Johannes {Jöns) Haquini, f omkr 1379, d 9 febr 1432. Föräldrar: frälsemannen Håkan Bänason (SMR, nr 702) o Ingrid Nilsdtr. Skolmästare i Söderköping senast 05, kanik i Linköping senast 07, munk i Vadstena 1 febr 11, ett av Vadstena klosters ombud vid kurian i Florens 18—20, ärkebiskop i Uppsala 21 (invigd 28 juni 22).
Inget är känt om J:s studier; han omtalas ej med akademisk titel. 1417 vittnade han om Nicolaus Hermannis mirakler i samband med kanonisationsprocessen och lämnade då självbiografiska uppgifter. 1418—20 fungerade han tillsammans med Johannes Hildebrandi som Vadstenas ombud vid kurian. J var snarast andre man i beskickningen men tycks ha gjort sig uppmärksammad av kungaparet och blev efter resan biktfader både för Erik av Pommern och drottning Filippa.
Då ärkebiskop Johannes Gerechini (se ovan) abdikerade 1421, uppsatte Uppsalakapitlet tre kandidater, bland vilka kungen skulle välja, nämligen biskop Magnus Tavast av Åbo, Nicolaus Ragvaldi, dekan i Linköping och Strängnäs och kungens sekreterare, samt J. Tillvägagångssättet stred mot den kanoniska lagen. Enligt uppgift från 1432 hade J:s namn förts fram redan före abdikationen. Hans upphöjelse berodde helt av k nåd. Erik av Pommern ville försäkra sig om en lojal man i Uppsala, och J uppfyllde förväntningarna. Under hans tioåriga ämbetstid förlöpte samarbetet mellan kyrka och stat i Sverige nästan friktionsfritt. J fungerade — ofta tillsammans med drottningen — som vicekung i Sverige. Vadstena blev mötesplats för underhandlingar mellan drottningen och rådets medlemmar. J:s archiepiskopat utgör höjdpunkten av Vadstena klosters inflytande inom sv kyrkan. Han förblev birgittinmunk, intresserade sig för ordens bekymmer och var dess förespråkare hos kungaparet. 28 juni 1422 invigdes J i Vadstena till sitt ämbete. I aug for han till kungen i Danmark i ordensangelägenheter. Han vistades ofta utanför sitt stift, som därigenom huvudsakligen kom att skötas av domkapitlet. Ett kombinerat provinskonsilium och av kungen inkallat rådsmöte avhölls i Arboga i jan 1423. I början av 1425 företog J en visitationsresa i Norrland, under vilken han utfärdade en stadga för Jämtland och en rörande Hälsingland. 1427 förklarade han inför kungen i Helsingborg, att vad denne fått i tribut av sv kyrkan var en frivillig gåva, som inte skapade prejudikat för en framtida beskattning. Trots det goda förhållandet till kungamakten aktade sig J för att formellt frånhända kyrkan dess privilegier.
Enligt Vadstenadiariet avled J så hastigt att han ej fick sista smörjeisen. Ärkebiskopskrönikan uppger, att han länge varit sjuk i spetälska.
Beata Losman