utredning om lokaler för statsdepartementen, och senare deltog han i utredningen om generella normalritningar för folkskolebyggnader. 1922 efterträdde han Gustaf Petterson som byggnadsråd och chef för byggnadsstyrelsens intendentsbyrå. Efter Ivar Tengboms avgång som generaldirektör (1936) uppehöll N posten tills ny ordinarie generaldirektör (Henning Leo, bd 22) utsetts s å. Hans sista uppdrag var att leda ombyggnaden av riksdagshuset 1938–42.

N betraktades främst som specialist på skolbyggnader — Matteus ansågs som en mönsterskola och ledde till en lång rad skoluppdrag under nära 40 år. Många slags byggnader är emellertid företrädda i hans produktion. För Nässjö—Oskarshamns järnväg ritade han det nya stationshuset i Oskarshamn (1906) och kan ha medverkat i några byggnader dessförinnan. Tidiga arbeten är också tävlingsförslag till några kyrkor: ny amiralitetskyrka i Karlskrona (1899, 3:e pris), S:t Johannes i Malmö (1900, 3:e pris), Örnsköldsvik (1902, 2:a pris) och Engelbrekt i Sthlm (1906, 3:e pris för församlingshuset). Badhotell ritade han i Saltsjöbaden, badhus i Sätra brunn och Västerås mm samt gjorde ett ej förverkligat förslag till Sportpalatset i Sthlm. Industribyggnadsuppdrag i Sthlm gällde Luth & Roséns elektriska ab (Rosenlundsgatan) och ab Gerh Arehns mek verkstad (Alströmergatan; tillbyggnad).

Sedan N blivit arkitekt i ÖIÄ följde en rad kyrkoarbeten, många av dem dock bara smärre ändringar eller restaureringar. Inbjuden till tävling gjorde han 1911 förslag till Högalidskyrkan i Sthlm. Restaureringen av Tierps kyrka 1913—16 var ett större arbete, nu utplånat. Han ritade ny klockstapel vid Västermo kyrka (1913–14) samt två kyrkor, Åmot, Gävl, och Baltak vid Tidaholm (båda 1914–17).

I den stora gruppen skolbyggnader följde efter Matteus tre uppdrag i Småland: Vimmerby samskola (1906) och en folkskola i Eksjö (1910), båda liksom Matteus i fasadtegel med putsinsättningar, samt en liten folkskola i trä i Hultsfred, Kalm (1907). Falkenbergs realskola (1909, riven efter brand) visade en putsarkitektur som också återkom i två stora byggen i Sthlmsområdet, Djursholms samskola och Adolf Fredriks folkskola (båda 1910). Sedan följde en grupp folkskoleuppdrag i Sthlm: Örby, Långbrodal och Enskede, alla av samma typ, samt den annorlunda utformade Midsommarkransen (alla 1915). Från denna tid är även Hedemora samskola. 1921 färdigställdes i Sthlm Högalids och Blommensbergs folkskolor, 1924 Alvik och Smedslätten, 1925 Mälarhöjden samt 1926 Hjorthagen (av samma typ som Smedslätten; den sistnämnda har senare inbyggts i ett större skolkomplex). Ett ej utfört förslag till Katarina realskola (1925) tar liksom Norra kommunala mellanskolan vid Fridhemsplan i Sthlm upp nyantika formmotiv. Sena skoluppdrag gällde Skarpnäcks folkskola i Sthlm och en folkskola i Hofors (1930), gymnastikbyggnad vid Sollefteå samskola (1934) och en folkskola i Arboga (1938). Därtill kommer ett antal icke förverkligade projekt och några om- och tillbyggnader.

Att särskilt lägga märke till i N:s produktion är slutligen några "ettstycksarbeten" bostadshuset Regeringsgatan 88 i Sthlm (1906–07), som han själv ägde under många år, och det stora kontors- och affärshuset Regeringsgatan 9 (1911–12, rivet, men huvudfasaden nedmonterad och bestämd för återuppsättning på Drottninggatan 33). Två gånger vann han första pris i tävlingar utan att få förverkliga förslagen — det gällde en folkskola i Härnösand 1908 och det uppmärksammade projektet till nybyggnad för Timmermansorden i Sthlm 1912, där han tillämpade dubbeltornskompositionen från Bobergs berömda posthus i Malmö. I det fallet tog prisdomaren I G Clason (bd 8) själv hand om uppdraget. Det sista tävlingsprojektet gällde Halmstads rådhus 1935 och belönades med inköp.

N:s liv var föga dramatiskt. Han var försynt och tillbakadragen, framträdde inte i yrkessammanslutningar och utvecklade inte sina idéer i skrift. Som ämbetsman åtnjöt han stort förtroende för saklighet och klokhet. Hans anseende som kompetent och tekniskt kunnig arkitekt var också stort. Arbetet vid ritbordet engagerade honom starkt. När N bildade familj ville han utforma hela miljön personligt och ritade inte bara möblerna till hemmet utan även barnens kläder. Särskilt kom detta till sin rätt under de år (1907–11) då familjen bodde vid Blockhusudden. — N avled efter ett olycksfall på Gävle centralstation.

N:s position i sv arkitekturhistoria har på ett märkligt sätt förändrats. Den vedertagna bilden av honom visade länge en kunnig men konventionell arkitekt. "Hans verk återspegla täml. troget de för varje tidsskede gängse smakriktningarna men kännetecknas samtidigt av en tydlig konservatism" (Sv uppslagsbok, 2. uppl, 1951). Omkring 1960 drogs hans radikala huvudarbeten fram i ljuset: Matteusskolan och husen vid Regeringsgatan. Numera framstår han vid sidan av Carl Bergsten, Gunnar Morssing och Frans Ekelund klart som en av de viktiga "modernisterna" i sv arkitektur efter 1900. Men också de manieristiskt antikiserande detaljerna på skolan vid Fridhemsplan uppmärksammades internationellt i det tidiga 1980-talet.

N:s arkitektur visar en stark personlig linje. I allmänhet finns där en massivitet som hålls i schack av en distinkt linjeföring. Särskilt i tidiga byggnader märks en betonad vertikalitet, som kan brytas mot en utspringande takfot men klingar ut uppåt i expressiva detaljer som gavelkrön, torn och ventilationshuvar. Mot en tekniskt rationell behandling av de stora ytorna kan små dekorativa nästan naivistiska detaljer sättas in som kontraster i form av reliefer eller textade deviser med anknytning till byggnadens ändamål. I husen vid Regeringsgatan liksom i  paviljongerna som flankerar entrén till Adolf Fredriks skola finns en burspråksarkitektur i järn och glas som associerar till wiensk radikalism och till Chicago. Men i något senare byggnader — Hedemora samskola och de utsökta små kyrkorna — är associationer till då modern tysk och engelsk putsarkitektur (t ex Baillie Scott) inte främmande, samtidigt som den sv traditionsanknytningen kan synas i detaljer som spiror. I de sista nybyggena har ytterkonturen starkt förenklats och detaljerna fått mer prägel av variationer på klassiska arkitekturteman, men spelet med fönsterband och dylikt inom fasadytorna kan drivas mycket fritt (Arboga). N tvekar inte att upprepa detaljer eller kompositioner när han finner dem lämpliga också i en ny uppgift — till skillnad från en arkitekt som Gunnar Asplund, som förbjöd sina medarbetare att använda tidigare lösningar på nytt. Det kan tas som symtomatiskt för N:s rationella hållning till arkitektarbetet.

Författare

Björn Linn



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

En mindre saml av N:s ritn:ar i Arkitekturmuseet, Sthlm. — Enstaka brev från N i UUB.

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: V Lindvall, Arkitekt G A N o tillkomsten av Matteus folkskola (prosermuppsats, historia, StU, vt 1981); J Marklund-Nilsson, G A N:s hus Regeringsgatan 88, Italien större 8 (pro-sermuppsats, konstvetensk, StU, vt 1987); M Rör-by, Adolf Fredriks folkskola i kv Blosset, dess arkitektur o utsmyckn (prosem:uppsats, konstvetensk, StU, ht 1984).

B Linn, För femtio år sedan (Arkitektur 1960, nr 4); dens, Var rädd om girdagens arkitektur (SvD 27 april 1962); dens, Den stillsamme revolutionären (Arkitektur 1964, nr 7); M Rörby, G A N, arkitekt (1989); SvTeknF.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Georg A Nilsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8946, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Linn), hämtad 2017-06-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8946
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Georg A Nilsson, urn:sbl:8946, Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Linn), hämtad 2017-06-23.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se