J Gustaf O Linnarsson

Linnarsson, Jonas Gustaf Oscar, f 24 nov 1841 i Falköping, d 19 sept 1881 i Skövde. Föräldrar: kontraktsprosten TD Gustaf L o Anna Charlotta Salander. Studier vid lärov i Skara 51 - 56, inskr vid UU ht 5 7, FK 13 j an 66, disp 16 maj 66, FD 31 maj 66, doc i mineralogi o geologi 13 april 69 (tjänstl från 8 febr 70), allt vid UU, paleontolog o bitr geolog vid Sveriges geologiska undersökn (SGU) 70, bitr sekr i Geologiska fören i Sthlm 72 o 76, sekr där 77—febr 81, tf prof i mineralogi o geologi vid UU läsåret 72 — 73, ord geolog vid SGU från 76. - Ogift.

15 år gammal blev Gustaf L student i Uppsala med årets bästa betyg. Där intresserade han sig under flera år främst for grekiska o botanik men senare blev geologi hans huvudämne. I sin gradualavhandling behandlade han lagerföljden i några av Västergötlands silurberg, o vid promotionen fick han andra hedersrummet bland 68 kandidater. De två följande åren fortsatte han som Sederholmsk stipendiat o med stöd från VA studierna av de västgötska platåbergen. I samband med deltagande i naturforskarmötet i Kristiania 1868 undersökte han även sydnorska siluravlagringar. I Om Vestergötlands cambriska och siluriska aflagringar (1869) redogjorde han för bergens lagerföljd, lagrens petrografiska o paleontologiska karaktärer o där funna fossil. I det underst liggande sandstenslagret hade L påvisat föremål som ansågs representera det äldsta organiska livet. För fortsatta studier av dessa tilldelades han av VA det Letterstedtska anslaget för maktpåliggande vetenskapliga undersökningar. 1870 beskrev han i VAH den kambriska sandstenen o i den funna verkliga o föregivna organismer.

Sedan L anställts vid Sveriges geologiska undersökning fick han de närmaste åren i samband med karteringar o andra tjänsteuppdrag möjlighet att undersöka o beskriva kambrisk-siluriska avlagringar i Jämtland, Dalarna, Närke o Skåne o på Öland. Sommaren 1872 företog han med statligt stöd en vetenskaplig resa för att studera motsvarande avlagringar i bla Sachsen, Böhmen o Estland. Sina erfarenheter o slutsatser redovisade han i en reseberättelse o i ett föredrag vid de skandinaviska naturforskarnas möte i Khvn året därpå. Läsåret 1872—73 uppehöll L geologiprofessuren i Uppsala. De erfarenheter han då fick av undervisning i kombination med dålig hälsa var orsak till att han senare avböjde ett erbjudande att föreläsa vid högskolan i Sthlm.

I ett 20-tal uppsatser o meddelanden, fler- talet i Geologiska föreningens i Sthlm förhandlingar o The geological magazine, redogjorde L för de iakttagelser han under 1870-talet gjorde av silurtidens avlagringar o dess djurvärld. Som paleozoolog beskrev han flera dittills okända trilobiter o brachiopoder från kalksten o skiffrar o efter undersökningar i Skånes silurområden även graptoliter, som han funnit vara lika viktiga vid bestämning av lagerföljden som trilobiter. L var främst en beskrivande o stratigrafisk paleontolog o såg inte de zoologiska resultaten som ett mål. I sitt arbete att i detalj utreda Sveriges silurformation hade han dock funnit det nödvändigt att väl lära känna den fossila faunan o noga akta på arternas förekomst inom de olika lagren. Enligt A G Nathorst var L anhängare av Darwins utvecklingslära, men han försökte inte lägga fram några härledningsserier inom de fossilgrupper han bearbetade.

L hörde till Geologiska föreningens grundare o var flera år dess sekreterare. Han var angelägen, att föreningens tidskrift skulle hålla en hög vetenskaplig standard. Den ansåg han hotad, när redaktionen införde en avdelning för referat av nyutkommen litteratur, o han lämnade i protest sin sekreterarbefattning.

Vid mitten av 1870-talet ådrog sig L under fältarbete svåra förkylningar. I dem såg han själv upphovet till den lungtuberkulos som i fortsättningen tvingade honom till långa arbetsuppehåll för sanatorievistelser. Han tycks inte ha varit medveten om den allvarliga karaktären av sin sjukdom, när han i sept 1881 från sanatoriet i Gausdal i Norge reste direkt till Skänninge för att samla in det sista materialet till en monografi över silurformationen i Östergötland. Han blev förkyld, fick blod-hostningar o for, när han av läkare råddes fara hem, någon vecka före sin död till en bror i Skövde. L var respekterad o omtyckt för sin anspråkslöshet, sina grundliga kunskaper o sin generositet i vetenskapliga sammanhang.