P Ferdinand Hejdenberg

Hejdenberg, Peter Ferdinand, f 18 nov 1827 i Visby (Gotl), d 4 okt 1899 i Sundsvall. Föräldrar: styrmannen Johan H o Greta Nordal. Körsnär i Örebro 52, i Sundsvall 56, bildade baptistförs:ar bl a i Sthlm, Örebro o Sundsvall, baptistpredikant.

G 7 dec 51 i Örebro m Charlotta Ottiliana Landin, f 12 juli 22 i Eskilstuna Fors (Söd), d 29 april 06 i Sundsvall, dtr till manufakturhandl Jonas L o Sara Lotta Sundström.

I sin ungdom var Ferdinand H en kort tid kypare och biljardmarkör i Visby, men 1845 reste han till Sthlm och kom i buntmakarlä-ra, bl a hos körsnären David Forssell, som blev hans vän och andlige vägledare och längre fram en outtröttligt verksam och frikostig medhjälpare. Genom Forssell kom H i förbindelse med kretsarna kring C O Rosenius. I början av 1847 hörde han en predikan av denne, som gjorde ett avgörande intryck på honom. Han umgicks också med personer som hade baptistiska åsikter i dopfrågan. Dessa höll egna sammankomster vid vilka särskilt H brukade predika. Han började också besöka sjuka och talade med dem i andliga ämnen. Sommaren 1848 var han på Gotland och predikade både i Visby och på landsbygden. Därpå besökte han Kalmar, varefter han återvände till Gotland. 1851 flyttade H till Västerås och året därpå till Örebro, där han öppnade egen affär i skinnbranschen och bildade en baptistförsamling 1854. Han blev därigenom banbrytare för baptismen i Närke.

21 maj 1854 döptes Forssell och H vid besök hos baptistförsamlingen i Hamburg, och 24 maj fick H fullmakt som predikant och sakramentsförvaltare. Efter sin hemkomst förrättade han dop bland läsarna i Orsa, Älvdalen, Norrköping och Sthlm, där han troligen 17 aug 1854 döpte några personer, vilka kom att utgöra kärnan i Sthlms första baptistförsamling. S å bildade han församling i Norrköping. 1855 döptes ett 70-tal under endast några veckor i och omkring Sundsvall, dit H flyttade året därpå. Han var då den ende i staden som gjorde affärer i skinnvaror. Samtidigt företog han vidsträckta predikoresor. Affären måste skötas, men han ansåg dock som sin egentliga uppgift att predika och anklagade ofta sig själv för att vara olydig mot sin kallelse. 1859 blev han invald i den s å konstituerade Sundsvalls missionsförening, där han kvarstod i styrelsen till sin död.

När H började sin baptistiska pionjärgärning, var ännu konventikelplakatet och andra med religionsfrihet oförenliga förordningar gällande, och han trakasserades därför oupphörligen av myndigheterna. Han döpte och bötfälldes omväxlande och fick åka fångskjuts till olika cellfängelser. Tidningarna innehöll hätska utfall mot honom. Då han inte ville döpa sin son, anmäldes han för Strängnäs domkapitel, vilket ledde till att barnet genom länsstyrelsens försorg blev tvångsdöpt. När en dotter föddes 1860, upprepades tvångsåtgärderna och en exekutionsbetjänt trängde sig in i rummen och tog barnet med sig. Men inga trakasserier kunde beröva H frimodigheten. Till sin död var han en verksam medlem, diakon och tjänsteman inom Sundsvalls baptistförsamling. Han var en stilla, försynt man med vänlighet och godhet i de gråblå ögonen.