G Theodor Jakobsson

Jakobsson, Gustaf Theodor, f 7 maj 1883 i Foss, Göt, d 11 nov 1952 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: domprosten, TD o FD Gustaf J o Adéle Ottonie Rosalie Peters. Officersex vid Karlberg 04, underlöjtn vid Boden-Karlsborgs art:reg 16 dec 04, genomgick art-o ingenjörshögsk:s allm o högre art:kurs 06—10, löjtn 31 aug 07, kapten 6 juni 14, genomgick kurs vid KTH:s avd för bergs-vetensk 15—16, kontrollofficer vid art 16, chef för arméförvaltn:s art:dep:s kontrollavd 19—33, tjänstg i japanska armén o i USA:s armé 25, i schweiziska armén 28 o 32, föreståndare för Armémus 27 maj 32—37, övers-telöjtn i armén 23 juli 36, styresman för Armémus 1 juli 37—31 maj 49, ordf i Sv vapenhist sällsk 44—48, överste i armén 1 maj 48. — LKrVA 32, fil hedersdr i Riga 38.

G 29 sept 17 i Sparlösa, Skar, m Maria Anna (Marianne) Isabella Silfverskiöld, f 29 juli 94 där, d 17 sept 69 i Sthlm, Ad Fredr, dtr till kaptenen Otto Ferdinand S o Hedvig v Proschwitz.

Till yrket var Theodor J artilleriofficer. Han var utpräglat tekniskt begåvad, och hans militära tjänstgöring fick med tiden en klart teknisk inriktning. 1919 blev han chef för arméförvaltningens artilleridepartements kontrollavdelning, en befattning som han alltjämt innehade 1932 vid tillträdet till föreståndaretjänsten vid Artillerimuseum, vars namn s å ändrades till Armémuseum.

Vid sidan om sin militärtekniska verksamhet hade J ett starkt förankrat intresse för de historiska vapnen, vilket tog sig uttryck i en omfattande samlarverksamhet. Det var på hans initiativ som Sv vapenhistoriska sällskapet instiftades 1923. Själv beklädde han till en början sekreterareposten, blev därefter v ordf och efterträdde 1944 Rudolf Cederström som ordf. Han var väl förberedd för sin museala verksamhet genom ingående museistudier under resor i Europa, Japan och Nordamerika.

Då J tillträdde föreståndaretjänsten, blev hans första åtgärd att helt stänga museet, som länge befunnit sig i ett högst bristfälligt tillstånd. Därefter började ett genomgripande omdaningsarbete, som konsekvent berörde både materialbeståndet, som iståndsattes och konserverades efter moderna, strikta principer, och lokalerna, vilka erhöll ny, sober inredning, pietetsfullt avpassad efter den mäktiga 1700-talsbyggnadens (Riddarg 13) stränga arkitektur. Därtill kom till sist en ändamålsenlig ny uppställning av hela föremålsbeståndet. Detta arbete tog 11 år, och 21 maj 1943 kunde museet till väsentlig del åter öppnas för allmänheten.

Det från början allt överskuggande problemet, som hårt engagerade J som chef, var medelanskaffningen. Från hösten 1932 och intill 1 juli 1938 hade staten beviljat sammanlagt 365 000 kr för omdaningsarbetet. Härtill kom förutom andra gåvomedel det belopp, 111 300 kr, som den på J:s initiativ 1932 bildade Föreningen Armémusei vänner insamlat. En fastare ram för verksamheten även organisatoriskt skapades genom att museet från 1 juli 1937 kom att lyda direkt under försvarsdepartementet och ställdes under överinseende av en nämnd. Föreståndaretjänsten utbyttes mot en styres-mannabefattning och fackutbildad personal blev fast knuten till institutionen.

Som vetenskaplig författare har J framträtt med ett stort antal uppsatser i skiftande ämnen inom Armémuseums verksamhetsområde men även med större arbeten. Hans livsgärning uttryckes vackrast och mest koncentrerat i inskriptionen under Louis Sparres porträtt av honom i Armémuseum: "Museets nydanare".