Meriter

2 Ljungström, Fredrik, bror till L 1, f 16 juni 1875 i Sthlm, Kat, d 18 febr 1964 i Lidingö. Studier vid Östermalms lärov i Sthlm, elev vid G Eriksons förberedande kurs till KTH, konstruktör tills med Birger L (L 1) 90–96, anställd hos Alfred Nobel 95–96, konstruktör vid The New Cycle Co, London, 96, vid ab Separator, Sthlm, 03–07, led av styr för ab Formator, Sthlm, 07 (bolagsordn 11 febr 07)–maj 10, konstruktör vid ab Ljungströms ångturbin, Lidingö, 08–12, vid Sv turbinfabriks ab Ljungström (STAL), Finspång, Risinge, Ög, 13, övering 14–16, suppl i styr där maj–dec 16, led av styr för Finspongs badhusab 15–17, för Finspongs handelsfören upa 15–18, övering vid ab Ljungströms ångturbin, Lidingö, 17–25, VD o ordf i styr för ab Spontan, Sthlm, 26 (bolagsord 31 aug 26)–33, privat konstruktörsverksamhet från 34, konsult vid STAL från 61. – LIVA 24, HedLIVA 40, IVA:s GM 43, tekn hedersdr vid KTH maj 44, LVA 45.

G 1) 4 juni 1899 i Sthlm, Jak o Joh, m Elisabeth Fredrika Westerberg, f 23 juli 1877 i Vaxholm, d 5 mars 1907 i Sthlm, Kungsh, dtr till handl Lars Magnus W o Amalia Theresia Sandborg; 2) 18 sept 1910 i Karlshamn m Signe Söderberg, f 13 juni 1888 där, d 5 aug 1974 i Lidingö (kbf i Vallentuna, Sth), dtr till organisten Wilhelm Theodor S o Sigrid Elvira Strömberg.

Biografi

Liksom äldre brodern Birger var L elev vid Östermalms läroverk, men han kunde på grund av sjukdom ej avsluta sin gymnasieutbildning eller fortsätta med en avsedd vidareutbildning vid Tekniska skolan och KTH. Han var sålunda helt hänvisad till självstudier och försörjde sig till en början som hjälpare i faderns instrumentverkstad. Han deltog aktivt i L 1:s utvecklingsarbeten med Svea-velocipeden och patenterade några lösningar på spärrmekanismen för denna.

Vid 20 års ålder utvecklade L en högtryckspanna, som innebar flera radikala nykonstruktioner. I högtryckssystemet pumpades vatten av högt tryck från en värmeväxlare till en ånggenerator. I denna avkokades kondensatet i sekundärsystemet, och ångan från detta tillfördes ångmaskinen. Detta av L uppfunna system med två vattenkretsar är i dag infört på alla nukleära tryckvattenreaktorer. Fördelen med systemet var att vattnet i högtryckskretsen kunde hållas rent, då ingen omsättning uppstod. I lågtryckssystemet kunde kondensat tillföras som ej behövde vara särskilt rent. Värmeytorna i pannan bestod av veckade plåtytor och blev därför billiga och effektiva. L skulle många år senare utveckla denna idé i sin sedermera världsbekanta luftförvärmare. Pannan konstruerades och provades 1896–1901 i England, där L samarbetade med brodern för utvecklingen av ett komplett kraftaggregat, bestående av en högtryckspanna, Birgers roterande ångmotor och en av L nykonstruerad kondensor. Ett antal försöksanläggningar byggdes, men då proven visade att konstruktionerna ännu var långt från färdigutvecklade, tappade finansiärerna intresset.

Båda bröderna var tvungna att återvända till Sverige, och L tog liksom Birger anställning vid ab Separator och ägnade sig åt att utveckla en mjölkningsmaskin. Denna såldes i några tusental exemplar men visade sig ej fullt färdigutprövad i praktisk drift. Tillverkningen stoppades 1910. L ägnade nu de följande åren åt att hjälpa Birger med hans motrotationsturbin. Han anställdes 1908 vid ab Ljungströms ångturbin tillsammans med O Wiberg och K G Karlsson. Dessa tre framstående ingenjörer, under Birgers ledning, lyckades på kort tid med prestationen att få en driftsduglig maskin av Birgers utkast. L:s idérikedom var en klart bidragande faktor vid Ljungströmturbinens tillkomst och följande succé. Sålunda måste man tillskriva honom ett flertal viktiga innovativa konstruktioner såsom: 1) den elastiska infästningsringen mellan den radiella skovelkransen och turbinskivan; 2) den s k Ljungströmstätningen bestående av ett antal radiellt placerade labyrinttätningar för att hindra läckage utmed turbinaxeln; 3) axialbalanseringen av turbinskivorna genom sk labyrintplattor; 4) infästningen av skovlarna till ringarna genom hålstansning och svetsning; 5) idén att sätta hela turbinaggregatet inklusive generatorerna ovanpå kondensorn (härigenom inbesparades det dyrbara fundamentet som konkurrenterna behövde); 6) generatorrotorer med parallella i stället för radiella slitsar medförande stora kostnadsbesparingar vid tillverkningen. Under den intensiva utvecklingen av Ljungströmturbinen vid Sv turbin-fabriks ab Ljungström (STAL) i Finspång 1913–16 har L spelat en dominerande roll.

Då ASEA övertog STAL-bolaget 1916, lämnade såväl L som Birger sina befattningar och flyttade sin verksamhet till patentbolaget, ab Ljungströms ångturbin. Vid en nybyggd verkstad på Lidingön utvecklades turbinlokomotivet. Även här spelade L en dominerande roll. I samband med försöken att höja ångpannans verkningsgrad tillkom den sk Ljungströmsförvärmaren. Denna geniala konstruktion med ett roterande plåtpaket med gaskanaler omväxlande genomströmmade av kall förbränningsluft och varma avgaser på väg till skorstenen blev inom kort en världssuccé. I dag finns knappast några större elkraftstationer för fossila bränslen, som ej är utrustade med L:s förvärmare. Licenser såldes av patentbolaget till ångpannefirmor i hela världen. Vissa barnsjukdomar i den snabba exploateringen kunde likväl ej undvikas. Stora spänningar uppstod mellan L och bolagets ledning och dessa blev så svårartade att han 1925 lämnade sin befattning som överingenjör.

Royalties från förvärmaruppfinningen gav emellertid L en säkrad ekonomi och möjligheter att fortsätta sin forskningsverksamhet under de närmaste åren. Hans uppfinnargärning var således ingalunda avslutad med lokomotivet och luftförvärmaren. 1925–30 utarbetade han konstruktionerna till en automatisk bilväxellåda, som grundade sig på den spärrmekanism som legat till grund för Svea- velocipeden. Ab Spontan bildades for uppfinningens exploatering med bl a Axel Wenner-Gren som sponsor. Spontanväxeln uppvisade vissa svagheter, då den utprovades i drift i Sverige och England. Spärrmekanismens ytor utsattes för höga yttryck, och utmattningsfenomen visade sig efter en tids drift. Problemen visade sig vara så svåra att lösa att L måste lämna Spontanväxeln åt sitt öde.

1930–33 försökte L förbättra bilmotorns prestanda genom att utnyttja motorns smörjolja som kylvätska i stället för vatten. Vissa mindre fördelar vanns, men tiden efter Kreu-gerkrisen erbjöd inte någon god jordmån för osäkra tekniska utvecklingsprojekt. Ytterligare en betydande idé försökte L realisera strax före andra världskrigets utbrott – den skakfria encylindriga fiskebåtsmotorn. En hel del försök gjordes, men han fann inga villiga finansiärer att realisera projektet, då det stötte på en del praktiska svårigheter. Under andra världskriget gjorde han en stor insats genom sin insituutvinning av skifferolja genom elektrisk uppvärmning, vilket under avspärrningstiden gav sv flottan och flygvapnet värdefulla bränslen. Under dessa avspärrningsår var framställningen av 70 000 m3 skifferolja ett utomordentligt värdefullt tillskott för landets försörjning. Vid ab Sv skifferoljas Kvarntorpsanläggning inmatades tidvis upp till 20 000 kW för skifferoljeproduktion. Utbytet ansågs på sin tid fullt lönsamt.

L hade många hobbies, bl a segling, skidåkning och skidhoppning. Seglingshobbyn satte spår i den av honom utvecklade Ljungströmsriggen. Denna hade en stagfri, roterbar mast med två snedsegel. Ljungströmsbåten och Ljungströmsriggen väckte stor uppmärksamhet i seglarkretsar under 30-talet. Genom kostsamma personliga satsningar på nyutveckling av ett antal oprövade konstruktioner blev hans ekonomiska ställning under 40-talet lidande. Då han därför vid 85 års ålder av STAL erhöll ett erbjudande att fungera som konsult vid sitt gamla turbinbolag, mottog han anbudet med tacksamhet. Han var intill sitt frånfälle fylld av idéer och uppslag och arbetade flitigt med förslag att förbättra STAL-turbinen och få denna konkurrensduglig även vid stora effekter. – L:s livsgärning uppmärksammades genom flera utmärkelser, även utomlands. Han blev bl a hedersdoktor vid högskolan i Dresden 1928, erhöll några av de förnämsta utmärkelser en ingenjör kan erhålla i form av James Watt-medaljen från England och den tyska Grashof-minnesmedaljen. Han var hedersmedlem av American Society of Mechanical Engineers.

Författare

Ingvar Jung

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ljungströms turbinlokomotiv. [Rubr.l Sthlm 1922. 40 s, 2 tab. [Ur TT s å.] – Ljungströms luftförvärmare. Föredrag hållet ... vid Föreningens ... årsmöte i Helsingfors den 27 april 1923. Hfors 1923. 32 s. (Föreningen för kraft-och bränsleekonomi. Publikation n:o 6.) – Bidrag i TT även 1921, Veckouppl, 1923, Allmänna avd, 1926, avd Mekanik, 1932, Allm avd, 1940, avd Automobil- och motorteknik jämte Skeppsbyggnadskonst och flygteknik, samt 1950 o 1951.

Källor och litteratur

Källor o litt: ASEA:s hist, 2 (1956), s 107; S A Hansson, biogr över L (Nord rotogravyr 1955); dens, Birger o Fredrik L – uppfinnare (1955); I Jung, F L in memoriam. Anförande på Sv teknologfören den 10 mars 1964 (1964); SvTeknF; Väd 1963. – Nekr:er över L i DN, SvD o S-T 19 febr 1964.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Fredrik Ljungström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9630, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingvar Jung), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9630
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Fredrik Ljungström, urn:sbl:9630, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingvar Jung), hämtad 2024-04-18.