Gustaf V Lizell

Lizell, Gustaf Vilhelm, f 26 aug 1874 i Bolstad, Älvsb, d 16 febr 1937 i Uppsala. Föräldrar: kontraktsprosten Johan Viktor L o Karin Amalia Söderberg. Mogenhetsex vid Vänersborgs hal 3 juni 92, inskr vid UU 15 sept 92, FK 15 sept 96, TK 15 sept 04, prakt-teol prov 14 dec 04, allt vid UU, avlade prästex inför Uppsala domkap 16 dec 04, prästv i Uppsala för tjänstg i Karlstads stift 17 dec 04, pastors- adjunkt i Bolstads pastorat, Älvsb, dec 04— febr 05, predikant vid Akad sjukhuset i Uppsala 15 mars 05 — 30 sept 19, vid Uppsala hospital o asyl 1 maj 07—30 april 22, TL vid UU 20 nov 08, disp för docentur 30 maj 10, doc i prakt teologi 8 juni 10, tf prof i samma ämne sept 10—maj 12 o sept 19—okt 21, allt vid UU, lär i kristendom vid Uppsala ensk lärov från ht 11, assistent o lär vid prakt-teol övn.inst vid UU 1 sept 13—31 maj 18, prom TD där 31 maj 15, lär i kristendom vid Uppsala h elementarlärov o gymn för flickor läsåren 17—19, prof i prakt teologi vid UU från 28 okt 21, kh i Gamla Uppsala prebendepastorat 28 okt 21-30 april 23, förest vid prakt-teol övn:inst vid UU från 18 nov 21, kontraktsprost i Vaksala kontrakt, Upps, från 1 maj 22, domprost i Uppsala från 1 maj 23, led av centralstyr för Allm sv prästfören 25—27, av allm kyrkomötet 29, 32, 34 o 36, ordf i Sveriges körförb från 36. — Hederspresident i sångsällsk OD 32. - Ogift.

Gustaf L fascinerades tidigt av gudstjänstens liturgi o hade redan som tolvåring läst U L Ullmans Evangelisk-luthersk liturgik. Det var också den praktiska teologin som kom att bli hans livsgärning. I Uppsala studerade han först för estetikern C R Nyblom o därefter för de praktiska teologerna C R Martin o O Quensel. Docentavhandlingen, Svedberg o Nohrborg (1910), var en homiletisk undersökning baserad på noggrant källstudium o grundläggande inom sv predikohistoria. Redan tidigare hade L för sv publik presenterat den tyske pastoralteologen F Niebergalls religionspsykologiskt orienterade teorier, bla vad gäller predikan. Intresset för liturgik lockade honom att söka teckna den sv högmässans utveckling efter reformationstidevarvets slut o fram till 1811 års kyrkohandbok, ett projekt som endast kom att fullföljas vad gäller perioden mellan 1614 o 1693 års handböcker (Sv högmessoritualet 1614—1811, bd 1, Upps 1911). I ett uppmärksammat stiftsmötesföredrag i Lindesberg 1915 framlade L sitt program för liturgins förnyelse: gudstjänsten skall präglas av en sådan enkelhet, innerlighet o åskådlighet att den ger uttryck åt församlingens andliga tankar o känslor, den skall vara så klar o entydig till form o innehåll att undervisning o förklaring därav ej blir nödvändig, genom alternativa moment skall möjlighet ges till mångfald o omväxling under kyrkoåret o i allt skall en okonstlad högtidlighet eftersträvas.

Tidigt knöts L till den praktiska prästutbildningen, först som timlärare o senare, sedan han blivit professor, som föreståndare for praktisk-teologiska övningsinstitutet. Hans verksamhet där o som läroverkslärare i kristendom liksom samtidens katekesdebatt kom att intressera honom för kateketikens historia. Efter ett par mindre förarbeten om kristendomsundervisningen i ur- o fornkyrkan, i stor utsträckning byggda på Cyrillus' av Jerusalem katekeser, o en metodhandledning för konfirmandundervisningen utgav han som professorsspecimen sitt omfattande och synnerligen materialrika, systematiskt disponerade huvudarbete i fem band, Den kateketiska undervisningen (1920), en historisk principiell framställning av dess historia, teologi o metodik från reformationen fram till den samtida katekeskommittén. Som verksam vid övningsinstitutet under mera än ett kvartssekel anknöt L till Niebergalls personlighetsbestämda pastoralteologi o sökte hos de blivande prästerna därvid bl a motverka förkonstling. Parallellt med sin akademiska gärning var L hela tiden församlingspräst, under studie- o docentåren sjukhuspredikant på Akademiska sjukhuset o Ulleråker o som professor också domprost. Som sådan var han teologiska fakultetens siste prebendarius o verkade samtidigt med ärkebiskoparna Söderblom o Eidem. L fick inte minst under Söderbloms tid, om än i skuggan av honom, o under sedisvakansen flitigt fungera som ärkebiskopens ställföreträdare i ärkestiftet. — Som ett kontaktorgan mellan den teologiska fakulteten o det praktiska kyrkolivet startade L 1931 Ny kyrklig tidskrift.

Under L:s studieår inföll ungkyrklighetens glansdagar i Uppsala, men i motsats till många av sina jämnåriga drogs han inte med av korstågsväckelsen. Som något av en idealgestalt räknade han J O Wallin, o när han i sin installationsföreläsning (tr i festskriften till Söderblom 1926) beträffande Wallins predikostil framhåller dennes "praktiska läggning, skarpa människoteckning, omfattande kontakt med tidens bildning och estetiska skönhetsvärden" liksom att Wallin "i sina tillfällighetstal av olika art, särskilt vid stora minneshögtider visat en sällsynt förmåga att fånga ögonblickets stämning och förläna genom sitt eget föredrag ökad högtidlighet" kunde beskrivningen lika gärna passa in på L själv. I sin faderneärvda fromhet kände han sig kongenial med den andliga tradition som kommit till uttryck i 1819 års psalmbok o sökte överföra något härav till den nya psalmboken 1937. Som predikant, högtidstalare o inte minst som tillfällespoet var han mycket uppskattad.

L var musikalisk o tillhörde sedan 1897 som första-bas OD, där han slutligen blev Söderbloms efterträdare som hederspresident; han blev också ordförande i broderns skapelse Sveriges körförbund. I slutna sällskap uppträdde han gärna som romanssångare med Geijer, Josephson eller Wennerberg på repertoaren. I värmländska o dalsländska landskapsföreningar liksom i Värmlands nation var han aktiv, i nationen bl a som inspektor, varvid han medverkade till byggandet av Ragnar Östbergs nationshus vid Riddartorget 1930.

Släkten L härstammar från Dalsland (se släktart). Med utomordentligt starka band kände han sig förbunden med hemprovinsen o i synnerhet Bolstad, där fadern o före honom två generationer på L:s möderne varit kyrkoherdar. L har själv i flera uppsatser skildrat den barndoms- o ungdomsvärld, "de gyllene åren", som hela livet dagligen var i hans tankar. Alltsedan han lämnade Bolstad som skolpojke till dess föräldrahemmet upplöstes 1913 skrev han brev hem varje postdag o skötte från sekelskiftet prästboställets räkenskaper. Efter faderns död sökte han omplantera prästgårdsinteriören i sitt eget uppsalahem. Sin pietet mot hembygden manifesterade L bla i en dalsländsk kantat, vari ingår en dikt som stundom använts som landskapets hembygdssång.

Personligen var L gemytlig o utomordentligt älskvärd, en osjälvisk, avhållen o trofast centralgestalt i en mycket stor vänkrets, något äv den evige studenten. Söderblom karaktäriserade honom som "en virtuos i vänskap". På många sätt var han dock en rastlös o ganska ensam människa; en melankolisk o introspektiv läggning medförde stor sensibilitet inför omgivningen. Han bildade aldrig familj o släkten utgick med honom på manssidan. I mycket kan han karaktäriseras som en av de sista representanterna för det försvinnande 1800-talets romantik o idealism.