E Ivar Insulander

1 Insulander, Ernst Ivar, f 5 nov 1839 i Aspö, Söd, d 17 juni 1919 i Linköping. Föräldrar: prosten o kh Erik Johan I o Hedvig Magdalena Fidelia Chenon. Elev vid Strängnäs hal 48—60, inskr vid UU vt 60, elev vid Åkerö, Söd, 61, ord elev vid Ultuna lantbruksinst 61, utex därifrån 63, förste lär vid Blekinge läns lantbruksskola på Marielund 63—65, vid Skaraborgs läns lantbruksskola på Klagstorp 65—68, inspektor o lär i det mekaniska åkerbruket vid Ultuna 68—70, förvaltare på Klagstorp o förest för lantbruksskolan där 70—76, förvaltare på Bjärka-Säby 76—00, led av Östergötlands läns hushålln:sällsk:s förvalta :utsk 79—02, förest för Östergötlands läns lantbruksskola på Bjärka-Säby 82—00, för mejeristationen där 90—00, led av styr för Ultuna lantbruksinst 95—96. — LLA 81, HedLLA 05, LA:s stora GM 19.

G 25 april 72 i Ransberg, Skar, m Aurora Charlotta (Lotten) Sophia Segersteen, f 14 sept 49 i Värnhem, Skar, d 5 febr 34 i Linköping, dtr till överstelöjtn Gustaf Theodor S o Anna Gustafva Sophia Gyllenhaal.

Efter avlagd agronomexamen 1863 verkade Ivar I ett antal år som lantbrukslärare och arbetsledare vid Blekinge läns lantbruksskola på Marielund, Skaraborgs läns lantbruksskola på Klagstorp och Ultuna lantbruksinstitut. 1876 övertog han förvaltningen av det stora godset Bjärka-Säby i Östergötland. Detta ägdes vid denna tid av konsul Oscar Ekman i Gbg, vilken genom sin goda ekonomiska ställning, sitt personliga intresse för jordbruket och sitt förtroende för I utgjorde ett värdefullt stöd för denne i det nu inledda reformarbetet vid godset. På Bjärka-Säby verkade I under 24 år, och här utförde han sitt egentliga livsverk.

När I kom till Bjärka-Säby, var godset i mycket dåligt skick. Nu genomfördes i snabb takt ett omfattande nydaningsarbete. Genom nyodling och röjning, förbättrad arrendering av odlingsmarken, vattenavledning och täckdikning, vägbyggen, bättre brukning av jorden, förbättrat utsäde och rationell gödsling skapades förutsättningar för en framgångsrik växtodling med väsentligt ökade skördar.

Husdjursskötseln genomgick en motsvarande utveckling. För hästar valde I som förädlingsmaterial den lätta typen av ardennerrasen, och avelsarbetet resulterade i ett ar-dennerstuteri, som länge spelade en bemärkt roll inom hästaveln. I fråga om nötboskapsaveln koncentrerades I:s intresse på ayrshirerasen, och det planmässiga avelsarbetet gav till resultat, att ayrshirebesättningen på Bjärka-Säby fick ett framskjutet rum inom sin ras. På godsets svin- och fårbesättningar nedlades ett liknande förädlingsarbete.

Åt mejeridriften vid Bjärka-Säby ägnade I stort intresse. Mejeriet moderniserades. Smöret därifrån var av erkänt hög kvalitet och osten gav upphov till den osttyp, som sedermera kallats sv herrgårdsost. 1882 ordnades viss undervisning i mejerihushållning vid Bjärka-Säby, och 1890 förlades dit en statsunderstödd mejeristation för utbildning av mejerskor. Vid 17:e allm sv lantbruksmötet i Gbg 1891 fick I mottaga konungens hederspris för framgångsrika bemödanden till mejerihanteringens förbättrande. Även i övrigt främjade I den industriella verksamheten vid godset som förutom mejeriet bl a omfattade vattenkraftsanläggningar, smedja, snickeriverkstad, kvarn, tegelbruk, såg och en mindre trämassefabrik. Han ägnade vidare stor uppmärksamhet åt godsets skogar, satte de förfallna ekonomibyggnaderna i stånd och genomförde betydelsefulla reformer beträffande godsets arrendator- och torparsystem. Över huvud taget var I mycket mångsidig i sin reformverksamhet. Inget område lämnades obeaktat.

På I:s initiativ flyttade 1882 Östergötlands läns lantbruksskola från Haddorp till Bjärka-Säby, som i egenskap av mönsteregendom utgjorde ett värdefullt studieobjekt. I blev föreståndare för skolan, och denna framstod snart som en av de ledande inom den praktiskt inriktade lantbruksundervisningen.

I ansåg, att han borde koncentrera sina krafter på uppgiften vid Bjärka-Säby och avböjde därför i regel anbud om medverkan i styrelser, kommittéer och utredningar. Helt kunde han dock inte undgå sådana uppdrag. Förutom mångårig verksamhet inom ledningen för länets hushållningssällskap kan nämnas ledamotskap i 1882 års lantbruksunder-visningskommitté, vilken bl a tog initiativet till införandet av en ny skoltyp, lantmannaskolan, samt uppdrag att inom jordbruksdepartementet biträda vid behandlingen av frågan om försöksverksamheten på jordbrukets område, vilken utredning ledde till inrättandet av Centralanstalten för jordbruksförsök (1907).

I var en framsynt organisatör av sund ekonomisk läggning. Sina grundliga teoretiska kunskaper och sin rika erfarenhet inom alla grenar av lanthushållningen förstod han att utnyttja som lärare och företagsledare. Bland sina yrkesbröder betraktades han som en obestridd föregångsman.

Tilltagande ohälsa föranledde I att vid 1900-talets början nästan helt avsluta sin utåtriktade verksamhet. Mot slutet av sin levnad hyllades han av ett stort antal forna elever och andra vänner med en över honom präglad guldplakett med texten Exemplo clarissimo viam monstravit — genom sitt upphöjda exempel visade han vägen.