Ola Jönsson

Jönsson, Ola, f 25 aug 1826 i Allerum, Malm, d 17 april 1904 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: rusthållaren Jöns Gunnarsson o Marna Persdtr. Övertog fädernegården i Kungshult, Allerum, 54, led av bondeståndet 59—66, av AK 67—75 (förstärkta lagutsk 59—66, förstärkta statsutsk o allm besvärs- o ekonomiutsk 62—63, statsrevisor 65—66, konstitutionsutsk 65—68 o 71—75, bankoutsk 69, tillf utskott 70), av Malmöhus läns landsting 64—83, av stadsfullm i Helsingborg, lekmannaombud vid allm kyrkomötet 78, kassör vid Skåne-Hallands järnvägs ab 80, bosatt i Sthlm från 89.

G 21 juni 59 i Strövelstorp, Krist, m Anna Maria Sjödahl, f 22 april 34 där, d 22 mars 20 i Solna, dtr till järnhandl Pehr S o Elna Christensdtr.

J växte upp i en talrik syskonskara — fadern hade i sina två äktenskap femton barn. Den undervisning han fick inskränkte sig till vad som stod till buds i hembygden. Den kompletterades emellertid med ivriga självstudier och i språkbehandlingen visar sig J i brev och anföranden avgjort överlägsen sina samtida ståndsbröder. 1854 kunde han övertaga fädernegården, ett ansenligt hemman i Kullens byalag på omkring 60 hektar. Intresserad av allmänna angelägenheter och med en naturlig fallenhet för offentligt framträdande blev han flitigt anlitad för skilda uppdrag. Tidigt kom han under inflytande av 1850-talets nyliberala strömningar, vilka i Helsingborg fått ett språkrör i den av O P Sturzen-Becker grundade Öresunds-Posten. Denna tidning övertogs 1856 av den i Aftonbladet skolade journalisten Fredrik Borg, som under studieåren i Lund påverkats av kontinentens radikala revolutionära ideologier och sällat sig till den radikala flygeln inom Hegels skola. Vägen från Kungshult till redaktionen i Helsingborg var inte lång, och Borg blev J:s politiske läromästare och förtrogne meningsfrände.

I riksdagen kastade sig J med liv och lust in i meningsskiftet och gjorde sig snart bemärkt som en talför och stridbar målsman för reformvänliga strävanden. Dödsstraffet var honom en styggelse och legostadgan betraktade han som en "antikvitetssak". Han ömmade för de indelta soldaterna, "till vars levnadsordning hörer att få mat två gånger och prygel tre gånger om dagen". Kroppslig aga i skolorna ansåg han inte blott onödig utan högst skadlig. Påfallande är även hans enträgna strävanden att göra kvinnorna delaktiga i den högre och lägre undervisningen. Han motionerade om rätt för kvinnor att avlägga akademisk examen och om statsanslag till kvinnliga "slöjdskolor". Representationsreformen hade i J haft en pådrivande kraft, men den nya kammarriksdagen blev inte vad han tänkt sig. Han fann den ytterst konservativ och AK "fullständigt reaktionär". Censusbestämmelserna tilltalade honom inte, de kommunala röstskalorna ännu mindre. Inom det gamla bondeståndet hade man inte ogärna lyssnat till dylika "rabulistiska" åsikter men inom lantmannapartiet var man mera betänksam. J hade medverkat vid partiets bildande väl medveten om att hans åsikter inte alltid stämde överens med partiledningens. Han lämnade också tillfälligt gemenskapen och ingick i det nyliberala parti, som framträdde under riksdagarna 1869 och 1870 för att därefter försvinna från skådebanan. J återvände till lantmännen och återfick även sin förlorade utskottsplats men knappast det förtroende han tidigare åtnjutit. Härtill bidrog att han åsamkade sig Arvid Posses ovilja genom att under de tullbergska oroligheterna öppet taga parti för de missnöjda frälsebönderna men framför allt att han i försvarsfrågan drev en linje som inte stämde överens med partiets.

Såsom många bland de nyliberala var J anhängare av den allmänna värnplikten och en därpå grundad härordning. 1873 års "kompromiss" motsvarade väl hans uppfattning, men alla därtill knutna förhoppningar grusades genom den oskicklighet, med vilken regeringen i fortsättningen behandlade ärendet. 1875 års förslag, där grundskattefrågan sköts på framtiden, väckte inom lantmannapartiet förbittrat motstånd, medan J reagerade övervägande positivt. För att hindra att försvars- och grundskattefrågorna helt avfördes från dagordningen föreslog han på debattens tredje dag en skrivelse till KM:t med anhållan om ett nytt förslag, fotat huvudsakligen på samma grunder som regeringsförslaget men med avsevärt kortare övningstid. Yrkandet avslogs i en förvirrad votering med 107 röster mot 72.

J:s framträdande vid detta tillfälle gjorde honom politiskt fredlös. Vid höstvalen s å besegrades han av en mera partitrogen medtävlare och lämnade därmed den aktiva politiken. I hemorten fortsatte han sin offentliga verksamhet, främst i landstinget, där han inte utan framgång ivrade för den folkliga undervisningen (han lyckades bl a få till stånd en kvinnlig folkhögskola). 1880 fick han en befattning som kassör vid Skåne-Hallands Järnvägs ab och bosatte sig i Helsingborg. Genom oförsiktiga borgensförbindelser råkade han sedermera i ekonomiska svårigheter, lämnade sin kassörsbefattning med full ansvarsfrihet och flyttade till Sthlm.

J har sitt rum i vår parlamentariska historia som ett förebud till bonderadikalismen i dess socialliberala stöpning. Med sina avancerade åsikter kom han inte att intaga någon central plats eller öva något större politiskt inflytande. Men han förskaffade sig anseende som en självständig och karaktärsfast personlighet, vars starkt socialt betonade reformsträvanden först långt senare skulle mogna till praktisk politik.