Gottlieb Iwerson

Iwersson, Gottlieb, f 9 juni 1750 i Malmö, S:t Petri, d 21 sept 1813 i Sthlm, Jak. Föräldrar: snickaren o åldermannen Olof I o Greta Pehrsdtr. Snickarlärling hos fadern jan 66, utskr som gesäll hos denne 11 juni 69, gesäll hos Peter Ljunggren i Sthlm till 10 mars 78, snickarmästare 21 maj 78, burskap i Sthlm 3 nov 78, egen verkstad från 79, k slottssnickare o schatullmakare 85, bataljonskapten i Sthlms borgargarde, ålderman i snickarämbetet 6 nov 07, stadsmajors titel omkr 10.

G 29 nov 78 i Sthlm, Ty, m Maria Elisabet Bülau, f 7 maj 50 där, ibid, d 25 juli 14 i Sthlm, Jak, dtr till kammarmusikern Johan Henrik B o Maria Magdalena Gevert.

I:s långvariga utbildningsgång från gesäll till mästare, ej mindre än nio år, var långt ifrån ovanlig i Sthlm under senare hälften av 1700-talet. Det ingick nämligen i snickarämbetets politik vid denna tid att reglera tillströmningen av nya mästare för att så långt möjligt förhindra besvärande konkurrens. Detta förhållande medförde att åtskilliga snickargesäller i otålig väntan begagnade möjligheten att gå förbi ämbetet genom att söka mästarskap som s k ebenister under hallrätten. En annan utväg att vinna tid var att söka protektion hos konungen genom vissa kanaler och få i uppdrag att utföra en möbel för denne. Detta tillvägagångssätt hade tillgripits av gesällerna och blivande hovschatullmakarna Lorentz Nordin, Samuel Pasch och Georg Haupt, vilka på så sätt mer eller mindre tilltvingat sig mästarskap av skråämbetet. I följde deras exempel och fick 1777 av Gustav III en beställning på en möbel som skulle bli hans mästerstycke.

Huruvida I under sin gesälltid företagit sedvanlig gesällvandring utomlands är inte känt. Hans tidigare produktion talar för att så knappast varit fallet, ty han ansluter sig tämligen oreserverat till den karakteristiska möbelstil som inaugurerats av Haupt 1770. Efter dennes död 1784 kom I att inta en ledande ställning inom sitt yrke, poängterad genom utnämningen till k slottssnickare och schatullmakare. Hans verkstad sysselsatte, när den var som störst på 1790-talet, sex till nio gesäller, ett jämförelsevis högt antal. Verksamheten omfattade inte blott framställning av möbler utan även utförande av fast rumsinredning, som ju föll inom snickarämbetets kompetensområde, exempelvis inläggning eller reparation av parkettgolv.

I:s mästerstycke från 1778, ett skåp med skrivklaff "en abattant" för Gustav III, har otvetydigt inspirerats av Haupts 1774 utförda mineralskåp för prinsen av Condé men saknar dettas monumentalitet och väl avvägda proportioner. Intarsiaarbetet med riksvapnet på klaffen och sinnebilder för konst och vetenskap på den underliggande lådan visar dock ett anmärkningsvärt kunnande i denna teknik, i vilken Haupt var den obestridlige mästaren.

Fram emot mitten av 1780-talet började I tillämpa den nya möbelstil närmast efter engelska förebilder, som introducerats i början av årtiondet av ebenisterna Anders Scherling, Lars Almgren m fl i Sthlm, dvs den sengustavianska stilen. Den framträdde inte som den föregående med inläggningar av olika träslag och dekorativa metallbeslag utan med släta mahognyytor och smala mässingslister. Men jämsides härmed fortsatte I en kort tid i begränsad omfattning tillverkningen av möbler i traditionell Haupt-stil. Under det sista årtiondet av 1700-talet och det första av 1800-talet är hans möbler genomgående av mörk mahogny, ej sällan dekorerade med kannelerade pilastrar med förgyllda kapital samt med ornamentalt utformat listverk av metall i geometriska figurer, påminnande om franska möbler i direktoire-stil.

I signerade sina möbler till en början genom att skriva sitt namn, understundom åtföljt av årtal, antingen direkt på en lådbotten eller på en inklistrad papperslapp, senare med tryckt etikett.