J Peter (Pehr) Lindh

1 Lindh, Johan Peter (Pehr), f 28 aug 1757 i Örebro, d 30 april 1820 i Sthlm, Nik. Föräldrar: boktryckaren Johan L o Anna Regina Dahlström. Övertog o drev faderns tryckeri 83 (formell transp 26 febr 84) - 8 okt 98, led av Boktryckerisoc 85, drev boktryckeri i Sthlm från 91, bokförläggare, överdins titel.

G 1 juni 1811 i Sthlm, Nik, m Catharina (Karin) Maria Ljungdahl, f 19 juli 1791 i Gbg, Domk, d 12 mars 1883 i Jönköping, dtr till segelsömmaregesällen Henrik L o Kristina Petersson, samt omg m grosshandl Pehr Wistrand.

Det tryckeri som Peter L övertog efter sin far var redan ett väletablerat företag o det enda i sitt slag i Örebro. Det hade förvärvat en fast kundkrets även utanför de lokala råmärkena genom att inrikta sig på de stående bruksartiklar som med tidens terminologi kallades "bondgods": psalmböcker, katekeser o abc-böcker. Vid sidan härav kom det officiella trycket, tillfällestrycket (tal vid högtidliga tillfällen, bröllops- o begravningsverser od) o ett kortvarigt tidningsföretag samt mera påkostade förlagsartiklar som en över- sättning av C Rollins Romerska historien (8 bd, 1785—98), den främsta produkt som dittills utgått från den L:ska officinen.

När L 1791 flyttade till Sthlm o där inköpte ett av J G Langes boktryckerier för 1 333 rdr, bibehöll han örebroaffären som en filial under den yngre broderns ledning. 1798 sålde han den till honom för exakt samma summa. 1806 gjorde han ett nytt stort köp (av Langes änka) o var så etablerad som en av huvudstadens mest betydande företagare i branschen. Han tryckte o förlade bla VHAA:s publikationer mfl skrifter av ordnar, akademier o a samfund, politiska skrifter, riksdagstryck, officiöst tryck od. På den litterära sidan kom skrifter av Adlerbeth, Kellgren, Lidner o Oxenstierna samt en myckenhet lättare gods. Här var L en pionjär genom att 1801 utge den första rövarromanen på svenska: Rinaldo Rinaldini, författad av Goethes svåger C A Vulpius.

Speciellt intima blev L:s förbindelser med VA, vars Handlingar han tryckte from 1792 jämte den såsom akademins privilegium utgivna almanackan from 1793. Efter sekelskiftet disponerade L hyresfritt två rum i akademins lokaler i hörnet av St Nygatan o Schönfeldts gränd. Där hade han upplag o försäljningskontor för de begärliga almanackorna. 1806 förlorade han emellertid almanacksarrendet till lektorn o boktryckaren i Strängnäs A J Segerstedt, som inkommit med ett fördelaktigare anbud. Dennes kapacitet kunde dock ej mäta sig med L:s, o 1812 lämnade han kontraktet. Från 1813 låg tryckningen åter hos L.

Som boktryckare nådde L kvalitativt inte upp till Fougts o Deleens standard. Han hade dock en högre medelnivå än brodern i Örebro o införskrev från utlandet "utvalda och nitida" stilar (den nyklassiska Didots antikva). 1814 köpte han för 6000 rdr Papps stilgjuteri i Khvn o överförde det till Mariedal på Kungsholmen i Sthlm. 1818 tryckte han i folioformat prov av de stilar som fanns i hans boktryckeri, vittnande om hans typografiska ambitioner. Med sina två tryckerier o eget pappersbruk hade han vid seklets början en kapacitet som torde ha varit större än någon annan boktryckares i huvudstaden.

L var en driftig o stundom skrupelfri affärsman. Mot sin ovannämnde konkurrent om almanackstrycket satte han i gång synnerligen skumma intriger som dock misslyckades tack vare brodern Nils' (L 2) vägran att medverka. Han invecklades också i flera tvister o rättegångar rörande priserna på almanackan jämte andra mera bagatellartade försummelser. I stort sett intog han dock en aktad ställning inom sitt yrke. I Boktryckeri-societeten var han en intresserad o ofta stridbar medlem. 1805—09 åtog han sig att avgiftsfritt tillhandahålla societeten "erforderliga rum med nödigt tillbehör".

L:s brev till brodern 1798—1817 är en rikt givande källa för kännedomen om tryckeri- o förlagsverksamheten i Sthlm vid denna tid. De ger också inblickar i det borgerliga sällskapslivet. Från de kritiska åren 1808—09 ger den kungatrogne o napoleonfientlige boktryckaren sin bror rapporter om rykten o stämningar i huvudstaden, som kunnat utnyttjas av den historiska forskningen (Willers). Året efter L:s död såldes tryckeriet till rådmannen i Örebro P A Norstedt, medan förlagsartiklarna till större delen övergick till L2.