Hugo E Hamberg

Hamberg, Hugo Emanuel, f 6 jan 1847 i Uppsala, d 9 nov 1923 i Sthlm (Engelbr). Föräldrar: uppfinnaren mag Olof Peter H o Eva Christina Pettersson. Avgångsex vid Sthlms lyceum 19 mars 65, inskr vid UU 7 sept 65, FK 11 sept 71, FL 72, disp maj 72, FD 31 maj 72, allt vid UU, amanuens vid Meteorologiska observatoriet i Uppsala 73—78, doc i meteorologi vid UU 2 juli 74 —78, amanuens vid Meteorologiska centralanstalten i Sthlm 78—12 jan 02, tf förest där 12 jan 02, prof o förest där 12 nov 02—13. — LVA 05, LLA 09.

G 12 dec 79 i Sthlm (Hedv El) m Emelie Maria Charlotta Södergren, f 19 juni 49 där (ibid), d 2 juli 41 där (Kungsh), dtr till aktuarien Nils S o Birgitta Sofia Gull.

Hugo H disputerade på en avhandling med titeln Om den så kallade luftelektriciteten men hans huvudsakliga produktion låg inom klimatologin. Han lade ner ett omfattande arbete på utforskandet av Sveriges klimat och en hel rad klimatelement föreligger bearbetade i bihang till Meteorologiska iakttagelser i Sverige.

I tillägg till Domänstyrelsens underdåniga berättelser rörande skogsväsendet 1884— 87 publicerade H sitt kanske viktigaste arbete, Om skogarnes inflytande på Sveriges klimat, 1—5. I samband med denna undersökning upprättade han en rad särskilda försöksstationer. En del var dubbelstationer, varav den ena placerades bland träden och den andra på en öppen mindre plats i skogen. Genom att studera observationsserierna kom H till slutsatsen, att skogen inte hade någon inverkan på temperaturen »åtminstone ingen direkt». H framhöll dock skogens utjämnande karaktär på temperaturförloppet genom eliminering av temperaturextremerna och också skogens inverkan på vattenståndet i källor och vattendrag.

På uppdrag av Vetenskapsakademin utförde H en annan större undersökning betitlad Om frostländighet. Denna undersökning utfördes sedan Jordbruksdepartementet framlagt ett förslag till inköp och utdikning för statens räkning av vissa större torvmossar. Ett flertal remissinstanser hade tillstyrkt förslaget, bl a med motiveringen att utdikningen skulle förhindra, att frosten spreds till angränsande trakter. Man skulle på så sätt kunna åstadkomma en förbättring av klimatet. H organiserade detaljerade observationer invid jordytan på torr resp fuktig mark. På grundval av dessa observationsserier och på allmänna fysikaliska resonemang kom H till den slutsatsen, att det kan inträffa att den torrlagda mossen blir frostländigare än vad den förut varit. Efter torrläggningen borde enligt H odling och jordförbättring vidtagas, eftersom den nattliga värmeutstrålningen är mycket beroende på ytbeskaffenheten. H underströk också i sin utredning, att en frostländig trakt inte behöver vara rik på mossar, eller omvänt att en mosserik trakt inte nödvändigtvis behöver vara i hög grad frostländig. Han konstaterade också det orimliga i »att nedlägga stora pengar på torrläggning av mossar för att därigenom förbättra klimatet». Kunde emellertid »härigenom vinnas odlingsbar jord så är företaget lönande, dock på villkor att den vunna jorden på lämpligt sätt bearbetas och förbättras». Dessa slutsatser förde till en uppfattning som var motsatt de flesta övriga remissinstansers. H var känd för sin stora arbetsförmåga. Personligen var han mycket tillbakadragen.