Paul J G Laurin

Laurin, Paul Johan Gerhard, f 25 aug 1863 i Höganäs, d 18 sept 1935 i Danderyd, Sth. Föräldrar: kh Nils Andersson L o Emilia Margareta Heliodora Ahnfelt. Mogenhetsex vid ha1 i Kristianstad 9 juni 81, inskr vid LU 13 sept 81, FK 15 sept 83, FL 8 maj 87, disp 28 sept 87, doc i matematik vid LU 31 okt 87—90, FD 31 maj 88, lektor i matematik o fysik vid Gbgs h latinlärov 26 nov 90—08, led av folkskolestyr i Gbg 00—06, av stadsfullm där 01—08, av styr för Gbgs arbetareinst 03—08, av ett flertal kommunala beredn:ar i Gbg, aktuarie i Brand- o lifförsäkr.ab Svea 04, överdir o chef för Försäkr:inspektionen 08—30, led av statistiska tabellkommissionen 11—30, ensam led av statens brandförsäknkomm jan 13—dec 16, ordf i järnvägs- o telegrafpersonalens pensionskomm febr 13—dec 14, led av komm ang pensionsväsendets centralisering febr 13—nov 17 (ordf från febr 17), ordf i krigsförsäkr:komm aug 13—14, v ordf i Statens krigsförsäkr:kommission 14—22, ordf bl a i komm ang pensionering av folkskollärare m fl juni 18—febr 19, i komm ang pensionering av vissa lärare febr—dec 25, i komm ang prästerskapets änke- o pupillkassa juni—nov 25, i komm ang pension i egen tjänst aug 27—sept 28, led av styr för Lifförsäkrings ab Nordstjeman från 30, ordf i styr för Sjö- o brandförsäkrings ab Sv Veritas från31. — LVVS 00.

G 12 juli 92 i Kristianstad m Catharina (Karin) Mathilda Dalsjö, f 5 jan 70 i Gävle, d 24 febr 66 i Ytterjäma, Sth, dtr till lektorn FD Magnus D o Hilma Charlotta Roberta (Berta) Sundberg.

Paul L växte upp i ett harmoniskt hem. Hans förhållande till de strängt religiösa föräldrarna var alltid gott, trots att han tidigt tog avstånd från deras trosåskådning. Under gymnasietiden uppmärksammades L:s matematiska begåvning, o matematik blev också huvudämnet i hans universitetsstudier. I sin doktorsavhandling behandlade han vissa problem inom den algebraiska geometrin i nära anslutning till en forskningsinriktning, vars främste företrädare inom landet var hans lärare prof C E Björling. Avhandlingen blev välvilligt bedömd o medförde docentur. L hade emellertid själv inga höga tankar om sin matematiska begåvning, o den fortsatta forskning inom geometrin, som han aviserat i sin avhandling, kom aldrig till stånd. I stället inriktade han sin verksamhet helt på det pedagogiska området.

Hösten 1889 vistades L några veckor i Frankrike, Tyskland o Österrike för att studera den högre undervisningen i dessa länder. I den uppsats, där han redovisade sina intryck, drog han en lans för de österrikiska undervisningsmetoderna, vilka enligt honom präglades av pedagogiskt motiverad inriktning på åskådlighet o verklighetsanknytning till skillnad från förhållandena i de två andra länderna. Sina rön omsatte L i några årtionden framåt mycket använda läroböcker i geometri. — En populärvetenskaplig framställning av värde var på sin tid den presentation av nya forskningsresultat på fysikens område, som L publicerade under titeln Om radium och öfriga aktiva ämnen.

L:s största insats som pedagog utgör det initiativ, som han tog 01 för att i Gbg få till stånd en privat reform- o försöksskola för pojkar o flickor. I ett upprop formulerade han ett för sin tid ganska radikalt program. Den föreslagna skolan skulle vara en samskola med såväl manliga som kvinnliga lärare. Dess uppgift skulle vara inte bara att undervisa utan också att uppfostra, o i det sammanhanget betecknade L t o m dåtidens bästa pojk- o flickskolor som "betänkligt ensidiga". Skolan skulle inrymma alla stadier, dvs småskola, mellanskola samt överskola (flickskola) o gymnasium, de sistnämnda delvis parallella. Elevantalet i klasserna skulle hållas så lågt, att möjligheter gavs till genomgående individualiserad undervisning. Praktiska ämnen skulle ha stor plats på schemat, o i överskolan o på gymnasiet skulle viss koncentrationsläsning ske. Undervisningen skulle vara konfessionslös. Stor vikt skulle vidare läggas vid kontakten mellan hem o skola.

För tillkomsten av L:s upprop hade säkert inte bara erfarenheter från mera progressiv utländsk pedagogik spelat in utan även de besvärliga förhållanden, som den högre undervisningen i Gbg hade att arbeta under. Inträdeskraven till skolorna var höga, o antalet elever i varje klass låg regelmässigt mellan 35 o 40. Möjligheterna för lärarna att inom ramen för gällande författningar pröva nya pedagogiska metoder var inte heller särskilt stora.

L:s upprop gav omedelbart resultat. Redan efter ett par månader var den för projektet fastställda summan övertecknad, o i sept 01 kunde undervisningen vid Gbgs högre samskola ta sin början. Under skolans första verksamhetsår fungerade L som styrelseordf, o fram till sin avflyttning från Gbg undervisade han där vid sidan av sin ordinarie lektorstjänst. Hans initiativ visade sig vara mycket fruktbart. Den nya skolan skulle i allt väsentligt komma att verka enligt de intentioner, som L givit uttryck för. Bl a tillkom där 08 landets första föräldraförening.

Genom sin pedagogiska verksamhet o i egenskap av stadsfullmäktig hade L fått kontakt med olika finanskretsar i Gbg. När aktuariebefattningen i Svea blev vakant 04, var därför L:s kandidatur ganska given, i synnerhet som det dåförtiden var regel snarare än undantag att till aktuarie i de större försäkringsbolagen utse personer i mera framskjuten ställning, som skötte aktuariearbetet vid sidan om annan tjänst.

Genom 03 års lag om försäkringsrörelse hade den statliga inspektionsmyndigheten ombildats till ett fristående ämbetsverk, Försäkringsinspektionen. Till förste chef för det nya ämbetsverket hade matematikern prof Edvard Phragmén utsetts. Han avgick emellertid 08 men uttalade då som sin önskan, att L, i vilken han funnit en meningsfrände i vissa kontroversiella frågor, skulle utses till hans efterträdare, trots att L:s meriter i sammanhanget måste betraktas som tämligen ringa.

Regeringen gick på Phragméns linje, o valet visade sig vara ett lyckokast. Försäkringsbolagens anpassning till bestämmelserna i 03 års lag forcerades, o de betydelsefulla ändringar i denna lag, som beslutades 14, var till stor del ett verk av L, likaså den nya lagen om försäkringsrörelse 17. Genom lagstiftning infördes nu ett mera rationellt system för beräkningen av premiereserv inom livförsäkring, o vidare reglerades konkurrensförhållandena mellan försäkringsbolagen. En sanerande effekt fick också i den nya lagstiftningen intagna bestämmelser om begränsning av livförsäkringsbolags möjligheter att sluta vissa typer av kortfristigt inkomstbringande men på sikt mycket kostsamma återförsäkringskontrakt. Radikala förslag från L:s sida att lagstiftningsvägen reformera — för att använda tidens term — sakförsäkringsverksamheten stötte emellertid på hårt motstånd o rann ut i sanden. Först i o med 48 års lag om försäkringsrörelse förverkligades L:s idéer därvidlag i viss utsträckning. — Vid tillkomsten av 27 års lag om försäkringsavtal synes L ej ha spelat någon mera framträdande roll.

På ämbetets vägnar hade L att utlåta sig om de många reformförslag på socialförsäkringens område, som under hans verksamhetstid lades fram av olika kommittéer. Hans inställning till en utbyggnad av socialförsäkringssystemet var principiellt positiv, men av bl a kostnadsskäl ställde han sig stundom kritisk gentemot framlagda förslag, så t ex när det gällde det av socialförsäkringskommittén 19 framlagda förslaget om allmän sjukförsäkring. L var verksam i praktiskt taget alla de utredningar rörande pensionsvillkoren för olika grupper statsanställda, som arbetade under 10- o 20-talen, o den lagstiftning på detta område, som efterhand växte fram, var till inte obetydlig del ett verk av L.

Helt främmande för byråkratisk tradition handlade L i regel de frågor, som aktualiserades i hans ämbetsutövning, på ett smidigt o humant sätt, ofta genom underhandskontakter, vid ett o annat tillfälle, ansågs det, i strid mot gällande författning. Det resoluta sätt, på vilket han grep sig an sin uppgift, gjorde att han under sina första år som verkschef var ganska omstridd. Med tiden tillvann han sig emellertid ett snart sagt obegränsat förtroende från försäkringsverksamhetens målsmän. Det torde också vara en allmän uppfattning, att L haft en mycket stor o nästan odelat positiv betydelse för det enskilda försäkringsväsendets utveckling i Sverige.