Johannes Hildebrandi

Johannes Hildebrandi (Hans Hildebrandsson), d 26 april 1454 (SRS 1:1, s 171). Föräldrar: borgaren i Söderköping Hildebrand Cruse o h h Elisabeth (C 6, f 40 v, UUB). Trol student (C 6, f 37 r—v) o baccalaureus i Prag 02, namnes som präst i Linköpings stift o som kejserlig notarie 7 mars 03 (SD 291), namnes som kanik i Linköping från 6 aug 06 (SD 766), grundade som kanik tills med modern Petri o Pauli kapell vid domkyrkan före 07 (C 6, f 40 v— 41 r, f 1 v, sp 2 överst), stod i begrepp att fara "till romerska kurian o annorstädes för devotion o studier" i mars 14 (SD 1922), anlände till Brügge i mitten av maj 14 (C 6, f 94 v—95 r), återfinns som förest för Linköpingshuset i Paris sept 14 (SD 2000; jfr 1990 o 2001), invigd till prästmunk i Vadstena kloster 6 maj 15 (SRS 1:1, s 136), vars intressen han redan under de närmast föregående åren företrätt (SD 1755, 1910), bevistade i klostrets o birgittinordens ärenden Konstanzkonciliet sommaren 16—sommaren 18 (avbrott för hemresa sommaren 17; SRS 1:1, s 137—139; SD 2247 mfl), medverkade vid klostret Marienwolds upptagande i birgittinorden hösten 18 (SD 2538), for, med bättre resultat för ordens privilegier o avlater än i Konstanz, till romerska kurian i dec 18 (SD 2551), återkom från Florens sommaren 20 (SRS 1:1, s 140 f), sändes på årslång visitationsresa till Munkalivs kloster i Bergen sommaren 40 (SRS 1:1, s 156 o 158; DN 16, nr 118), varvid han senast 12 sept (DN 16, nr 113) valdes till general-konfessor för den tid han vistades där.

Som samvetsgrann representant för sitt kloster förde J på sina resor till Konstanz och påvehovet mycket upplysande räkenskaper bl a över bokinköp i Paris (Hildebrand, s 30—32, nr 18, efter C 6, f 106 v, med faksimil pl XII) och över vid kurian utlösta påvebullor från åren 1419—20 (G 74, f 30 r—33 r). Störst intresse knyter sig till J:s egenhändigt förda kopiebok (C 6), en guldgruva till tidens kyrko- och kulturhistoria. Bland handskriftens ännu otillräckligt utforskade innehåll skall i första hand nämnas de urkunder och privata skrivelser, av J och andra samtida, som här införts såsom formulär. Trots att uppgifterna om brevens datering, avsändare, mottagare och övriga personer i regel är ofullständiga eller helt saknas, utvinns härur ofta unik information om Linköpingskapitlets och Vadstena klosters inre förhållanden och politik liksom om birgittinordens utbredning under 1400-talets första decennier (se Höjer, Brilioth, Schück, Nyberg, Losman). Ett brev (C 6, f 64 r med forts f 66 v) innehåller det första observerade omnämnandet av glasögon ("oculares vitrei") i Sverige. Förutom brev har J i sin kopiebok avskrivit bl a ett kvitto på boklån i Rom (f 4 v), en mässa om "domina Simonia" (f 49 v; jfr Westman, s 293 f), utdrag ur Regula Sancti Salvatoris (f 78 v—80 r), latinsk poesi och prosa av framför allt didaktisk natur (bl a astrologi och metrik), stundom med marginalglossor, vidare minnesverser och makaroniska verser samt recept, bl a för användande av brännvin (Schmid, s 320 f) och räkenskaper, delvis på lågtyska.

J karakteriseras i en skrivelse av Vadstena kloster (SD 2247) såsom en man av föga vältalighet men med mycket gott omdöme och med välgörande inverkan på bröderna; av ett av J:s brev (C 6, f 64 r med forts f 66 v) framgår, att han led av talfel, något som han uppenbarligen redan under studietiden i Prag sökt bot för (C 6, f 37 v). Talfelet är kanske en förklaring till att han trots sin lärdom och användbarhet inte blev generalkonfessor i Vadstena. De sista tre decennierna av sitt liv synes han i huvudsak ha fört en stilla tillvaro i klostrets hägn. — J har ansetts som den sannolike upphovsmannen till de sv översättningarna av Barlaams och Josaphats saga och av Ansgars-biografin (Henning), vilka 1442 översändes från Vadstena till birgittinklostret Nådendal i Finland.