Gustaf Liungberger

Liungberger, Gustaf, f 22 okt 1733 i Sthlm, Nik, d 5 nov 1787 där, ibid. Föräldrar: bankokamreraren Erik L o Regina Catharina Berch. Studier för J E Rehn 48-59, för D Fehrman vid K myntet 50—58, vid K ritarakad, gravör vid myntverket i Stralsund 59— 62, studier i Paris omkr 63 — 66, i Rom 66—67, i Wien 67, prof i teckn vid K målar- o bildhuggarakad 17 febr 68 (k fullm 73), erhöll arvode för tjänstg vid K myntet enl k beslut 24 jan 69, vik myntgravör där 75 — 79, k medaljör från 80. — Led av K målar- o bildhuggarakad 68.

G 2 aug 1770 i Sthlm, Maria, m Juliana Augusta Melander, dp 17 aug 1738 där, ibid, d 7 dec 1822 där, Klara, dtr till bankokommissarien Jakob Johan M o Anna Sophia Moback.

L bestämdes tidigt for konstnärsbanan, o inriktningen av denna kan antas ha inspirerats av morbrodern, den kände numismatikern C R Berth. Den undervisning L erhöll hos D Fehrman vid K myntet enligt kontrakt mellan denne o Berch gav honom hans tekniska kunnande; såväl hans goda anlag som hans läroår hos Rehn gjorde, att han till skillnad från enbart hantverkskunniga kollegor även ansågs kompetent att själv teckna medaljförlagor.

Det var även morbroderns inflytande som 1762 säkrade L anslag från ständerna för studier utomlands, varigenom han ytterligare förkovrade sig i mynt- o medaljgravörens yrke samt därtill skaffade sig en ovanligt gedigen konstnärlig utbildning hos några av samtidens största namn; bland hans lärare i Paris kan nämnas Boucher, Vanloo o Pajou.

Redan under sin tid som myntgravör i Stralsund — ett foga inspirerande arbete — hade L fatt beställning på ett par smärre medaljer, o han fick dessutom ytterligare några uppdrag under sina studieår utomlands. Ännu fler blev de efter hemkomsten till Sverige hösten 1767, där han inledde verksamheten med en stor framgång: medaljen till bankens 100-årsjubileum 1768, som väckte berättigad uppmärksamhet. Inalles har L signerat ett hundratal medaljer o dessutom graverat flertalet mynt för Gustav III o en del sigill. Han var en mycket skicklig porträttör som behärskade hela registret, från det pompöst officiella i kungaporträtten till det mera vardagsrealistiska i en del vänskildringar. L utförde ett tiotal medaljer för VA.

Det dröjde länge innan L erhöll befattningen som ordinarie gravör vid K myntet, vilket berodde på de många förordnandena på denna tjänst. Den innehades först av den berömde J C Hedlinger, permanent tjänstledig o bosatt utomlands sedan 1745. Efter dennes död 1771 övertogs den av D Fehrman, som hela tiden uppehållit tjänsten men från 1764 på grund av slaganfall var oförmögen att hålla i en gravstickel. Nya förordnanden blev nödvändiga, o därvid sökte den nye innehavaren gynna sin son, C G Fehrman, yrkeskunnig men konstnärligt ej så begåvad. 1779 fick L avstå förordnandet till denne, då återkommen från en utlandsresa, men redan året därpå avled D Fehrman. Nu fick L äntligen bli ordinarie k medaljör, en befattning han beklädde till sin död. Under denna tid utförde han också några av de bästa arbetena till Gustav III:s Histoire métallique.

Trots viss kritik mot framför allt L:s behandling av medaljernas frånsidor blev han redan under livstiden en uppskattad företrädare för en konstgren, som då spelade en väsentligt större roll i kulturdebatten. Eftervärlden har bekräftat detta omdöme om L som en av den sv medalj konstens främsta företrädare.

Beläst, kultiverad o spirituell blev L eftersökt i sällskapslivet. Han umgicks med åtskilliga av sina samtida konstnärskollegor (karikatyr av bl a Sergel är bevarad). L Pasch d y :s porträtt från 1770 återger dragen av en älskvärd bonvivant.