E Waldemar Jungner

Jungner, Ernst Waldemar, f 19 juni 1869 i Vilske-Kleva, Skar, d 30 aug 1924 i Borg, Ög (nu Norrköping). Föräldrar: kh Jonas J o Josefina Gustafva Blomberg. Mogenhetsex vid h a l i Skara vt 89, inskr vid UU ht 89, FK där 14 sept 91, elev vid KTH ht 92, studier där 92—93, egen experimentverksamhet i Skara 94—00, i Sthlm 00—01, i Borg 01—24, grundade Accumulator-ab Jungner, Sthlm, 10 maj 00, led av styr där 00—06, grundade Patentab Jungners kali-cement, Norrköping, 5 dec 14, led av styr där 14— 17, grundade ab Jungners elementbelysn, Gbg, 9 okt 17, led av styr där 17—22, v ordf i Borgs villastads municipalfullm 17—19 (led 17—20). —LIVA 22.

G 30 aug 00 i Sthlm, Klara (enl vb för Stora Åby, Ög), m Hulda Mathilda Svensson, f 27 jan 71 i Stora Åby, d 29 febr 56 i Norrköping, dtr till lantbrukaren August S o Hedda Sophia Pehrsdtr.

Waldemar J kom i kontakt med ackumulatorproblemet redan då han som gymnasist arbetade i farbroderns grynkvarn den torra sommaren 1888 och försökte göra en enkel brandalarmapparat. Torrbatterierna, som behövdes för signalen, hade alldeles för kort livslängd. Han fullbordade dock sin "Pyrofon", som systrarna hjälpte honom att tillverka för avsalu.

J var särskilt intresserad av naturvetenskapliga ämnen och efter examen vid Uppsala univ kvarstannade han ett läsår för kemistudier och laborationer för prof Per Cleve. Först efter en årskurs vid KTH kunde han ägna sig åt ackumulatorförsök i ett litet laboratorium i Skara. Resultatet blev en ackumulator med nickel och järn som beståndsdelar och alkali i st f syra som elektrolyt, vilken patenterades 1896.

Som biprodukt framkom ett regenerativt primärelement av zink- och kopparoxid-elektroder samt gelatinerad alkalisk elektrolyt, avsett för ringledningar, kraftöverföring m m. För exploateringen bildades 1895 ab Torraccumulator i Sthlm. Tillverkningen började i Högbergsgatan 33 men upphörde redan 1897 p g a tekniska svårigheter. Ett sådant batteri, som drev en båt, visades s å på Sthlmsutställningen. J utvecklade sina försök och hösten 1900 provkördes i Sthlm en bil med ett batteri, vars kapacitet var c:a 15 mil under 12 timmar — således överlägset ett blybatteri, som måste omladdas efter några mil. "Det jungnerska underdjuret", som bilen kallades i pressen, gjorde också en "rekordåkning" till Norrköping, men serietillverkning kom ej till stånd, och J:s bil förstördes vid fabriksbrand 1905.

11 mars 1899 uttog J sitt huvudpatent (nr 10177) på den alkaliska ackumulatorn, och 10 maj 1900 bildades Accumulator-ab Jungner, i vilket J hade aktiemajoriteten och säte i styrelsen, vars ordf blev ingenjör Arvid Lundblad. Kontoret inrättades på Fredsgatan 19, Sthlm, där J fick egen experimentlokal, vari ackumulatorsystemet fullbordades. Av hälsoskäl flyttade han dock 1901 till Kneippbaden utanför Norrköping, och bolaget hyrde en villa i närheten av hans bostad för tillverkningen.

Två år efter J fick även Thomas Edison i USA patent på en nickel järnackumulator, och J:s bolag nödgades inleda en patenttvist, som blev långdragen och dyrbar. Därtill kom att fabriksvillan brann ned, men även aktiekapitalets struktur (med företräden åt uppfinnaren och hans kapitalsvaga vänner) nödvändiggjorde nyetablering. Nya ackumulatorab Jungner bildades 27 jan 1906 med civilingenjör Axel Estelle som VD, vilken dels medverkat till ackumulatorns utveckling, dels förhindrat att bolaget avhänt sig patentlicenser. Ej heller detta bolag hade emellertid resurser, som både kunde tåla de fortsatta patenttvisterna med det stora Edisonbolaget och anläggandet av en ny fabrik i Fliseryd. 29 sept 1910 trädde bolaget i likvidation.

Civilingenjör Bengt Ingeström (s 18 ff), vars firma Zander & Ingeström 1909 erhållit generalagenturen för Jungnerackumula-torn mot avsevärt förskott, ryckte nu in med betydligt större resurser. 6 dec 1910 bildades Sv ackumulatorab Jungner med säte i Oskarshamn och med Ingeströms svåger, Robert Ameln, som VD. Produktutvecklingen fortsattes därefter av flera framstående tekniker.

När fabrikationen kommit igång, blev Jungnerackumulatorn (också benämnd Nife) snabbt en kommersiell framgång och användes bl a i ubåtar (i hård konkurrens med Tudorfabriken), i lokomotiv och till tågbelysning vid statsbanorna i Skandinavien och , Ryssland. Ackumulatorn tålde både stark köld och tropisk hetta och en vidsträckt export började redan före första världskriget.

J, som ej längre tillhörde bolagsstyrelsen, experimenterade även på andra områden och fick 1912 patent på en metod att vid cementfabrikation som biprodukt utvinna kali till gödningsmedel. Patent-ab Jungners kali-cement grundades i Norrköping 5 dec 1914 men kriget fördröjde verksamheten något år, varefter metoden, särskilt under krigsåren, fick viss betydelse i Norge men främst i USA och senare även vid Slite cementfabrik. Bolaget upphörde dock 1922.

1917 fick J patent på ett primärt galva-niskt element med oföränderlig elektrolyt och luftdepolarisation, varmed han hoppades kunna lösa landsbygdens elbelysningsproblem. 9 okt s å bildades i Gbg ab Jungners elementbelysning för tillverkning av små aggregat för vånings- och villabelysning, för bildrift, för isframställning m m. Men stora tekniska svårigheter återstod, och 1922 upphörde bolagets verksamhet. — J:s sista forskningar, som avsåg utvinnande av radium ur sv bergarter, blev aldrig slutförda.

J, som var en originell, tillbakadragen natur, fick först mot slutet av sin levnad god ekonomi och offentligt erkännande. Några månader före sin bortgång tilldelades han första exemplaret av Sv kemistsamfundets Oscar Carlson-medalj i guld. 1969 firades 100-årsminnet av J:s födelse vid amerikanska elektrokemiska samfundets stora batterisymposium i Detroit, och en förnämlig utställning anordnades i Norrköpings stadsmuseum.