Gustaf Knös

3 Knös, Gustaf, bror till K 2, f 20 okt 1773 i Skara, d 13 dec 1828 i Uppsala. Inskr vid UU 21 sept 91, disp pro exercitio 12 mars 94, pro gradu 10 juni 97, mag 13 juni 97, TK 9 dec 00, doc i gamla o nya testamentets exegetik 12 dec 00, allt vid UU, utländska studier 01—07, inskr vid univ i Greifswald 7 maj 03, i Göttingen 7 april 04, disp för adjunktur där 7 aug 05, adjunkt i grekiska o österländska språken vid UU 05 (tilltr 07), prof i grekiska där 29 nov 10, led av bibelkommissionen 13, prof i österländska språk vid UU 22 juni 14, prästv i Uppsala 10 maj 17, kh i Västeråkers o Dalby patronella pastorat, Upps, med k tillstånd att samtidigt behålla professuren 27 aug 17, utn TD 11 maj 18, prom TD vid UU 15 okt 18, UU:s rektor ht 18 o ht 25.

G 9 sept 10 i Åsbräcka, Älvsb, m Alida Maria Olbers, f 2 juni 86 i Fors, Älvsb, d 30 juli 55 i Uppsala, dtr till kaptenen vid ostindiska kompaniet Levinius (Levin) O o Anna Mariana Ahlberg.

K:s vetenskapliga intresse var främst riktat mot grekiskan o de orientaliska språken. För hans utbildning i dessa ämnen blev en utländsk studieresa som han företog 1801—07 av väsentlig betydelse. Den kom till stånd delvis tack vare ett uppdrag att vara handledare för H H von Essens son Carl Fredrik o dennes kusin Nils Fredrik Palmstierna. Längre uppehåll gjordes i Rostock 01, i Paris 02—03, i Greifswald 03 o i Göttingen 04—07. Kortare besök gjordes på andra platser, bland dem Leiden, där han studerade arabiska handskrifter. Han blev välvilligt mottagen av flera ledande orientalister. O G Tychsen i Rostock sökte på allt sätt främja hans utbildning o karriär. I ett brev tackar K för sex månaders personlig undervisning. Arabiska o syriska samt orientalisk numismatik hörde bl a till studieämnena.

I Paris blev K av de Sacy bemött med "mycken godhet". Han följde hans offentliga föreläsningar över Bidpais fabler, en arabisk prosatext, o deltog några timmar dagligen i hans enskilda undervisning, som blev honom "av större nytta än den publika kursen". Under ledning av en infödd tunisier vid namn Murad studerade han modernt arabiskt tal- o skriftspråk. I modernt arabiskt talspråk fick han även hjälp av Johan David Åkerblad, som då läste koptiska ms för Sacy. K ägnade även tid åt de aktuella mandeiska texterna o gjorde avskrifter av dem i Bibliothèque nationale. Han hade vid denna tid också planer på att samla alla arabiska ordspråk han kunde komma över o genomgick själv tryckta texter o ms. Dessutom kopierade Murad för hans räkning ordspråk i Bibliothèque nationale.

I Göttingen slutförde K sin utbildning hos klassikern C G Heyne, orientalisten J G Eichhorn o andra lärare. Där började han också sitt författarskap. Han debuterade med ett välvilligt bedömt specimen för adjunktur som försvarades 7 aug 05. Till huvudavhandlingen — feniciernas sjöfärder enl Herodotos — bifogade han en mindre arabisk textutgåva.

K:s huvudarbeten tillhör den semitiska filologin, där han främst ägnat sig åt tre av dess språkområden: arabiska, syriska o hebreiska. Utgivningen av texter med översättning o språklig kommentar var hans egentliga fack. Hans arabiska text De tio vezirerna, vars ms Murad medfört från Kairo, är en efterklassisk samling berättelser i Tusen o en natts stil. Det är en för sin tid god utgåva. De filologiska förklaringarna är nyttiga o vittnar om K:s förtrogenhet med språket. De är dock ofta mycket elementära. — Hans syriska läsebok innehåller till största delen tidigare opublicerat material. Urvalet har bestämts av K:s klart uttalade önskan att kunna erbjuda de studerande intresseväckande, utomteologiska texter sådana som Alexandersagan o syrisk martyrhistoria. Under K:s presidium ventilerades 237 dissertationer. De är korta, i allmänhet bara tre kvartblad. Han skrev själv alla. I förhållande till det stora antalet är ämnesområdet förvånansvärt begränsat. Mängder av serieavhandlingar över samma tema förekommer, däribland filologiska anmärkningar till 1 Mos 1—25 och Jes 1—39.

K var obetingat en språkbegåvning med mycket gedigen utbildning o goda internationella förbindelser. De vetenskapliga förhoppningar som därför med rätta ställdes på honom uppfylldes blott delvis. Religiösa spörsmål kom att alltmera intressera honom på bekostnad av det rent vetenskapliga arbetet.

K var en ödmjuk o mild, inåtvänd människa med väl omvittnad fromhet. I Samtal med mig själv o dess följdskrift Försök att utreda några viktiga frågor — föranledd av en kritisk recension i tidskriften Svea, häfte 7 — har han ställt samman sina tankar om Gud, människans bestämmelse o sättet att uppnå den. Hans gudsfruktan var fri från dogmatisk intolerans. Kristendomen är allmän till sin natur. Den vilar i hjärtat o utgår därifrån i kärleksfull handling, ej i tomma satser. Allt sektväsen var honom därför främmande. Hans enda norm var Guds ord, vars inre ljus uppenbaras endast under stilla begrundan. Han blev tidigt intresserad för vissa delar av Swedenborgs läror, som han kom i beröring med redan i hemmet. Båda föräldrarna hyste sympati för Swedenborg o särskilt modern hade kontakter med hans anhängare. K:s tankar, såsom de kommer till tals i de nämnda böckerna, är i många stycken klart påverkade av Swedenborg. I teologiskt avseende förkastade han liksom denne kyrkolärans formulering av treenigheten o försoningen.