Adolf D Heijkenskjöld

Heijkenskjöld, Adolf Detlof, f 4 juli 1850 i Ervalla (Ör), d 6 febr 1901 i Sthlm (Svea livg). Föräldrar: kaptenen Frans August Detlof H o Hedvig Sofia v Sydow. Kadett vid Karlberg 2 maj 67, utex 15 maj 72, underlöjtn vid Svea livg 17 maj 72, löjtn 3 dec 75, genomgick GCI 82—84, bitr lär där 1 sept 85—sept 87, kapten vid Svea livg 19 aug 90, kompanichef 22 dec 91, bildade Fören för skidlöpningens främjande i Sverige 92, major vid Svea livg 9 dec 98.

G 26 aug 80 i Sthlm (Svea livg) m grev Hedvig Johanna Augusta Lagerberg, f 29 juli 57 där (Göta livg), d 5 april 32 där (Osc), dtr till översten greve Gustaf Otto Fredrik L o Augusta Aspelin.

Den sv idrottsrörelsen växte successivt fram under 1800-talets tre sista decennier och fick sitt stora genombrott perioden 1900—14. Adolf H var en typisk representant för idrottens pionjärorganisation; som officer exemplifierar han det tongivande militära inslaget, genom sin utbildning och kortvariga tjänstgöring vid dåvarande Gymnastiska centralinstitutet (GCI) illustrerar han den tidiga idrottsrörelsens utgångspunkter i gymnastiken. Liksom de samtida idrottsledarna verkade H övervägande som organisatör och inspirerade mer genom personligt idrottsutövande än genom propaganda i tal och skrift.

H tillhörde kretsen kring V G Balck och kan spåras i idrottens första större organisationer och tävlingskommittéer. Han var en av de konstituerande i den länge betydelsefulla Sveriges centralförening för idrottens främjande, som bildades 1897 vid ett sammanträde på Sthlms slott under kronprinsens ordförandeskap. När sv idrott förberedde sin debut i större skala i de moderna olympiska spelen (Paris 1900), var han en självklar medlem i organisationskommittén. Tillsammans med fyra andra sv idrottsfrämjare gav han uppslaget till de vart fjärde år återkommande vinteridrottstävlingar, som under namnet Nordiska spelen introducerades 1901 och förutom Sthlms-olympiaden var den tidiga sv idrottens mest omfattande evenemang.

H:s insatser är emellertid framför allt knutna till en enskild idrottsgren, skidsporten. Han gav fast form åt de försök till sammanslutning av denna gren, som gjordes på 70- och 80-talen. Han kan betecknas som den organiserade skidsportens föregångsman i Sverige. Som sådan verkade han främst inom Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige (from 1938 Skid- och friluftsfrämjandet). Den hade tillkommit i mars 1892, och H, vilken brukar räknas som stiftaren, var ordförande till sin död 1901.

Både föreningens tillkomst och sv skidsports utveckling över huvud skedde under inflytande från Norge. Det är betecknande att H jämte Balck och Erik Frestadius omedelbart före föreningens bildande och de första internationella skidtävlingarna i Sverige som observatör följde årets Holmenkollentävlingar.

Inom skidföreningens ram arbetade H med framgång på att skapa en stabil, landsomfattande tävlingsverksamhet; bl a har han tillskrivits idén med budkavletävlingar. Större betydelse torde han emellertid ha haft inom föreningens andra, för framtiden alltmer tongivande huvudområde, turist- och friluftslivet. Han var den kanske förste skidturisten i modern mening i västra Jämtland och gjorde omkr 1890 färder från Storlien till norska gränsen. Vidare var han en av initiativtagarna till de vid sekelskiftet introducerade skolungdomens fjällfärder. Vid sin död tillställde han skidföreningen en donation, som visar hans särskilda omtanke om dessa färder.

H var en utpräglad entusiast och koncentrerade hela sitt intresse på idrotten med stark tonvikt på skidsport. Han var kamratlig och anspråkslös och tycks ha saknat större böjelse för det officiella livet.