Erik Gjörloff

Gjörloff, Erik, f 1 (ej 2) dec 1732 i Malmö (S:t Petri), d 4 mars 1805 i Landskrona. Föräldrar: timmermästaren Mattias Eriksson o Katarina Persdtr. Kallas G redan i moderns bouppt 44, köpmansbetjänt (bodbetjänt) i Landskrona senast 53 o ännu 58, borgare o handelsman där 23 nov 63, riksdagsman 78–79, direktörs titel 9 febr 79.

G 13 juni 64 i Landskrona m Sara Lovisa Tauson, f 25 maj 46 där, d 8 april 08 dtr till handelsmannen Johan Christian T o Katarina Morian.

G var redan 1769 den främste av Landskronas 11 spannmålshandlare. Detta är märkligt med hänsyn till att han ej var född i staden och att hans far, som kommit från Köpenhamn till Malmö 1725, var hantverkare. Av faderns bouppteckning 1753 framgår, att fädernearvet uppgick till nära 800 dlr smt och mödernearvet till 900. Viktigt torde i sammanhanget ha varit G:s äktenskap. Hans svärmor levde nämligen redan i många år före sin mans död 1772 i öppet konkubinat med Landskronas borgmästare och dominerande gestalt, sedermera kommerserådet Arvid Schauw, känd som riksdagsman 1751–86 »med min, hållning och åtbörder som en romersk senator» (Kahl). Denne hade redan 1763 till henne och hennes barn testamenterat sitt 75-årsarrende av kungsgården Uranienborg på ön Ven.

Främst blev G känd som Skånes störste skeppsredare under den högkonjunktur för de neutrala ländernas sjöfart som nordamerikanska frihetskriget 1775–83 medförde och som resulterade i flerdubbling av den sv handelsflottans befraktningar till utlandet trots mera obetydlig ökning av tonnaget. Enligt 1783 års sjömanshusförteckning ägde han ej mindre än sex (tre brigantiner, en huckare-galeas, en galeas och en skonert) av Landskronas tio fartyg med nära tre fjärdedelar av dessas sammanlagda lästetal. Handelsmannen Johan Jürgen Mildahn, gift med en syster till G:s hustru och närmast före honom jämte Schauw riksdagsman för Landskrona, ägde ett av de fyra återstående och var delägare i två av dessa. Året förut hade G i Toulon sålt en fregatt, vars lästetal ensamt var större än hälften av hans övriga fartygs sammanlagda. Flera av hans skepp seglade på Medelhavet, andra till Portugal och Irland. Det har sagts, att G »försåg flera av de skånska städerna och närgränsande landskaper med utländska varor» (Cronholm), och att hans »handelsförbindelser förskaffade Landskrona en rörelse och livlighet, som den varken före eller efter G:s tid haft» (Kahl).

Redan 1766 hade G fått tillstånd att tillverka snus och kardustobak, och i denna rörelse, som han drev ännu vid sin död, tillverkades redan första året 19 810 skålpund kardustobak med en arbetsstyrka av sju arbetskarlar och nio gossar. 1775 inrättade han en stärkelse- och puderfabrik med därtill hörande väderkvarn, troligen vid det norr om Landskrona belägna Erikstorp, som han s å fått på arrende av staden, och han drev även ett såpbruk. Efter svågern J J Mildahns död 1785 övertog G det av denne grundade sockerbruket i staden, vilket han också drev ännu vid sin död. Likaså synes han ha lyckats återupprätta Landskrona skeppsvarv, som genom Schauws sätt att handha finanserna kommit på obestånd. G tillpantade sig 1769 säteriet Simontorp i Blentarp (Malm), som han dock endast innehade några år. På 1770-talet förvärvade G även stadens apotek, som han dock redan efter några år avhände sig. På äldre dagar uppges han ha ägt nästan en tredjedel av Landskrona. Bouppteckningen visade en behållning av mer än 79 000 rdr bko.

Liksom Schauw levde G som en furste. Hans hus var öppet för såväl främlingar som landsmän, och hans bord dukades vanligen för dubbla antalet personer, och ändå stod sällan platser tomma (Kahl). G:s äldre dotter blev gift med matematikprofessorn P Tegman i Lund, och genom dennes förmedling fick Esaias Tegnér 1803 anställning som informator hos G:s yngre dotter och hennes man överdirektören vid tullverket M F Strübing i Sthlm. Tegnér kom att tillbringa julen 1803 i G:s hem i Landskrona, där han kvarstannade någon vecka, sedan Tegmans återvänt till Lund. Då G något mer än ett år senare dog efter att i tjugo år ha legat till sängs på grund av gikt, skrev Tegnér en gravdikt över honom (senast tr i Saml dikter, 1, 1964), liksom han sedan gjorde över dottern professorskan Tegman vid hennes död 1834 (senast tr i Saml skrifter, 7, 1922). Namnet G kom att fortleva i Landskrona genom den av G:s änka 1808 grundade G:ska skolan, vilken ägde bestånd till 1904.