Carl Fredrik Kiörboe

Kiörboe, Carl Fredrik, f 1 juni 1799 i Kristiansfeld, Slesvig, d 2 jan 1876 i Dijon, Frankrike. Föräldrar: handl Andreas Fredrik K o Inga Maria Norling. Handelslära i Hamburg o Holland, studier i teckn o måln i Sthlm, avgångsex som reg:hästläk vid Veterinärinrättn där 28, kornett vid Jämtlands hästjägareskvadron 21 febr 29, löjtn där 19 okt 33, ryttmästares titel 9 juni 37, studieresa till Berlin 38, verksam i Frankrike från 40, avsked ur sv armén 46. — LFrKA 58, Litt et art 63, K hovmålare. — Ogift.

K var redan genom sitt ursprung ett originellt inslag i den sv konstnärsvärlden, född i Danmark av en norsk far o en sv mor. Sina första studieår tillbringade han som handelslärling i Tyskland (Hamburg) o Holland o först som yngling kom han till Sverige, där han blev omhändertagen av sin morbror, överdirektören för Veterinärinrättningen i Sthlm S A Norling. Med sitt utpräglade djurintresse utbildade han sig först vid morbroderns institution till regementshästläkare men övergick redan efter ett år till officersbanan o blev kornett vid Jämtlands hästjägareskvadron. Han avancerade till löjtnant o fick från 1837 ryttmästares titel. Som så många andra officerare under 1800-talet fann han tid även för konstnärlig verksamhet. Hur han skaffat sig den tekniska utbildningen för att teckna o måla tycks vara okänt men redan en svit hästporträtt på Skokloster, varav ett daterat 1824, visar en viss skolning. Till en början ägnade han sig nästan uteslutande åt hästbilder. Sålunda utkom 29—31 i Hamburg o Sthlm en svit litografiska bilder, föreställande hästar från Strömsholms stuteri. K medverkade också som illustratör i Tidskrift för hästvänner och landtmän, utgiven av morbrodern, m fl publikationer. Han hade också kontakt med litografen M P Körner i Lund o där utkommande tidskrifter.

På konstakademins utställningar uppträdde K första gången 31 o kunde 38 deltaga i en utställning i Berlin. Definitivt tycks han ha valt konstnärens bana, då han 40 for till Paris för studier. Han hade genast framgång o blev en flitig utställare på Salongen, där han antogs redan 41 o fick medalj 44 för Hjortjakt o 46 för Räv fången i snaran. Som synes hade han utvidgat sin motivkrets, men djurmåleriet förblev hans specialitet. 50 inköpte franska staten hans Översvämning, den hjärtknipande skildringen av en hynda med sina valpar, som klamrar sig fast vid sin kringflytande hundkoja. Motivet upprepades av K o kompositionen spreds i populära reproduktioner. Han ger gärna sina till formatet stora dukar formen av jaktskildringar, där det dramatiska inslaget tas väl tillvara, men därjämte målar han också mindre genrestycken, där djuren är närvarande utan att spela huvudrollen, som t ex Travtävling på en frusen flod. 44 kunde han signera ett stort ryttarporträtt av Karl XIV Johan, nu i Drottningholms samlingar men deponerat i Livrustkammaren. Han målade också ryttarporträtt av Napoleon III o kejsarinnan Eugenie 54 samt två porträtt av Karl XV 60 (i Gripsholms saml) o 61 (på Rosendal). Till hans parisiska framgångar bör väl också räknas att han genom en välbärgad fransk änka fick sitt hem i en villa vid S:t Cloud, Parc de Montretout, där han 64 kunde bygga en fristående ateljé. I Frankrike använde han ibland en förfranskad form av sitt namn, Corbeau. Han utställde också i London, på världsutställningen i Paris 55 o på den skandinaviska utställningen i Sthlm 66, där han fick hedersbetyg.

Till Sverige återvände K endast på två besök, 60 o 64, men han uppehöll en livlig kontakt med sv konstnärer o var angelägen att synas på den sv konstmarknaden, skänkte tavlor till Konstnärernas pensionskassa o erbjöd resande svenskar sin gästfrihet. Hans sista år blev mörkare. Hans livs-ledsagarinna dog, o under fransk-tyska kriget 70 lades hans hem i ruiner. Han tog sin tillflykt till det centrala Paris, där de fortgående politiska oroligheterna tvingade honom att flera gånger byta bostad. Vid en trafikolycka blev han skadad i ett ben, som aldrig blev riktigt botat, o han led periodvis av en ögonsjukdom. I början av 73 flyttade han till Dijon, där han också tidigare besökt sin "neveu", en kapten Louot. Där fann han sig nära naturen o kunde skaffa ersättning för de uppstoppade djurmodeller, som förstörts i S:t Cloud. Han målade alltså ännu, trots sina skröpligheter.

I sina målningar strävade K främst efter verklighetstrohet med en för dåtiden tämligen bred o kraftig penselföring men konventionell kolorit. I ryttarporträtten o övriga större kompositioner kan man tala om en heroiserad realism. Inte oväntat var han en beundrare av Horace Vernet. Han tycks ha varit en omtyckt kamrat med sinne för bordets njutningar. Ännu året före sin död ber han vännen Boklund att till en familjefest skicka honom falubrännvin, punsch o Kristiania-ansjovis.