J Erik Ljungberger

Ljungberger, Johan Erik, f 17 sept 1879 i Uppsala, d 23 sept 1965 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: boktryckaren Johan Augusti Peterson o Albertina (Adéle) Christina Ljungberg. Mogenhetsex vid Uppsala hal vt 98, eo kammarskrivare i tullverket o eo tjänsteman i postsparbanken 98—03, red o ansv utg för tidskr Med pensel o penna nov 04—05, medarb i Aftonbladet o Dagen jan—nov 05, i DN dec 05-nov 06, i SvD 1 dec 06-51, H8D:s korrespondent i Sthlm 14, red o ansv utg för Sv scenen 14—18, för Scenen 19—okt 32, för Sommarbladet 19—20, sekr i Sv sångarförb dec 21 — nov 58, red o ansv utg för Sångartidn 22—62, förest för SvD:s depeschkontor från 23, skattmästare o led av styr för Fören Skoi-teatern från 27, red o ansv utg för H8D 31 — 32, VD för ab Sv polyfoto 33-53, ordf i Fören Wienkören 1926 från 34.

G 1) 17 mars 1910(—25) i Sthlm, Maria, m Inez Henrietta Lindholm, f 31 okt 1889 där, ibid, dtr till handelsförest Gustaf Viktor L o Hilma Constantia Henrietta Thorstensson; 2) 21 febr 1939 i Sthlm, Hedv El, m Madefaine Frances Andrew, f 30 sept 1895 i Central Falls, Rhode Island, USA, d 31 dec 1973 i Sthlm, Gust Vasa, dtr till sekr James Everett A o Mary J Booth samt förut g m Fredrik Chatterton.

Efter en kort tid som statstjänsteman övergick Erik Peterson, från 1913 L, till journalistbanan. Redan på DN, som han snart lämnade efter en kontrovers med chefredaktören Otto v Zweigbergk, mutade han in det område som mer än något annat kom att bli hans eget, det lättare teaterreportaget. Som signaturen Kaifas blev han en institution på SvD:s kulturavdelning o i det sv teaterlivet under mer än en mansålder. Anställningen i SvD 1906 kan sättas i samband med huvudredaktören Helmer Keys satsning på en kraftigt förstärkt bevakning av vetenskap o kultur, inte minst scenkonsten.

Strax före första världskriget dominerades den sv teaterkritiken av namn som Bo Bergman, Carl G Laurin o August Brunius. Den sistnämnde var SvD:s ledande teateranmälare, o L konkurrerade inte med honom som seriös recensent. Däremot bevakade han fortlöpande det stockholmska teater- o kulturlivet i kåserier o reportage. Enbart första halvåret 1914 presterade han t ex inte mindre än närmare 150 bidrag, ungefär jämnt fördelade mellan teater, konst-musik o allmänreportage. Hans skildringar ur stockholmslivet med sin samtidigt analyserande o förströelseinriktade karaktär ansluter på sitt sätt till en genre, som dansken Henrik Cavling, Beyron Carlsson mfl gjort bekant.

Vid sidan av sin egen teaterspalt i SvD, "Tilja och tribun", var L från 1914 redaktör för tidskriften Scenen för nästan en tjugoårsperiod framåt. L ville gärna se Scenen som ett debattforum för nya strömningar inom teater- o musikliv. Där öppnade han spalterna bla för efterkrigsdebatten om den moderna teaterestetiken liksom för Per Lindbergs nyorienterande teateridéer längre fram på tjugotalet. Själv hade L tidigare i en liten skrift gått in i diskussionen kring Fokin o hans förnyelse av den ryska baletten.

L liksom många av hans samtida kollegor tycks ha hyst en skepsis mot eller i varje fall saknat intresse för det nya mediet filmen. Detta kan ha bidragit till att han hösten 1932 lämnade Scenen. Samma oro för filmens negativa påverkan torde ha legat bakom framväxten av skolteatern vid tjugotalets slut. Initiativet kom 1926 från L, främst som resultat av hans kontakter med Casino-teatern i Khvn, som fungerade som dansk skolscen.

Redan 1914 hade L inträtt som stockholmskorrespondent för veckotidningen Hvar 8 dag, utgiven i Gbg. Sedan redaktionen 1930 överflyttats till Sthlm, efterträdde L i dec följande år grundaren Hjalmar Bratt som huvudredaktör. H8D hade från starten 1899 byggt upp en profil som bildtidning i den nästan samtidigt nedlagda Ny illustrerad tidnings efterföljd, o L utvecklade ett långvarigt samarbete med tidningens framstående stockholmsfotograf Axel Malmström. Emellertid tycks han inte ha hunnit genomföra den förnyelse av tidningen, som kunnat rädda den från att duka under i konkurrensen med den med överlägsna tekniska resurser utrustade åkerlundska Vecko-journalen. I samband med H8D:s nedläggning 1933 engagerade sig L i bildbyråbranschen med ab Sv polyfoto.

1909 grundades Svenska sångarförbundet av eldsjälen Gustaf Hultquist. Redan från starten engagerade han L som förbundets pressombudsman. En uppmärksammad manifestation blev körsångframträdandena vid de olympiska spelen i Sthlm 1912, då L ingick i presskommittén som PK:s representant. Kombinationen idrott—manskörsång var emellertid ingalunda okontroversiell, även om det nationellt uppbyggande momentet ännu var gemensamt. När Hultquist 1921 drog sig tillbaka, tycks L:s inträde som förbundets sekreterare o redaktör för förbundsorganet Sångartidningen ha varit rätt givet. Själv var L inte aktiv sångare eller musikalisk ledare. Hans praktiska handlag o vida kontaktnät var emellertid en tillgång, som kom förbundet tillgodo vid arrangerandet av sångarfesterna i Gbg 1923 o Sthlm 1930. Likaså deltog han bl a i bestyrelserna samt som pressombud o resemarskalk vid sångarfärderna till Paris, Berlin, Hamburg o London 1914 (olympiajubiléet), Antwerpen 1920 (olympiska spelen) samt Wien, Berlin o Prag 1926.

L:s avsevärda organisationstalang, hans världsvana uppträdande o lätthet att skapa personkontakter gjorde honom flitigt anlitad för arrangemang o representativa uppgifter av skilda slag, bl a av PK samt i välgörenhets-o föreningssammanhang. Därtill kom en stor arbetskapacitet liksom en lättflytande penna. SvD:s aktiva teaterintresse under speciellt den keyska eran gav honom goda yttre arbetsvillkor. Vid sidan av sina rent journalistiska uppgifter förestod L under lång tid SvD:s depeschbyråer samt bedrev bild- o skrivbyråverksamhet. Han åtog sig också uppdrag i reklambranschen.

L använde främst signaturen Kaifas (Kfs, -f-) men även Klase, Pinglet, Sht, Silhuett, Témoin o E.Lj.