L Henrik Kylberg

3 Kylberg, Lars Henrik, brorson till K 2, f 24 okt 1872 på Tidaholm, Agnetorp, Skar, d 31 okt 1927 i Wien. Föräldrar: kontorschefen Gustaf Henrik K o frih Eleonora (Ela) Gustafva v Essen. Lantbruksbokhållare på Kavlas, Hömb, Skar, 90—93, lärling vid Alnarps lantbruksinst 93—95, bokhållare på Spolegården, Motala, 95—96, inspektor på Holma gård, Brastad, Göt, 96—98, genomgick Alnarps lantbruksinst 98—00, lantbruksbiträde vid Rosendals gård, Kropp, Malm, 01, förvaltare vid Kulla-Gunnarstorp, Allerum, Malm, 02, vid Alnarp 05—08, disponent vid Allm sv utsädesab i Svalöv, Malm, 09, led av styr där 09—22, VD o led av styr för ab Baltic, Södertälje, från 16. — LLA 15.

G 12 juni 06 i Lomma, Malm, m Esther Sofia Winberg, f 6 nov 73 i Fosie, Malm, d 12 dec 56 i Solna (enl db för Råby-Rönö, Söd), dtr till prof Hugo Leonard Ossian W o Sophia Carolina Tornberg.

Henrik K gick 7 år i Norra latin men måste av ekonomiska skäl lämna skolan o fick anställning som bokhållare hos sin mors farbror statsrådet Fredrik v Essen på Kavlås i Västergötland. 1893 antogs han som lärling vid Alnarps lantbruksinstitut o fem år senare som elev efter att under tre mellanliggande år ha varit inspektor vid ett par större egendomar i Östergötland o Bohuslän. Efter agronomexamen var han bl a förvaltare vid Kulla-Gunnarstorp nära Helsingborg för att 05 återvända till Alnarp som förvaltare för o lärare vid lantbruksskolan. Det intresse han under sina år där ägnade åt husdjurs-aveln fick betydelse i stora delar av Skåne. Han förbättrade lantbruksinstitutets kreatursbesättning genom urval o import av rasdjur o startade uppfödning av halvblodshästar. 09 blev K kallad till disponent vid utsädesab i Svalöv, vilket medförde ett uppsving för företagets affärsverksamhet. Bl a tillkom på hans initiativ kvarnar o en anläggning för tillverkning av kornflingor.

Under jakter på skånska gods hade K lärt känna häradshövding Marcus Wallenberg, som i honom anade en skicklig o framsynt affärsman. I början av 15 tog Wallenberg K:s sakkunskap i anspråk i en kommitté som skulle undersöka den sv beredskapen vid avspärrning från spannmålsimport, o 16 fick han posten som VD i Baltic. Bolaget tillverkade separatorer o fullständiga mejeriutrustningar o hade försäljningsorganisationer i fyra världsdelar. K anlitades som styrelseledamot i flera industriföretag, fick god ekonomi o hjälpte ekonomiskt bl a sin bror Carl. Med Baltic förenades separatorföretaget Salenius verkstäder i Sundbyberg o Arvikaverken, som tillverkade lantbruksmaskiner. 90 % av den nya koncernens produkter var avsedda för export, o krig o handelsblockader skapade därför stora problem. Att mot slutet av första världskriget erhålla kontant betalning för levererade varor var svårt, o Baltic lämnade krediter till Ryssland o Tyskland i förhoppningen om att i varje fall ett av dessa länder skulle betala efter krigsslutet. När det sedan slutade med revolution i båda drabbades Baltic hårt. Bolaget gjorde konkurs men ombildades o kom att även i fortsättningen stå under ledning av K. Före konkursen hade K dock gjort envisa räddningsförsök. 18 reste han sålunda till Petrograd, där han förhandlade sig till en uppgörelse, som emellertid gick om intet, när den sv regeringen inte ville erkänna den ryska statsledningen.

19—21 bodde K långa perioder i USA för att utveckla Baltics dotterbolag Empire cream separator Co i Bloomfield. Han hade framgång, men vid hemkonsten fann han, att företaget sålts av den bank som var huvudintressent i moderbolaget. I USA hade K upplevt de första rundradiosändningarna, o med en klar uppfattning om radions framtidsmöjligheter förmådde han en motsträvig styrelse att 24 vid Salenius verkstäder starta en som det visade sig lönsam tillverkning av byggsatser för radioapparater. 25 tog han tillsammans med prof Henning Pleijel o statsmeteorologen Bruno Rolf initiativet till Radiotekniska sällskapet. Under sina återstående år arbetade K med gott resultat på att bygga upp Baltics försäljningsorganisation. Han dog av hjärtinfarkt under en affärsresa till Österrike.

Hos K fanns intresset för lantbruket kvar, även sedan han blivit industriledare. På gården Yttereneby, som han ägde under en följd av år, prövade han bl a nya lantbruksmaskiner o storodling av svarta vinbär.