Erland Hederstierna

1 Hederstierna, Erland, f 30 maj 1770 i Aringsås (Kron), d 16 sept 1856 i Tävelsås (Kron). Föräldrar: generalmajoren landsh Salomon H o frih Johanna v Otter. Förare vid Konungens eget värvade reg 21 juli 73, sergeant vid Södermanlands reg 28 april 78, fänrik 31 aug 78, löjtn 1 juli 89, kapten i armén 22 sept 89, stabsadj hos konungen 5 nov 92, stabskapten vid reg 19 dec 94, regikvartermästare vid Kronob:s reg 17 nov 95, major i armén o överadj hos konungen 5 april 98, major vid reg 30 jan 03, premiärmajor vid reg 16 febr 08, överstelöjtn i armén 25 febr 09, överste i armén 1 maj 10, överstelöjtn vid reg 15 maj 10, generalmajor 19 jan 14, chef för Kronob:s reg 15 okt 16, chef för 9:e infanteribrigaden 9 nov 24, chef för 6:e infanteribrigaden 10 maj 25, generallöjtn i armén 19 juni 30, generalbefälh i 2:a militärdistr 7 dec 33, avsked 20 april 47. — LKrVA 96; RoKKMO 1843.

G 9 sept 00 i Anderslöv (Malm) m frih Maria Sofia Wrangel v Brehmer, f 10 sept 71 i Verum (Krist), d 20 juni 41 i Tävelsås (Kron) o förut g m överstelöjtn frih Joakim Stjemblad (d 1794), dtr till överstelöjtn frih Johan Vilhelm W v Brehmer o Barbara Wittrup Beck-Friis.

Av prosten i Älghult Nils Colliander fick H undervisning i historia, geografi, latin, tyska och franska. Hans militära utbildning var grundlig. 1784—86 var han elev vid kadettkåren i Karlskrona och 1787 studerade han artilleri för den skicklige löjtnanten Adolf af Klercker i Kristianstad. Som 18-årig fänrik följde han Södermanlands regemente, när det i juni 1788 överskeppades till Finland. Under kriget mot Ryssland blev han stabsadjutant hos generalen Gustaf Adolf Siegroth och var med om expeditionen till Fredrikshamn s å och övergången över Kymmene älv i juni 1789. Han ogillade Anjalaförbundet. "En militär bör ej tänka på annat än att lyda", skrev han i sina Anteckningar. Under kriget avancerade H till kapten, och 1795 blev han regementskvartermästare vid Kronobergs regemente, där han skulle göra sin fortsatta karriär.

Sitt intresse för militära utbildningsfrågor visade H genom att 1796 bli en av stiftarna av Sv Krigsmannasällskapet (senare KrVA), som ville utvidga officerarnas kunskaper och anskaffa utländska militära böcker. I samband med sitt äktenskap 1800 övertog han av fadern Osaby gård, som han renoverade och som blev familjens hem.

Under fälttåget i Pommern 1805—06 förde H befälet över den bataljon av regementet som var ute i kriget. Vid krigsutbrottet 1808 gick han med regementet ombord på flottan i Karlskrona och deltog i dåligt förberedda landstigningsförsök i södra Finland. Under reträtten till Helsinge i sept förde han arriärgardet och lyckades med nöd undkomma ryssarna, sedan han rivit sönder regementets fana för att den inte skulle falla i fiendehand. Han var kritisk mot Gustav IV Adolfs krigföring, men med sin tilltro till den militära lydnadsplikten var han bestämd motståndare till revolutionsplanerna. I mars 1809 ledde han regementets återtåg över isen från Åland och deltog s å i expeditionen till Västerbotten och striden vid Sävar. Under 1813—14 års fälttåg i Tyskland och Norge tjänstgjorde han som regementsbefälhavare och senare brigadchef.

H, som utnämnts till generalmajor under kriget, blev 1816 chef för Kronobergs regemente. Han ägnade sig flitigt åt truppernas utbildning och kommenderade 5:e infanteribrigaden vid övningslägret på Bonarps hed 1819. Året efteråt var han befälhavare över arbetstrupperna vid Göta kanal. 1824 erhöll han avsked från regementet, blev brigadchef och utnämndes 1830 till generallöjtnant. Under några månader 1832 var han tillförordnad president i Krigskollegium. Sin militära bana avslutade han som generalbefälhavare i andra militärdistriktet 1833—47.

H ägnade huvuddelen av sin militära tid åt trupptjänst. Som truppförare var han kallblodig och rådig. Han delade med sina soldater fältlivets mödor och var känd som rättvis, human och patriarkalisk. I sin livsföring var han anspråkslös, i sina tänkesätt redlig och gammaldags sträng. "Jag avstår ej från min gamla princip, att en trupp skall lyda och ej resonera", skrev han 1844 till överste Gustaf Mauritz Armfelt. Under sina sista år utarbetade H en självbiografi, som omfattar tiden tom våren 1814.