Karl Gustaf A Grandinson

1 Grandinson, Karl Gustaf Alexander, f 19 aug 1858 i Sthlm (Klara), d 7 sept 1944 där (Hedv El). Föräldrar: byggmästaren Edvard Alexander G o Thecla Gustafva Adolphina Maria Dahlström. Mogenhetsex vid Sthlms gymn 17 maj 77, inskr vid UU ht 77, FK 28 maj 79, FL 15 maj 84, disp pro gradu 26 maj 84, FD 31 maj 84, ånyo disp 26 okt 85, allt vid UU, eo amanuens vid KB 4 juni 84, vik lektor vid Nya elementarlärov i Sthlm vt 85, extralär vid h a l i Karlstad ht 85—vt 88, vik lektor i Linköping ht 88—vt 89, lektor i hist, geografi o modersmålet vid Karolinska h a l i Örebro 6 april 89, rektor vid h a l i Nyköping 12 aug 02—30 juni 14, lektor i hist o modersmålet vid h a l i Nyköping 19 juni 14—aug 23, inspektor vid Detthowska skolan i Sthlm ht 23—vt 33. Led av styr för Nerikes fornminnesfören 90—02 (sekr 92—02), av styr för Örebro läns uppfostr: anstalt för sinnesslöa barn 93—02 (skattm 94—02), stadsfullm i Nyköping 08 —12. LSkS 06.

G 25 okt 85 i Sthlm (Hedv El) m Tekla Beata Kristina Malmgren, f 3 sept 47 där (Hedv El), d 29 juli 36 där (ibid), dtr till notarien Lars August M o Gustafva Amalia Wikström.

Karl Gustaf G delade sin tid mellan läroverkslärartjänst och historiskt författarskap. Efter tretton år som lektor i Örebro sökte G 1902 rektoratet där men fick stå tillbaka för Klas Melander. Kort efteråt blev G rektor i Nyköping, där förhållandena inom kollegiet då ej var de bästa. När förordnandet skulle förnyas 1912, begärde han att få kvarstå endast två år. G fick därefter stanna kvar i Nyköping som historielektor till pensionsåldern och flyttade sedan till sin födelsestad Sthlm. Både i Örebro och Nyköping hade han olika kommunala uppdrag, och om bägge städerna författade han kunniga historisk-topografiska beskrivningar. De båda bank- och försäkringsbolagshistoriker, som anförtroddes honom i Nyköping, är väsentligen av den institutions- och personhistoriska typ, som då var vanlig.

Det är emellertid G:s medeltidshistoriska arbeten, som tillförsäkrat honom uppmärksamhet från en vidare krets. Hans båda avhandlingar om Visby äldsta historia, tyskar i Sverige och sv borgare i tyska städer och andra problem inom hanseatisk-svensk historia intill 1365 gav honom inte docentbetyg, men redan ämnesprofessorn S Hammarstrand framhöll i sitt votum värdet av det itinerarium för Magnus Eriksson, som fogats till den senare avhandlingen. Avhandlingarna med sina exkurser och bilagor vittnar om ovanligt intresse för dateringsfrågor och källtekniska problem samt om stor förtrogenhet såväl med de inhemska arkivens och bibliotekens medeltidssamlingar som med den utländska litteraturen och källpublikationerna. Detsamma gäller några recensioner 1887—91.

Under sin vistelse i Sthlm på 1880-talet gjorde G ett par viktiga handskriftsfynd. I biblioteket på Stavsund anträffade han ett fragment av Nicolaus Hermannis kanonisationsprocess, vilket efter hans anvisningar utgavs av Henrik Schück 1895 men nu synes vara förkommet (fotostatkop hos fil dr Lars Sjödin); en fullständigare text har senare anträffats i Florens och utgivits (1963). Själv publicerade G 1888 ett pappersfragment i K biblioteket (nu sign A 64), som bl a innehåller en »epistola» till Nicolaus Hermanni från Birgittas biktfader magister Petrus av Skänninge samt delar av en skildring av den sistnämndes liv och mirakler. Till G:s arbeten efter pensionsåldern hör den nyttiga utgåvan (delvis i utdrag) av Riseberga klosters urkunder, där han meddelar en mängd notiser och identifieringsförslag rörande orter och personer, främst inom Närke. Boken är den första editionen av ett sv klosters urkunder sedan Nordbergs S Claræ Minne 1727.

På sin höga ålderdom blev G en flitig medarbetare vid den inventering av medeltidsurkunder, som från 1935 bedrives under ledning av Vitterhetsakademins diplomatariekommitté. Synliga bevis därpå är dels tilläggen i hans exemplar av de tryckta förteckningarna över riksarkivets pergaments- och pappersbrev 1351—1400 (den sistnämnda hade han recenserat i HT 1887), dels hans regestlappar till komplettering av Nordins och Annerstedts handskrivna repertorium över tryckta sv medeltidsurkunder, dels hans anteckningar om ortnamn och personer i riksarkivets medeltida jordeböcker. Flera iakttagelser av värde publicerades av G i korta tidskriftsuppsatser.