Per Mikaelsson Hammarskjöld

1 Hammarskjöld (Hammerskjöld), Per Mikaelsson, f trol i början av 1560-talet möjligen på Öland, d 12 april 1646. Var ryttare vid en fana Smålandsryttare 79, deltog i kriget mot Ryssland 82, var kvartermästare vid Arvid Drakes fana aug 91, fogde på Öland, var med konung Sigismund vid Stegeborg 8 okt 98 o i Warszawa 17 mars 99, var kapten i Sigismunds flotta, ryttmästare vid Smålands ryttare 29 dec 06, ryttmästare för två fanor 8 april 07, deltog i kriget i Livland, adl 6 juli 10 (introd 27), överste vid sv rytteriet 12 juli 10, ny fullm som sådan i Småland 7 jan 11, tillika en av ståth på Kalmar slott juli 11, ståth på Borgholms slott o överste över allt krigsfolket på Öland 11 okt 11, i slottsloven på Kalmar slott 16 maj 21, åter ståth på Borgholm 20 maj—7 okt 22.

G 1) tidigast 1596 m Ingrid, levde 1604 (Ludvig Hammarskiölds saml, vol 15, KrA), 2) före 15 jan 13 m Kristina Stierna, d 52, dtr till ryttmästaren Peder Månsson (S) o Karin Knutsdtr (Hand).

H deltog som ryttare under en smålandsfana i Johan III:s ryska krig på 1580-talet. Som Sigismundanhängare fick han fullmakter vid Stegeborg 1598 och i Warszawa 1599. På nyåret 1600 ställdes han inför rätta på Sthlms rådstuga inför ett flertal adelsmän och krigsbefäl, anklagad för att som fogde på Öland ha förskingrat kronans uppbörd och rymt till Polen, där han stannat »så länge det räckte» och sedan fört avog sköld mot fosterlandet genom att sälla sig till Sveriges fiender vid Älvsborg. H förklarade, att han av årliga räntan blott tagit 300 dlr, som han hade konungens brev på, men erkände att han varit med som kapten på den polska eskader, som under Johan Gyllenstiernas befäl drog mot Älvsborg. Hårt ansatt gav han en del upplysningar om eskadern, bad för sitt liv och sade sig gärna vilja vara hertigens trogne tjänare, var han täcktes bruka honom. Rätten dömde honom dock efter högmålsbalken från liv och gods.

Dödsstraffet verkställdes inte. Den 29 dec 1606 fick H fullmakt som ryttmästare vid Smålands ryttare. Han deltog därefter i kriget i Livland och blev efter hemkomsten 1610 adlad och utnämnd till överste vid rytteriet. Hösten 1610 var han åter i Estland och Livland men återkom före jul och avgav 20 dec trohetsförsäkran vid Örebro riksdag.

När Kalmarkriget nyåret 1611 utbröt, fick H betydande uppgifter. Som överste för rytteriet sändes han till Kalmar. 27 maj stormade danskarna staden, men slottet höll sig, och H var kvar ännu 11 juli. Samma månad utnämndes han till en av ståthållarna på Kalmar men kommenderades därifrån före den avgörande striden i aug, då Christer Some överlämnade slottet till danskarna. Även Öland besattes men återtogs i sept. 11 okt blev H ståthållare på Borgholm och överste över krigsfolket. Våren 1612, då danskarna erövrat ställningen vid Ryssby, varnades H för nya anfall. 31 maj landsteg danska huvudstyrkan, och 1 juni ryckte Gert Rantzau mot Borgholm. H försvarade sig energiskt men nödgades 13 juni uppge slottet mot fritt avtåg (H:s relation tr i HT 1889). I början av juli befann han sig vid östgötakusten med en mindre styrka. I aug, då han på k befallning inneslutit Stegeholm, utrymdes detta fäste av danskarna.

Efter fredsslutet 1613 övertog H åter Öland och Borgholm. Han hade nu avslutat sin egentliga krigargärning och skrev vintern 1613 till Oxenstierna, att han var »i sin högra arm hel förlamat karl». 1621 insattes han åter i slottsloven på Kalmar och fick under 1620-talet några kommenderingar till Ölands försvar.

H:s huvudgårdar var Bröttorp i N Möckleby, Tuna i Tuna o Virbo i Misterhult (samtl i Kalm; om godsen se N Hammarskjöld o Brännman). Han ligger begraven på Tuna kyrkogård, och hans huvudbaner är uppsatt i kyrkan. Hans stridshammare finns bevarad på släktgården Tuna.