Nils Grabbe

Grabbe, Nils, d 1549 före 7 okt. Föräldrar: häradsh Måns G eller Måns Andersson o Ingrid Klasdtr (FMU). Hövitsman på skeppet Ugglan senast 23, hövitsman över Raseborgs län senast 24–27 eller 28, häradsh i Raseborgs län åtminstone från 29 till sin död, hövitsman över Viborgs slott o län 34–45.

G 1) m Elin Klasdtr, d 29; 2) 17 juli 30 m Kristina Knutsdtr, d tidigast 38, dtr till riksrådet Knut Eriksson o Elin Klasdtr (Kurck) samt tidigare g m Arvid Eriksson (Stålarm).

Nils G nämnes tidigast 1521 i Peder Svarts livfulla skildring av kampen mot danskarna i Finland som en djärv partigängare, vilken på sina »skäribåtar» opererade i kusttrakterna från Borgå i öster till Kumo gård i nordväst. Då den första expeditionen från Sverige följande år jämte finländska motståndsmän måste vika tillbaka över Bottenviken för Sören Norbys övermakt, stannade G kvar och fortsatte sitt partigängarkrig. Vid den förnyade attacken mot danskväldet 1523 återfinnes G först som skeppshövitsman utanför Reval i aug och därefter som ledare för den trupp, som i okt intog Viborg. Vid nyordningen i Finland blev G hövitsman över Raseborgs län. Den närmaste tiden var han en av konungens främsta förtroendemän i Finland. Han kallades till rådsmötet i Lödöse 1528, satt i den domstol som vid Strängnäs riksdag 1529 dömde västgötaherrarna och fick efter det Erik Fleming 1528 förlänats Raseborgs län bistå greve Johan av Hoya i Viborg.

Då det kom till brytning mellan konungen och greven av Hoya 1534, fick G tillsammans med Erik Fleming i uppdrag att sätta sig i besittning av Viborg, där han sedan från hösten 1534 verkade som hövitsman. Denna post var ej lätt. Ryska övergrepp vid den tvistiga gränsen manade en aktiv natur som G till motåtgärder, men de passade ej konungen. I juli 1542 meddelade han G, att han för sina utländska fienders skull måste bevara freden i öster. Och då G två år senare rapporterade, att ryssarna dödat 25 bönder, och bad att få angripa dem, svarade konungen, att tiden ej var lämplig för kraftåtgärder.

Konungen hade tidigare klagat över att den stora uppbörden i Viborgs län helt förbrukades på slottet, och då G hade framhållit, att han hade en hel hop ryttare och knektar att underhålla, svarade konungen, att ingenstädes på alla hans slott hölls ett sådant överflöd med folk som i Viborg. På en begäran av G att bli befriad från sin post, svarade konungen i maj 1544, att han ville tänka på saken. Det dröjde ett helt år, innan G entledigades. I slutet av juni 1545 skrev konungen till efterträdaren, att ryssarna var så »ansinnige och illhärdade uppå» G, att denne bl a därför ej mera kunde brukas på Viborg. Den gamle krigaren, som tydligen saknade nödig smidighet, fick gå, men han behöll sitt häradshövdingedöme. G:s sätesgård var Grabbacka i Karis sn i Nyland.