A Henrik Lindfors

2 Lindfors, Anders Henrik, sonson till L 1, f 1 okt 1850 i Lund, d 9 juni 1928 i Alingsås. Föräldrar: kontraktsprosten Johan Otto L o Johanna Charlotta Cecilia Forshaell. Mogenhetsex vid katedralskolan i Lund vt 70, inskr vid LU ht 70, skeppsbyggmästareex vid skeppsbyggeriskolan i Gbg 74, andre verkmästare vid Lindholmens varv 74—75, skeppsmätningskontrollör i Sthlm 76—77, extra elev vid KTH (ångmaskinlära o konstnritn) 9 okt 76—vt 77, deläg i mek verkstad 78—80, andre lär vid skeppsbyggeriskolan i Gbg 78 — 80, anlade Qvillebäckens gjuteri & mek verkstad, drev denna tills m Johan Sjöholm 80—81, ritkontorspraktik vid olika företag i USA 81—82, förste ingenjör o arbetsledare vid Viborgs mek verkstad i Finland 83 — 84, förste ingenjör o verkstadsförest vid ab Atlas verkstäder o varv i Gävle 84—87, ritkontorschef vid South Norwalk Iron Works i Connecticut, USA, 87—90, avdxhef vid Kockums mek verkstad i Malmö 90—94, lektor i skeppsbyggeri vid Chalmers tekn läroanstalt i Gbg 1 jan 94-29 sept 11 o prof i samma ämne där (från 14 Chalmers tekn inst) 29 sept 11—1 aug 16, skeppsmätningskontrollör i västra distr 95—11, besiktningsman för passagerarångfartyg i Gbg 95—14, fartygs- och maskininsp för Det Norske Veritas i Gbg o västra Sverige 95 — 06.

G 13 april 1878 i Gbg, Kristine, m Amanda Lovisa (Louise) Eulalia Furst, f mars 1853 i Lundby, Göt (nu Gbg), d 3 sept 1935 i Gbg, Osc Fredr, dtr till sjökaptenen Christoffer F o Amanda Charlotta Rosalie Eiserman.

Med de akademiska traditioner, som var knutna till familjen, var det naturligt att Henrik L efter avlagd studentexamen började studera vid LU. En utbildning avpassad efter det vid denna tid snabbt växande sv industrisamhällets behov lockade honom emellertid till Gbg med dess skeppsbyggen. Här kunde han erhålla den eftertraktade praktiska o teoretiska utbildningen o här skulle han senare komma att utföra sitt livsverk.

Det tidigare till Karlskrona förlagda K skeppsbyggeriinstitutet, landets enda utbildningsanstalt för civila skeppsbyggare, hade 1870 överflyttats till Gbg o anslutits till navigationsskolan där. L kom att bli en av de första eleverna i den nya skeppsbyggerisko-lan, där kapten C A O Trygger var en skicklig o högt ansedd lärare. Efter skeppsbyggmäs-tarexamen o ett par års praktisk verksamhet i Gbg kompletterade L på ett ambitiöst sätt sin teoretiska utbildning genom att som extra studerande genomgå maskinbyggnadskursen vid KTH i Sthlm, varvid han samtidigt tjänstgjorde som skeppsmätningskontrollör. Han avslutade sina studier 1877 o utgav s å från trycket ett litet välskrivet o för sin tid värdefullt arbete om propellerns teori. 1878 grundade L tillsammans med ingenjören Johan Sjöholm (sedermera chef för Lindholmens verkstads ab) Qvillebäckens gjuteri & mek verkstad på Hisingen, som de drev gemensamt i två år. Under denna tid tjänstgjorde L även som "underlärare" i skeppsbyggen, ångmaskinlära o maskinkonstruktion vid skeppsbyggeriskolan. 1880 överlät han sin del i firman på kompanjonen o reste över till Amerika för ytterligare, främst praktiska studier. 1883—90 arbetade han i ledande ställning vid olika varv o verkstäder i Finland, Sverige o Amerika. Bland hans arbeten under dessa år märks, förutom fartyg av olika slag, torvmaskinerier o sågverk i Viborg, slip o kranar i Gävle samt ångmaskiner, kompressorer o gruvhissar i USA. — Det var alltså inte bara en skicklig skeppsbyggmästare utan även en erfaren maskinkonstruktör, som 1890 blev avdelningschef vid Kockums i Malmö. Här kom han att ägna sig åt en specialitet helt utanför skeppsbyggeriet: konstruktion o tillverkning av sockerbruksmaskiner, vilket gav både honom själv o verkstaden stor berömmelse.

Men skeppsbyggmästaren återvände till skeppsbyggeriet o Gbg. L:s läromästare kapten Trygger ansågs 70-årig ha uppnått pensionsåldern, o man sökte en efterträdare. Skeppsbyggeriundervisningen hade 1887 överförts till Chalmers tekn läroanstalt o genom riksdagsbeslut 1893 hade ett lektorat i skeppsbyggen inrättats. L sökte den nyinrättade tjänsten o utnämndes from 1 jan 1894. Härigenom fick Chalmers en av sina genom tiderna skickligaste lärare o den väst-sv industrin inom räckhåll en man, som med sin mångsidiga tekniska begåvning kunde konsulteras i de mest skiftande frågor.

L blev i Gbg redan från början flitigt anlitad. Främst var det Lindholmens varv som utnyttjade hans sakkunskap vid projektering av flera nya fartygstyper, varvid han samarbetade med Hugo Hammar (bd 18). Han var också varvets ombud vid leveransbesiktningarna av de Lindholmenbyggda pansarskeppen Dristigheten, Äran o Oscar II. Han konstruerade för Eriksbergs räkning Gbgs första flytdocka, sjösatt 1915, med en lyftkapacitet av I 500 ton. 1918 invigde Göta verken sin första docka med en kapacitet av 13000 ton, även den ett resultat av L:s arbete. För mindre verkstäder, som saknade egna konstruktionskontor, blev L en särskilt värdefull hjälp. Ett stort antal bogserbåtar o andra mindre fartyg från t ex Lundby mek verkstad o Thorskogs varv blev, till stor del tack vare honom, lyckade produkter. Bland hans mer speciella konstruktioner kan nämnas en 50-tons pontonkran, flodspruta o färjor för Gbgs hamn samt slutligen, vid sidan av skeppsbyggeriet, ångmaskin- o pannanläggning för gas-o elverket, luftpump för vakuumkokeriet vid Carnegieska bruket o maskineri för kylhus i Gbg.

L:s förnämsta gärning var dock hans lärar-verksamhet vid Chalmers. Han ägde en nedärvd- vetenskaplig o pedagogisk begåvning, som på ett lyckligt sätt förenade sig med ett praktiskt sinne o en stor arbetsförmåga. Till hans 60-årsdag insamlade studenter o yrkeskamrater pengar till A H Lindfors' stipendiefond, som överlämnades till Chalmers. Genom olika tillskott i samband med efterföljande bemärkelsedagar växte fonden snabbt o var vid hans död uppe i c:a 30000 kr o därmed en av de större stipendiefonderna vid denna tid. Fortfarande utdelas regelbundet resestipendier åt i första hand skeppsbyggare ur denna fond, som minner om L, vars insatser för sv skeppsbyggen o sjöfart ej kan nog uppskattas.