Bengt Abjörnsson (Lilliesparrre)

Bengt Abjörnsson, d trol 1518 efter 29 jan (Sjödin 1967—69). Föräldrar: Abjörn Jönsson (Lilliesparre) o Ingrid Larsdtr (stjärna). Linköpingsbiskopens fogde i Småland senast 5 okt 85 (Andersson), häradsh i Vista, Jönk, senast 3 nov 92, i Lösing, Ög, möjl redan 21 maj 95 o säkert åtminstone 29 maj 99 (perg:brev) - 31 juli 13 (B 10), nämnd bland Sveriges rikes råd o män från 7 jan 06 (HSH 19), som riksråd från 6 febr 06 (Hadorphius), lagman i Tiohärad från mellan febr 05 o 16 mars 08 o ännu 17 (STb), häradsh i Bråbo, Ög, åtminstone 15 juni 10—3 nov 15.

G 1) 7 juli 1493 (HH 4) m Birgitta Erlandsdtr, d före 11 febr 1513 (LSB), dtr till riddaren Erland Pedersson (Bååt; bd 7, s 47) o Gertrud Birgersdtr (sparre); 2) m Margareta Joakimsdtr (enl Biskop Hans Brasks släktbok), som levde ännu 20 jan 1521 (Frälseg), då hon gifte om sig (Anna Pedersdtr Bielkes släktbok) med Christiern Henriksson (yngre Lagarpsätten), dtr till häradsh Joakim Björnsson (Västerbyätten) o Ingegärd Haraldsdtr (2 sparrar).

B var 1492 Sten Sture d ä:s ombud vid lagfart på Åkerbo häradsting i Östergötland av ett av dennes fastighetsförvärv. Genom sitt första äktenskap kom han i besittning av sätesgården Händelö vid Norrköping. 1494 beseglade B intyget om överenskommelsen mellan riksrådets ombud o besättningen på Stegeborg efter detta slottläns innehavare Nils Stures död, o 1498 (BSH) var han bland de närvarande vid förlikningen mellan linköpingsbiskopen Henrik Tidemansson (bd 18) o Stegeborgs dåvarande innehavare Erik Turesson (Bielke; bd 4). Då konung Hans' son Kristian (sedermera Kristian II) 1499 i Sthlm valdes till tronföljare, var B den främste av de fem representanterna för Östergötland (ST). Ett brev från riksrådet Bengt Ryning till Nils Stures son Svante Nilsson visar, att han vintern 1501—02 fungerat som budbärare mellan dem under deras mot Sten Sture d ä kritiska meningsutbyte. Detta torde tyda på att B stod Svante Nilsson nära. Sedan denne blivit riksföreståndare, sändes B jämte Lasse Birgersson (Siöblad) i mars 1504 av honom från Eksjö med direktiv till de tyska legoknektarna i Kalmar, o i april var han budbärare från Hemming Gadh i Kalmar till herr Svante. 1505 fungerade han som ombud ("procurator"), då det sv riksrådet i Kronobäcks kloster i Mönsterås, Kalm, avgav protest mot den dom över svenskarna som konung Hans låtit de danska o norska riksråden avkunna i Kalmar. Som riksråd namnes B tidigast i danska lejdebrev för underhandlingar, som ägde rum i Lund i febr o mars 1506 men blev utan resultat. På hösten s å sändes han av riksrådet i Sthlm till Hemming Gadh i Kalmar med dess brev om dennes avstängning från biskopsämbetet i Linköping.

Senast 1508 blev B den i landsflykt i Danmark 1505 avlidne Arvid Trolles efterträdare som lagman i Tiohärad. Hans främsta funktion under senare år var att delta som en av de sv riksrådsrepresentanterna vid de återkommande underhandlingarna med danskarna: i Nya Varberg 1508, Helsingborg 1509, Malmö 1512, Khvn 1513 o 1515 o Halmstad 1517. I litteraturen har också observerats B:s agitation för Svante Nilsson bland Östergötlands allmoge 1509 o 1511.

1517 deltog han också i sthlmsmötets beslut om ärkebiskop Gustav Trolles avsättning o om rivningen av ärkebiskopsslottet Staket. Litteraturuppgiften (Carlsson 1920; Weibull), att B skulle ha levat ännu i dec 1518 o då deltagit i mötet i Arboga, har ej kunnat verifieras.