Jon Andersson

Jon Andersson, d 25 aug 1563. Kronotorpare i Flaken, Torsås, Kalm (nu i Rödeby, Blek), senast 39, bosatt i Blekinge åtminstone från 44, bonde i Ulvsmåla, Eringsboda, Blek, senast 53. Upprorsledare.

J framträdde för första gången hösten 1535 under Grevefejdens dagar. Tillsammans med sin landsman och mångårige kumpan Nils Dacke bragte han då ridfogden under Kalmar slott Inge (Ingel) Arvidsson om livet. Enligt Rasmus Ludvigsson var han sedan under någon tid "överste capitener" för de upproriska skarorna vid den södra riksgränsen. J synes alltså jämte Nils Dacke ha varit upprorsmännens ledare. 1538 företog han en resa till Lybeck i syfte att knyta förbindelse med Gustav I:s hätske fiende Berend van Melen. Följande år erlade Nils Dacke och J vardera 200 marker danska i böter, Dacke för att han skjutit och J för att han slagit ihjäl Inge Arvidsson.

J deltog inte personligen i Dackefejden utan sökte sig i stället över riksgränsen in i Blekinge. Om orsaken härtill är ingenting känt; antagligen har en brytning inträffat mellan honom och Dacke. Efter dennes död blev J gripen i Konga härad 1544 men släpptes mot en borgen av 100 oxar och 100 lod silver, vilken höga lösensumma antyder hans förbindelser. Han sökte därefter stöd hos den danske ståthållaren på Sölvesborg Verner Parsberg och den inflytelserike ståthållaren på Khvns slott Esge Bilde. De båda danska herremännen avlät skrivelser till fogden Jöran Jönsson (Svan) på Kronoberg till förmån för J.

1552 blev J ånyo fängslad, denna gång på Kalmar slott. Sedan Gustav I underrättats om att han dels erlagt böter för fogdemordet och dels inte deltagit i Dackefejden, förklarade han sig till freds med att några åtgärder inte vidtogs. Redan påföljande år godkände dock kungen en plan att bringa J om livet, vilket emellertid inte lyckades.

S å fick kungen meddelande från fogden Nils Birgersson (Rosenquist) på Kronoberg, att J personligen ingripit i de pågående un- dersökningarna om riksgränsens rätta sträckning. Han skulle löpt utmed gränsen tillsammans med en hop blekingar och sagt: "Dit upp går landamärket." 1555 besökte en dansk gränskommission J:s gård Ulvsmåla, vilken låg alldeles intill riksgränsen, numera i Eringsboda (Blek). Men han framstod då ej längre som någon bondeledare: "Denne J synes en sempel enfaldig mand att mand icke skulle tro hanem till nogot sönderligit." 1557 påtalade Gustav I hos den danske kungen ett övergrepp av J mot en sv undersåte och att han förordnats som ledamot av en gränssynenämnd.

Inför det nordiska sjuårskriget började J emellertid ånyo att aktivt taga del i händelserna vid sydgränsen. Från sv sida gjorde man i maj 1563 ett misslyckat försök att oskadliggöra honom genom att skjuta ihjäl honom i hans egen gård. 31 juli 1563 skriver Fredrik II till Verner Parsberg och uppmanar denne att röja vägarna som löpte till Brömsebro, så att de blev framkomliga för krigsfolket. Han skulle även kalla till sig J och några andra pålitliga bönder och förhandla med dem. Därvid skulle de uppmanas att förmå smålandsbönderna att resa sig, så snart det danska angreppet började, fängsla de sv fogdarna samt söka erövra den sv kungens slott och gårdar. 25 aug 1563 mötte J sitt öde och blev "bragt om halsen" av hövitsmannen för Konga och Kinnevalds knektefänika Anders östgöte.