Greiff, von, släkt

von Greiff, släkt, som vid sin naturalisation i Sverige 1719 (ej 1717) uppgavs härstamma från den adliga schlesiska släkten v G. Naturalisationsansökningens i ättartavlorna intagna uppgift, att den förste i sv tjänst av denna släkt skulle ha varit en överstelöjtnant Ernst Bogislav v G, som skulle ha stupat vid Prag 1648, har ej kunnat verifieras. Hans sonson var enligt samma källa den i Sverige efter ingifte i den friherrliga familjen Fägerskiöld på Gäddeholm i Irsta (Vm) naturaliserade majoren Bogislav Johan v G (1679—1719). Denne var 1699—1702 i holländsk tjänst o deltog därefter i striden vid Saladen o belägringen av Thorn 1703 samt i striden vid Gemäuerthof 1705. Han råkade vid Holowczin 1708 i rysk fångenskap men lyckades fly 1711. Hans son överste Fromhold Christer v G (1719—83) kom genom äktenskap med änkan efter brukspatronen Johan Gustaf Angerstein i besittning av bruket Vikmanshyttan i Hedemora. En brorson till honom, överstelöjtnant Carl Gustaf v G (1745 —1803), deltog i kriget mot Norge 1788 o i slaget vid Svensksund 1790. Han skall enligt J J Anckarström ha medverkat i konspirationerna före mordet på Gustav III 1792 o åtagit sig att göra en resning i Västmanland.

Hans bror Johan Ludvig Bogislaus v G (1757—1828) var med i ryska kriget 1788—90, blev 1789 ryttmästare o 1803 hovjägmästare. Han kom 1808—09 att deltaga i Jacob Cederströms konspirationer mot Gustav IV Adolf o övermannade vid statskuppen 13 mars 1809 den flyende konungen på Sthlms slotts borggård. Denna händelse har G skildrat dels i en några veckor senare nedtecknad berättelse, varav olika varianter publicerats, dels i en först 1827 avslutad utförligare men otillförlitligare relation, som också blivit tryckt. Efter kuppen hörde han till dem som ledsagade kungen först till Drottningholm o sedan till Gripsholm. Han gjorde sig även bemärkt som grundare av en av de politiska klubbar, som nu tillkom i Sthlm. Vid 1809 års riksdag föreslog han allmän värnplikt o varnade för att lämna allmänningar o kronoskogar till enskildas fria disposition. Vid samma riksdag talade han för prinsens av Augustenborg val till tronföljare. Hans anförande var långt o illa framfört o tolererades endast av hänsyn till hans insats vid statskuppen. Senare var G överjägmästare i Uppsala län 1813—20, deltog som överadjutant i norska fälttåget 1814 samt fick n h o v av överste samma år o av l:e hovjägmästare 1826. I övrigt har han författat flera skrifter om jakt, av vilka hans Anteckningar angående jagt o djurfångst i Sverige (1821; tillökad uppl 1828) är den första egentliga sv jaktboken. G var också verksam som tecknare. För sina insatser 1809 tilldelades han s å svärdsorden o 1810 fick han på hemställan av riksens ständer en årlig pension av 600 rdr. Av kronprins Karl Johan erhöll han 1812 en lika stor årlig pension o samma summa fick han 1815 av Karl XIII som årlig gratifikation.

G:s dtr Maria Lovisa v G (1789—1877) gifte sig 1824 med den från Colombia hemkomne f d guvernementssekreteraren Carl Ulrik v Hauswolff. Denne sökte kompanjoner för exploatering av colombianska guldfyndigheter o lyckades för projektet intressera en ung ingenjör Peter Nisser o sin hustrus bror kapten Carl Sigismund Fromhold v G (1793—1870). Denne gifte sig med en dtr till biskop Vilhelm Faxe (bd 15) i Lund. Makarna v Hauswolff o G samt Nisser emigrerade 1825 till Medellin i Colombia. Den av v Hauswolff inmutade guldgruvan visade sig vid deras ankomst vara tömd av indianer o ortens präst, o v Hauswolff återvände till Sverige 1832. Hans hustru, G o Nisser stannade emellertid i Colombia, där G på entreprenad fick stora vägbyggen för regeringens räkning. Han var sv-norsk vicekonsul i Bogotá från 1844 till sin död, blev generaldirektör för provinsen Antioquias allmänna arbeten 1863 o var även direktör för ett stort engelskt gruvbolag. 1898 publicerades i Medellin en avhandling om honom, vari hans redan 1835 nedtecknade memoarer trycktes (omtr 1955 av ättlingen Luis de Greiff Bravo i boken Documentos Biográficos. Relativos a Carlos S de Greiff y sus hijos). Hans äldste son återvände till Sverige o blev stationsinspektor i Nässjö, men släkten fortlever endast i Colombia. Carl v G:s sonsons son Leon de G (i 1895) har i sitt hemland gjort sig känd som poet.