Kristina

Kristina, f 24 dec 1461 i Torgau, d 8 dec 1521 i Odense. Föräldrar: kurfursten Ernst av Sachsen o Elisabet av Bayern. Krönt till dansk o norsk drottning i Khvn 18 maj 83, till sv drottning i Uppsala el Sthlm 3 febr 99.

G 6 sept 78 i Khvn m konung Hans (bd 18), f 2 febr (ev 28 jan) 55 trol i Aalborg, d 20 febr 13 där.

Som 17-årig förmäldes K med den danske tronföljaren Hans, som 1481 efter sin far Kristian I blev dansk-norsk kung. Efter växlingsrika strider med Sten Sture d ä blev Hans 97 erkänd som sv kung, o vid hans andra besök i Sverige jan—juni 99 följde K med honom o kröntes i febr i Uppsala eller Sthlm. Samtidigt fick hon Örebro slott med Närke o Värmland som morgongåva, det område som kungens mor drottning Dorotea en gång innehaft. Samlivet mellan de sinsemellan olika makarna försämrades från 99, då kungen inledde förbindelse med en av K:s hovdamer, Edle Mickelsdatter (Jernskjæg), o fördomsfritt fortsatte den trots älskarinnans giftermål med kungagunstlingen Torben Bille. Blott med långa mellanrum träffade K sin make, men under första halvåret 01 vistades kungaparet i Sthlm. I aug kom Sturarnas förnyade uppror, o medan kungen seglade hem för att hämta undsättning, kvarstan-nade K, som var för svag för att utsätta sig för en höstlig sjöresa. Då striden i okt koncentrerades till huvudstaden, blev K i realiteten kommendant o vägrade hårdnackat att uppge slottet trots fruktansvärd hungersnöd. Först 9 maj 02 tvangs hon att kapitulera — för sent för att ingripa anlände den k flottan dagen efter till Sthlms skärgård. K kvarhölls i sv fångenskap ett o ett halvt år; först i dec 03 ledsagades hon av riksföreståndaren o hans män till hallandsgränsen.

Efter kung Hans död 13 styrde K, mestadels från sitt älskade Næsbyhoved utanför Odense (med 256 underlydande gårdar), omsorgsfullt sitt stora änkegodskomplex, beläget främst i Nordjylland, o hävdade det även mot sonen Kristian II. Avkastningen gav henne möjlighet till omfattande välgörenhet mot nödlidande, stöd åt klosterstiftelser o tiggarmunkar o uppmuntran åt konst o litteratur. Med vänskap o frikostiga beställningar gynnade hon den tyske träskulptören Claus Berg, som bl a utfört det stora högaltarskåpet i S:t Knuds kyrka i Odense med bilder av den där begravda kungafamiljen. En svärmisk dyrkan av jungfru Maria o den helige Franciscus (efter vilken hon uppkallade sin yngre son Frans, död 11), gav henne ett sådant rykte för fromhet att påven Julius II vid sitt val bad om hennes förböner.