Lönnberg, släkt

Lönnberg, släkt, härstammande från Eric Gustaf Lönberg (d 1733) i Kråkshults Skattegård, Kråkshult, Jönk, som kallas ryttare i mtl from 1729 men ej kunnat återfinnas i KrA:s rullor. Hans son skattebonden Lars Fredric Ericsson (1729–96) i Kråkshults Skattegård var far till Carl (kallade sig Carl Fredrik) Lönberg (1755–1822). Denne avlade borgared som färgare i Linköping 1791 och blev eo illitterat rådman där 1811 samt ordinarie rådman 1818. Färgerirörelsen fortsattes av hans bror Johan (kallade sig Johan Fredrik) L (1769–1838) och efter dennes död av hans änka Maria Christina Andersdotter (1794–1878). Hennes son i tidigare äktenskap – med arrendatorn Lars Graegerlund i Gunnekulla, Frödinge, Kalm – Lars Johan (1816–89) antog namnet L. Denne avlade 1838 hovrätts- och kameralexamen i Uppsala och blev kämnärsnotarie i Linköping 1841 och rådman där 1850 samt var riksdagsman i AK 1870–73.

Lars Johan L:s halvbror och Johan L:s son Carl Johan Leonard L (1828–1905) blev magister i Uppsala 1854. 1855 kom han genom sitt äktenskap i besittning av godset Ringstad i Östra Eneby (nu Norrköping). L var riksdagsman i bondeståndet 1862–63 och 1865–66 samt i AK 1867–69, landstingsman 1864–69, ordf i Bråbo och Lösings med Norrköpings stads hushållningsgille 1866–69 och lekmannaombud vid kyrkomötet 1868. Han var en av de östgötar som vid riksdagen 1862–63 tog ledningen inom den liberala bondeståndsgruppen, och från 1867 års riksdag tillhörde han det då bildade parti som stödde Louis De Geers regering och fick namnet Intelligensen. Då detta partis ordförande Robert De la Gardie s å blev tf landshövding i Ög och därför ansåg sig böra avgå som riksdagsman, efterträdde L honom 1868 som ordförande i partiet. Han hade emellertid inte tillräcklig organisatorisk förmåga för att vara partiledare, vilket bidrog till att partiets medlemsantal minskade. Vid AK-valen 1869 ersattes L med en lantmannapartist i samband med att han gick i konkurs. Ringstad kom därefter att tillhöra halvbrodern, ehuru L fortfarande bodde där. Politiska brev till honom finns hos hans sonson Egil L:s (se nedan) änka i Karlskoga och har utgjort en viktig källa för forskningen (Thermaenius 1928 o 1931). L:s ms till en ordbok över östgötadialekten och smärre folkloristiska uppteckningar finns hos Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Hans hustru Mathilda Lovisa Jacobina L, f Stenhammar (1837–1907), som var dotter till kontraktsprosten Matthias (ej Christian) Stenhammar och styvdotter till L:s förutnämnde halvbror, var en insiktsfull kännare av folklivet i sin hembygd och blev känd som författarinna av bl a historiska romaner. Son till dem var prof Axel Johan Einar L (se nedan).

En yngre son var Gustaf Kristian Ingolf L (1867–1930). Ingolf L blev med dr i Uppsala på avhandlingen Studien über das Nabelbläschen an der Nachgeburt des ausgetragenen Kindes (1901) och var 1901–02 docent i gynekologi och obstetrik där. Från 1901 (tilltr 1902) var han lasarettsläkare i Karlshamn, där han var ledamot av stadsfullmäktige från 1905 (vice ordf 1909–19 och 1922–30) och landstingsman 1909–29. Hans son Egil L (1903–65) blev fil lic i Uppsala 1931 och var landsantikvarie i Jönk 1935–46 samt därefter socialkurator i Karlskoga och chef för den interna informationen vid ab Bofors.