Glysing, ätt

Glysing, medeltida holsteinsk adelsätt, varav en gren kom att tillhöra det sv högfrälset.

Riddaren Henrik G, som levde ännu 1324, hade lånat konung Magnus Ladulås (förmäld med en dtr till greven av Holstein) 114 mark rent silver mot pantegods i Uppland. Han tillhörde konung Birgers löftesmän såväl vid förlikningen med hertigarna 1308 som vid riksdelningen 1310. Senare uppträder han uteslutande i lokala urkunder med anknytning till Kalmar-trakten.

Son till Henrik var möjligen Kettil G, efter sin mödernesläkt även kallad Puke G (d 1363 eller 1364), som förde samma vapen. Denne torde ha dubbats till riddare vid konung Magnus Erikssons kröning 1336 o blev riksråd senast 1344. Under inbördeskriget mellan Magnus o hans son Erik nämnes G bland den senares 30 sigillvittnen i dennes förläningsbrev 1356 på södra Halland för de mecklenburgska hertigarna Henrik o Albrekt d y, men det kan ej bevisas, att han deltagit i upproret. Framträdande är i övrigt G:s förnäma släktförbindelser o anknytning till Småland, där hans mormors far o bröder varit lagmän i Tiohärad. Hans gods låg sålunda i Småland o Östergötland, o två av hans systrar var gifta med riksråden Sune Jonsson (Båt) o Gustav Nilsson (Bielke), efter varandra lagmän i Tiohärad. Själv var G gift med en dtr till Tiohäradslagmannen Erik Turesson (Bielke), vars svärfar var brorson till Birger jarl.

Ätten utdog i Sverige på manssidan med Kettil G:s son Erik G (levde 1369), som under 1360-talets inbördeskrig var verksam på Öland för konung Albrekts räkning. På kvinnosidan utdog den 1413 med Erik G:s syster Katarina G:sdtr, vilken först liksom en av sina systrar varit gift med en son till den heliga Birgitta. Sedan denne dött i Neapel 1372, gifte hon om sig med en av de med konung Albrekt inkomna tyskarna, riddaren Johan Moltke, som stupade i Västergötland mot drottning Margareta 1389. En av deras döttrar blev gift med drotsen Kristiern Nilsson (Vasa) i dennes första äktenskap.