Carl O Kjellberg

4 Kjellberg, Carl Ossian, son till K 2, f 9 maj 1825 i Gbg, Kristine, d 29 okt 1891 där, ibid. Studerade vid Gbgs handelsinst 1 febr 40—17 dec 41, anställd i firma J A K & co, Gbg, 42—46, burskap som grosshandl i Gbg 11 dec 46, deläg i firma J A K & söner från 1 jan 47 (dess ledare 57—83), led av dir för Gbgs sjömanshus 53—82, av styr för Gbgs sparbank 59—63, av borgerskapets äldste 60—62, av stadsfullm 63—82, av styr för Brand- o lifförsäknab Svea från 17 april 66 (v ordf 83—84, ordf från 85), fullm i handelsfören från 66 (v ordf 79—83, ordf från 83), led av dir för pensionsinrättn för ålderstigna eller sjukliga tjänstehjon från 66, av dir för Navigationsskolan 66, meddir o led av styr för Skandinaviska kredit ab 67— 91, led av byggn:komm för ny vattenledn 67—71, av styr för Tändsticksfabriks ab Vulcan från 68 (ordf från 82), led av AK 70— 72, av styr för Gbgs vattenledn:ar 72—82, av handels- o sjöfartsnämnden 73—90 (v ordf 79—82, ordf 83—90), av styr för ab Bofors-Gullspång från 73, ordf i styr för Rederiab Örnen från 73, led av styr för K:ska flickskolan 84—91 (ordf 85), av styr för ab Rämen-Liljendahl 84—91, för Kramfors ab 86—91.

G 1 sept 49 i Karlskrona, Amiralitetsförs, m Ingeborg Arnoldsson, f 28 juni 29 i Sthlm, Maria, d 18 jan 85 i Gbg, Kristine, dtr till förste expeditionssekr Lars August A o Fredrika Wilhelmina Raphael.

Efter att ha genomgått Gbgs handelsinstitut blev Carl K anställd i faderns firma o upptogs 1847 jämte den något äldre brodern Jonas Henrik Reinhold som delägare i firma J A K & söner. När K 57 övertog ledningen, hade affärsföretaget genomgått betydande förändringar både i fråga om handelns varusammansättning o industriell verksamhet i anslutning till handeln. Detta innebar en övergång från importhandel o tillverkning av diverse småfabrikat till export av främst järn o trävaror samt finansiering av de bakomliggande produktionsleden. Under det expansiva skede som följde både för den sv järnhanteringen o sågverksindustrin krävdes avsevärda kapitalinsatser, o bruksfinansiering kom efter hand att inta en allt viktigare plats i J A K & söners verksamhet. Kramfors sågverk (förvärvat 48) utrustades nu med nya sågar, som tillät inemot en tredubbling av bräd- o plankproduktionen. En under 60-talet kraftigt ökande förlagsgivning till värmländska bruk som Vägsjöfors, Bofors, Dömle o Ramen ledde på 70-talet till ett övertagande av bl a Rämen-Liljendahl. Mest betydande ur finansieringssynpunkt var emellertid den roll K spelade för det 73 grundade Bofors ab, där J A K & söner innehade aktiemajoriteten tom 93, då Alfred Nobel övertog bruket (jfr nedan under K 6). Utan K:s framsynta satsning av miljonbelopp på en tillverkning av stålgjutgods vid Bofors hade denna produktion varken kommit i gång eller kunnat upprätthållas, trots Carl Danielssons enastående insats som disponent.

Insikten om finansieringsfrågans grundläggande betydelse för den sv handelns o industrins expansion gjorde det naturligt för K att aktivt intressera sig för kreditinstitutens anpassning till de nya behoven. Som ledamot av styrelsen för Gbgs sparbank var han väl förtrogen med denna bankforms möjligheter o begränsningar. Då ansökan inlämnades om bolagsordning för ett sv penninginstitut av crédit-mobiliertyp, var JAK & söner ett av de stora gbgska affärsföretag, som undertecknade denna, o K blev också styrelseledamot i det därigenom bildade Skandinaviska kredit ab, senare Skandinaviska banken. Ett annat uttryck för K:s intresse för kapitalfrågor var hans medverkan vid bildandet av Brand- o lifförsäkrings ab Svea 66, där han kvarstod i styrelsen till sin död.

Rederirörelse var en del av den k:ska firmans verksamhet sedan dess tillkomst, o den ägde under K:s tid åtskilliga större segelfartyg. Jämte brodern var K delägare i Warfvet Kusten, ombildat till ab 65 o sålt 73 till det nybildade Rederiab Örnen, ett av de sista större segelfartygsrederierna, där K var en av stiftarna o styrelseordf. I sin orubbliga tro på segelfartygen visade K sig betydligt mindre framsynt än när det gällde nyinvesteringarna i järn- o sågverksindustrin. Rederiets samtliga fartyg avyttrades kort efter K:s död. Ett vida mer livskraftigt initiativ var skapandet av Tändsticksfabriks ab Vulcan, där K var en av initiativtagarna, styrelseledamot sedan grundandet 68 o ordf från 82.

Politiskt gjorde K en värdefull insats i Gbgs stadsfullmäktige från 63 under en tjugoårsperiod, som var av den största betydelse för stadens industriella o sociala utveckling. Han var ledamot av AK 70—72 tillsammans med bl a Olof Wijk o Viktor Rydberg. Sitt intresse för handeln o sjöfarten visade han bl a som fullmäktig i handelsföreningen o som medlem av handels- o sjöfartsnämnden, som ledamot av direktionen för Navigationsskolan o i direktionen för Gbgs sjömanshus.

K:s aldrig sviktande beredvillighet att — trots tidvis avsevärda förluster — bistå vid finansieringen av företag med helt ny produktionsinriktning (t ex Bofors o Vulcan) o hans djupa känsla av ansvar också för sociala förbättringar vid de företag, där han engagerat sig, har säkert bidragit till att han kommit att framstå som en av förgrundsgestalterna under industrialismens genombrott i Västsverige.