Olof G Hedengren

1 Hedengren, Olof Gabriel, f 14 jan 1812 på Riseberga, Edsberg (Ör), d 6 dec 1870 där. Föräldrar: bruksägaren Olof H o Agneta Charlotta Silfverstolpe. Inskr vid UU 18 maj 30, tjänstg som officer från 25 febr 32, utex från Mariebergs krigsskola 27 maj 35, löjtn i Svea art:reg 26 okt 36, avsked från militärtjänsten 39, övertog skötseln av Riseberga gård 39, ordf i Örebro läns hushålln:sällsk 55—57, led av AK 67—70. — LLA 45.

G 8 jan 44 i Edsberg (Ör) m Maria Carolina (Lina) Wigert, f 3 okt 26 i Sthlm (Jak), d 16 jan 11 i Edsberg, dtr till grosshandl Sewerin W o Hedda Hjortsberg.

Efter skolstudier i Örebro, Strängnäs och Uppsala genomgick Olof H med beröm artilleriläroverket på Marieberg och blev 1836 löjtnant. S å reste han utrikes och återkom inte förrän på senhösten 1838. Han var musikalisk och hade en vacker sångröst, som senare skulle bli till god hjälp i hans religiösa verksamhet, men för tillfället fångades hans intresse särskilt av den italienska operan. Han deltog flitigt i det parisiska nöjeslivet, vilket kostade mer än hans ekonomi tillät. Våren 1839 tog han avsked som officer och övertog skötseln av faderns gård Riseberga. Han ägnade sig med stort intresse åt jordbruket, och Riseberga blev snart en mönstergård. Han införskrev maskiner och avelsdjur, anlade mejeri och stärkelsefabrik och var den förste i Sverige som utförde täckdikning i stor skala. 1841 reste han i Skottland, England, Holland och Belgien för att studera jordbruket och dess binäringar och 1846—51 gjorde han flera resor, mest till England. Till Riseberga förlades statens stamholländeri och stamschäferi, där upprättades 1850 Örebro läns första lägre lantbruksskola samt en mejeriskola och andra anstalter för förädling av jordbruksprodukterna. I Örebro läns hushållningssällskap var H en av de ledande, och efter hans död slog sällskapet en medalj över honom.

Inte mindre framträdande blev H på det religiösa området. Tyngd av ekonomiska bekymmer efter svåra missväxtår och drabbad av personliga sorger genomgick han 1852—53 en religiös kris. Han började därefter uppträda som predikant och blev medelpunkten i en omfattande väckelse. Särskilt angrep han husbehovsbränningen. Riseberga blev platsen för stora missionsmöten, ibland med upp till tusen deltagare, till vilka dåtidens mera bemärkta andliga talare kallades att medverka. H gjorde också predikoresor i Närke, Värmland och stundom nedåt Västergötland. Ofta talade han i lutherska missionshuset i Örebro.

De stora åhörarskarorna ledde till att H lät uppföra "bönhuset" på Riseberga, även kallat missionshuset eller kapellet. Detta var det första i sitt slag i Sverige och ansågs rymma 600 à 700 personer. Det byggdes av sten och försågs med två läktare samt orgel. Byggnaden invigdes 1855.

Ett slag stod H baptismen nära men tog därefter avstånd från denna rörelse och hörde till sin död till den rosenianska evangeliska riktningen. Hans i vissa fall klart separatistiska tendenser tog sig främst uttryck i bildandet av nattvardsföreningen på Riseberga 1860. H hade efter hand kommit därhän, att han inte kände sig kunna deltaga i kyrkans nattvardsfirande, eftersom detta var öppet även för icke troende.

Utom jordbrukare och predikant var H även politiker. Han deltog i de av de sk reformsällskapen anordnade allmänna reformmötena i Örebro 1849, 1850 och 1853, propagandamöten för en mer demokratisk representation än ståndsriksdagen. 1867 invaldes han i AK och kvarstod där till sin död. I riksdagen tillhörde han lantmannapartiet och var en av dess stiftare samt insattes omedelbart i dess förtroenderåd. I tur och ordning placerades han i bevillnings-, konstitutions- och statsutskotten och under sin sista riksdag var han även statsrevisor.

H var "en av de fulaste karlar man kunde se men ståtlig och kraftig" (Arsenius). Han var en förening av kraft- och känslomänniska med lätt uppbrusande humör och en viss excentrisk läggning. Men hans väsen genomströmmades samtidigt av en värme och hänsynsfullhet, som hade sin fasta grund i hans trosupplevelse.