Eringisl Nilsson (Hammerstaätten)

2 Eringisl Nilsson, son till H 1 i hans 1 :a g, d 15 jan 1469. Uppträder tidigast 28, riksråd senast 22 jan 35, hövitsman i Östergötland våren 36, fogde på Axvall i Skärv (Skar) senast 9 juli 37, hövitsman på Ringstadaholm (vid Norrköping) i början av 39, på Stegeborg i Gryt (Ög) hösten 39— mellan 29 mars 45 o 19 jan 51 (Norden; jfr perg-brev 8 okt 51), lagman på Öland senast 4 juli 41, riddare vid konung Kristo-fers kröning 14 sept 41, hövitsman på Örebro 50—52, ånyo på Stegeborg efter 59 (Norden)—våren 63.

G 1) m Märta Håkansdtr, dtr till riddaren Håkan Nilsson (björnram) o Katarina Algotsdtr (Sture); 2) 14 jan 42 på Hjuleberg i Abild (Hall) m Birgitta Olofsdtr, som levde ännu 9 mars 98, dtr till danske marsken Olof Axelsson (Tott) o Katarina Jensdtr (Falk).

E N deltog sensommaren 1434 i Engelbrekts underbefälhavare Guse Nilssons misslyckade belägring av Stegeholm tillsammans med bl a Karl Knutsson (Bonde). Vid det nya upprorets utbrott i början av 1436 anförtrodde Engelbrekt honom belägringen av Stegeborg. 1439 fick han Ringstadaholm, då dess föregående innehavare Karl Kristiernsson (Vasa) efter Karl Knutssons kupp mot dennes far Kristiern Nilsson följde den senare till Finland. Tillsammans med Herman Berman (bd 3) ledde E N därefter belägringen av Stegeborg, vars innehavare Nils Stensson (Natt och Dag) lyckades fly till konung Erik på Gotland, sedan han under förevändning av förestående kapitulationsförhandlingar lurat dem till ett stilleståndsavtal. Då Nils Stensson kort före sin död på hösten s å definitivt måste lämna Stegeborg, blev E N hans efterträdare som hövitsman där.

Vid konung Kristofers avresa från Sverige 1442 till sin norska kröning förordnades E N jämte ärkebiskopen, hovmästaren Bengt Jönsson (Oxenstierna) och fodermarsken Magnus Gren (bd 17) som hans ställföreträdare i Sverige. I samband med konungens bröllop 1445 var han i Köpenhamn, och 1446 följde han konungen på expeditionen till Gotland.

Efter Karl Knutssons tronbestigning följde E N denne 1449 på expeditionen till Norge jämte sin son Algot Eringislason (d 1465), som torde ha dubbats till riddare vid Karls kröning i Trondheims domkyrka. 1450 utfärdade han vid det till Hammersta hörande fiskeläget Huvudskär i Ornö (Sth) på konungens vägnar en bekant fiskestadga (»hamnskrå»; tr av G E Klemming, Skråordningar, 1856, s 289—309). Då Karl 1450 berövade Nils Jönsson (Oxenstierna) Örebro slott, lämnade han detta till E N. Enligt Karlskrönikan skall emellertid under den danska flottans anfall mot Sthlm 1452 hans hustru Birgitta ha stått i förrädisk brevväxling med denna, som leddes av hennes far, Olof Axelsson (Tott). Hon dömdes härför att brännas på bål men benådades. Härmed har sammanställts, att en annan person enligt visserligen obestyrkt (ÄSF I: 2, s 141) uppgift redan så skulle ha innehaft Örebro, vilket tyder på att E N:s förläning indragits för hans hustrus skull. Han kvarstod emellertid i riksrådet o satt följande år i den domstol som dömde de stormän som under kriget gått i Kristian I:s tjänst.

Som riksråd kvarstod E N även efter 1457 års tronskifte, och några år senare blev han ånyo hövitsman på Stegeborg. 1463 fråntog emellertid konung Kristian honom detta slottslän på ärkebiskop Jöns Bengtssons (Oxenstierna) uppmaning, samtidigt som Karl Knutssons svåger Gustav Karlsson (Gumsehuvud; bd 17) berövades Stegeholm. Tydligen har E N fortfarande misstänkts för sympatier för konung Karl.

Under den följande orostiden synes han dock ha följt rådsmajoriteten. Sedan Jöns Bengtsson och biskop Kettil Karlsson (Vasa) undanträngt både Kristian I och Karl Knutsson, förlänade de 1465 Selebo hd och Sorunda sn i Södermanland och Odensala sn i Uppland till E N. 1466 var han emellertid med på sin svärfars broder Ivar Axelssons (Tott) bröllop i Nyköping med konung Karls dotter, och 1467 var han bland de elva riksråd som med Ivars broder Erik Axelsson i spetsen återkallade konung Karl från Finland.

E N:s sätesgård var först Ulvåsa i Ekebyborna (Ög), vilket han kommit i besittning av genom sitt första äktenskap. Då denna gård övertogs av hans son i detta gifte, den ovannämnde Algot Eringislason, flyttade han till Hammersta i Ösmo (Sth). Ösmo sockenkyrka pryddes i samband med reparation under hans tid med valvmålningar av hans och hans svärföräldrars vapen.

E N:s änka, den ovannämnda fru Birgitta, invecklades efter hans död i långvarig godstvist med arvingarna efter hans barn i första giftet och blev därvid beskylld för brevförfalskning. 1494 sålde hon Hammersta till Sten Sture d ä.