Henrik Hassel

Hassel, Henrik, f 12 nov 1700 i Jomala (Åland), d 18 aug 1776 i Åbo. Föräldrar: prosten Henrik H o Magdalena Forsman. Elev vid Strängnäs gymn, inskr vid UU 4 juni 20, hemlärare i Sthlm, disp vid Åbo akad 11 juni 26, mag där 14 juni 26, eloquentiae prof där 23 maj 28—16 jan 75, kansliråds titel 8 mars 73, rektor för Åbo akad fem gånger.

G 1) 10 sept 29 m Katharina Meurman, d 60, dtr till bankokommissarien Johan M o Anna Roselius; 2) 62 m Christina Margareta Paléen, d 00, dtr till häradsh Abraham P o Margareta Katarina Tigerstedt samt förut g m prof Gregorius Stenman (d 46).

Sina första skrifter författade H i Uppsala — överflyttningen till Sverige hade föranletts av att H:s familj tvingats fly från Åland — men de försvarades som disputationer i Åbo. De var av huvudsakligen historiskt innehåll och renderade H magistergrad och docentur — H var veterligen den första docenten vid Åbo akademi. Dessa avhandlingar, som torde ha varit de enda disputationer H självständigt skrev (senare framträdde han flitigt som preses, men synes därvid ha inskränkt sig till att omarbeta andras skrifter eller ge råd för deras utarbetande), ger uttryck åt uppfattningar, som även framdeles skulle bli vägledande för H:s verksamhet som universitetslärare. Han betonade att grekernas och romarnas skrifter borde utgöra bildningens grundval; vad en senare tids kulturliv kunde visa upp fick dock inte försummas vid studierna. Dessa skulle främst bedrivas med tanke på den nytta de kunde skänka för det medborgerliga livet. Detta antyder att H egentligen inte var vetenskapligt inriktad. Hans förtjänster låg på ett annat plan. Han var uppenbarligen en utmärkt lärare, han var mångsidig och huvudsakligen praktisk till sin natur. Han ägde förmåga att sporra sina elever. Den mest framstående av dem var H G Porthan, som i ett minnestal vittnat om H:s lärarförmåga, hans klara och metodiska undervisning.

H blev kort efter sin överflyttning till Åbo uppförd på förslag till den lediga linguarum professuren, men då ungefär samtidigt elokventie professuren krävde en ny innehavare anmälde sig H härtill — den låg närmare de studier han dittills bedrivit — och utnämndes till innehavare av den. Under sin långa professorstid, varunder den romerska litteraturen fick en mer central plats vid Åbo akademi än den tidigare haft, föreläste H oftast över Cicero, särskilt över De officiis. För den grekiska litteraturen visade han inte lika stort intresse som för den romerska. Sedan professuren i poetik 1747 indragits ålåg det H att under en följd av år företräda även detta ämne, inom vilket hans insatser emellertid förblev ringa.

H presiderade för sammanlagt 125 disputationer. De behandlade inte blott filologiska ämnen, utan även en mängd andra såsom teologiska, rättsfilosofiska, pedagogiska, filosofiska och historiska (Finlands historia, geografi och ekonomi, bl a landskaps- och ortsbeskrivningar; grekisk och romersk historia). Även originalkällor kom till användning i de historiska avhandlingarna, som likväl i regel ej kan tillerkännas egentligt forskningsvärde. I de avhandlingar, som behandlade stilistiska frågor, uttalades enligt I A Heikel många sunda och beaktansvärda tankar, i flera av de teologiska visades en anmärkningsvärd och för tiden ovanlig religiös tolerans. Uppenbart är att H gav respondenterna stor frihet att uttrycka egna tankar. I filosofin hyllade H cartesianska åsikter. Under hans presidium försvarades likväl också wolffska satser. Också Locke m fl citerades. Ff medverkade till att definitivt förvisa skolastiken från akademin i Åbo; han var genomträngd av upplysningstidens bildningsideal, har det sagts.

Till H:s uppgifter hörde att handleda studenterna vid sv skrivövningar. Han anlitades upprepade gånger som talare vid festliga tillfällen vid akademin. Ett stort antal program utfärdades av honom. Rektorsämbetet handhade han nitiskt, med gott omdöme och i regel med rättvisa. Då han erhöll kansliråds namn innebar detta en utmärkelse, som sällan tilldelades tjänstgörande professorer. — Under ferierna ägnade H jordbruket på sina lantegendomar stort intresse. Han säges ha varit »en sträng hushållare».