Carl A M Lindman

Lindman, Carl Axel Magnus, f 6 april 1856 i Halmstad, d 21 juni 1928 i Sthlm, Ad Fredr. Föräldrar: handlanden Carl Christian L o Fredrika Sofia Löhr. Mogenhetsex vid h a l i Växjö 22 maj 74, inskr vid UU ht 74, FK 23 maj 78, FL 26 mars 84, disp 27 sept 84, doc i botanik 7 okt 84-88, FD 31 maj 86, allt vid UU, Regnellsk amanuens vid Naturhistoriska riksmuseets botan avd jan—aug 87, assistent vid Bergianska trädgården maj—aug 87, lektor i naturalhist o fysik vid H latinlärov på Norrmalm i Sthlm 25 maj (tilltr 1 okt) 87-05, lär för prinsarna Gustaf Adolf, Wilhelm o Erik ht 96—vt 04, eo assistent vid Bergianska trädgården maj—juni 01, prof o intendent vid riksmuseets botan avd 12 april (stadf 25 maj) 05-april 23 o tf till 24, led av kyrkorådet i Adolf Fredriks förs i Sthlm 10—18, ordf i Botan sällsk där 20—26, i Kyrkobröderna, Sv kyrkans lekmannaförb, 22-24. - LVA 13, LLA 14.

G 29 dec 1894 i Sthlm, Jak o Joh, m Hedvig Elisabet Biller, f 7 mars 1874 i Eskilstuna, d 31 okt 1955 i Sthlm, Ad Fredr, dtr till kamrer Tuve Olsson B o Hedvie Gustava Lindell.

Tidigt faderlös tillbragte Carl L sin barndom o ungdom i Småland, först i Lemnhults sn, sedan i Växjö. Han var en exemplarisk skolelev, framstående i såväl teoretiska ämnen som musik o teckning. Som lärare i na-turalhistoria hade han utgivaren av Smålands flora N Scheutz, som under ferierna tog honom med på botaniska exkursioner. Efter tio år i Uppsala disputerade han under Th Fries på en botanisk-organografisk avhandling. Under dessa år var han en glad o uppskattad kamrat, sånganförare o kurator för smålänningarna o under en mellantermin studentkårens ordförande. 1878 deltog han som andre tenor i sångarfärden till Paris o han finansierade till en del sina studier som sånglärare vid olika skolor. Han företog också flera botaniska resor, bl a 1880 med understöd från VA o VVS till Nordnorge o 1882 till Sydnorge.

Efter disputationen följde L, rekommenderad av Fries, som informator den blivande brukspatronen vid Nävekvarn J Sederholm på en bildningsresa okt 1884—juli 1885 genom Västeuropa o Nordafrika. Längre uppehåll gjordes på Madeira o i Spanien, o L hade god tid för botaniska studier o målning. Efter att ha gått provar i Uppsala o utnämnts till lektor i Sthlm blev han en ivrig o framgångsrik pedagog men släppte inte vetenskapen. Han publicerade växtgeografiska o floristiska uppsatser o gjorde sommartid fältstudier i Sverige, Norge, Holland, Belgien o England. Juli 1892-aug 1894 reste L med 21 000 kr i stipendier som ledare — den andre sv deltagaren var botanisten C A:son Malme — för den första Regnellska expeditionen till Sydamerika. Deltagarna kom i aug 1892 till Rio de Janeiro o gjorde de följande månaderna insamlingar i sydligaste Brasilien för att i maj över Montevideo o Buenos Aires resa till Paraguay, där de besökte tidigare för botanister okända trakter. De återvände i nov över Måtto Grosso in i Brasilien, som de lämnade i juli 1894. L ansvarade under resan för reskassan, mossor, ormbunkar o fanerogamer o förde med hem en rikhaltig samling pressade växter, spritpreparat, fotografier o akvareller.

Ht 1896 tom vt 1901 var L åter tjänstledig från lektoratet, nu för att undervisa dåvarande kronprinsens tre söner i bla naturalkunskap. Tjänsten var lindrig — han skriver att han långa tider var "upptagen av att just ingenting göra" (till K F Dusen 17 okt 1900) — o förde med sig långa vistelser på Tullgam o Sofiero o i Sydtyskland. Med sitt sirliga o verserade uppträdande tycks L — hans engelske minnestecknare beskriver honom som den mest kultiverade man han någonsin träffat — ha passat väl in vid kronprinsparets något stela hov. Inför ledigförklarandet av en eo botanikprofessur i Uppsala publicerade L kring sekelskiftet ett tiotal uppsatser o avhandlingar, men de sakkunniga placerade honom på fjärde plats. Han var den äldste o den produktivaste av aspiranterna men bedömdes som ensidig o främmande inför embryologi, cytologi o botanisk fysiologi, grenar av botaniken som vid denna tid blivit uppsalabotanisternas skötebarn. Intendenttjänsten vid riksmuseum fick L i hård konkurrens med Malme, som under Regnellexpeditionen blivit hans bittre fiende. Som intendent fick L planera inredningen av det nya museet i Frescati o 1915 leda flyttningen av de botaniska samlingarna. Han lade ned stor möda på att i de nya lokalerna bygga upp en skådesamling, som botaniska avdelningen då saknat i 35 år.

Darwins blombiologiska undersökningar under 1860- o 1870-talen hade i Uppsala lockat några av botanisterna från kryptogamer o floristik. Till dem hörde L, som i sin dissertation Om postflorationen och dess betydelse såsom skyddsmedel för fruktanlaget behandlade problem som hörde hemma på detta område. Både detta verk o hans senare blombiologiska arbeten som Bidrag till kännedom om skandinaviska fjellväxternas blomning och befruktning (1887) o Zur Morphologie und Biologie einiger Blätter und belaubter Sprosse (1899) är vackert illustrerade med författarens teckningar o rika på noggranna observationer men saknar experimentella belägg o statistiska bearbetningar o bygger slutsatser uteslutande på iakttagelser i naturen.

Senare ägnade L huvudsakligen sina forskningar åt floristik o systematik. Sex år efter hemkomsten från Sydamerika publicerade han Vegetationen i Rio Grande do Sul, som översattes till portugisiska o av brasilianska staten belönades med guldmedalj. Arbetet, som är rikt illustrerat med fotografier, teckningar o akvareller, söker sammanfatta huvuddragen av en artrik, otillräckligt utforskad vegetation. Det gavs ut inför professorskonkurrensen, innan de hemförda samlingarna bearbetats av specialister, o blev hårt kritiserat av bl a Malme. Inom växtsystematiken hade L sedan 1890 publicerat undersökningar av växtsläkten från tropiska Amerika, o senare bearbetade han från egna o andras samlingar växtgrupper som hörde till familjerna Leguminosae, Gramineæ o Palmae. Av familjen Marciliacæ beskrev han ett nytt släkte, Regnellidium.

Som intendent ägnade L sig åt den skandinaviska floran, särskilt släkterna Poa, Polygonum o Crataegus. Känd utanför botanistkretsar blev L som utgivare av Bilder ur Nordens flora (1901—05). VA, som ägde de kopparplåtar som graverats för J W Palmstruchs Sv botanik (1802-43), ställde dessa till L:s förfogande. Han moderniserade texten, o med en senare utgåva (1921—26) följde 144 nya planscher utförda av L o VA:s tecknare A Ekblom. Arbetet blev en bokhandelsframgång o torde ha ökat antalet amatörbotanister. När L gav ut Svensk fanerogamflora (1918) med drygt 300 instruktiva teckningar, fick även den god avsättning, o mot slutet av sitt liv redigerade han från sjuksängen en avkortad version Illustrerad skol- och exkursionsflora över Sveriges kärlväxter. En annan framgång var Botanikens första grunder (1906) med innehållet avpassat till de då nyinrättade realskolornas läroplaner o en länge använd lärobok. L var intresserad av botanikens historia o författade på uppdrag av VA Carl von Linné såsom botanist (1907) o ordnade i Sverige kvarblivna av Linné bestämda herbarier. I samband med riksmuseets flyttning skrev han en historik över botaniska avdelningen. Ett för sv botanikhistoria betydelsefullt arbete utförde L, då han enligt författarens testamentariska uppdrag tillsammans med F R Aulin o K Johansson korrigerade o ombesörjde tryckningen av T Kroks manuskript till Bibliotheca botanica Suecana.

L behöll livet igenom den religiösa inställning han fört med från hemmet. I mer än 40 år bodde han i Adolf Fredriks förs o deltog under lång tid aktivt i församlingslivet. Han skaffade föreläsare till Adolf Fredriks folkhem på Norrtullsgatan 7, dirigerade kyrkokören, satt i kyrkorådet o ledde i sex år en kyrkogårdskommitté. Han framträdde som religiös författare o talare, var en av initiativtagarna till Kyrkobröderna o "nästan präst" (Mannström). Från 1925 var han periodvis svårt sjuk men verksam in i det sista o dog dagen efter att under ett sammanträde i VA ha drabbats av en hjärtattack.

Enligt hans minnesantecknare H Hesselman, som varit L:s elev i gymnasiet o även under senare år kände honom väl, var L "en i många avseenden ovanligt rikt utrustad natur, konstnärligt och vetenskapligt begåvad; målning, musik, språk fångade hans intresse lika mycket som naturforskning. Vad som saknades hos honom var kanske den balans och jämnhet i sinnet, som låter personlighetens alla krafter komma till sin rätt, en brist, som man ej sällan finner även hos rikt begåvade människor."