J Gustaf Gröndal

Gröndal, Johan Gustaf, f 11 febr 1859 i Fröslunda (Upps), d 16 mars 1932 i Djursholm. Föräldrar: disponenten o bruksförvaltaren Johan Gustaf G o Sofia Jack. Elev vid bergsskolan i Falun 78—79, bergsing o kemist vid Pitkäranta koppar- o tennverk i Finland 80, övering där 84, disponent där 94—00 samt dir vid Alexandrovski stålverk i S:t Petersburg 97—00, bosatt i Sverige från 00. — Fil hedersdr i Uppsala 24 maj 07, LVA 07, LIVA 19, HedLIVA 24.

G 6 april 84 i Pitkäranta m Franziska (Fränze) Fredrika Trüstedt, f 2 febr 64 i Paris, d 3 maj 41 i Djursholm, dtr till disponenten Otto Gottlob T o Mathilde Wintter.

Sin intensiva uppfinnareverksamhet inom metallurgin började Gustaf G vid Pitkäranta koppar- o tennverk vid sjön Ladoga i Finland nära ryska gränsen, där han 1880 fått anställning som ingenjör. Såsom teknisk ledare genomförde G en mängd förbättringar, vilka snart gav resultat i ökad avkastning. Han uppfann nya metoder för anrikning av metallfattiga malmer, som dittills varit mindre lönande att bearbeta. G:s metoder omfattade bl a magnetisk separering, brikettering samt kolning av ved ävensom nya ugnskonstruktioner för klorerande röstning. Av särskild betydelse blev hans malmseparatorer och ännu mera hans kulkvarnar med anordningar för ökad driftsäkerhet.

G, som 1900 flyttat tillbaka till Sverige, blev på 1910- och 20-talen internationellt ryktbar för sina många uppfinningar inom malmförädling, metallurgi och bränsleteknik. Under tiden 1894—1932 tog han ut sammanlagt 65 patent, varav 62 under sverigetiden. Genom alla dessa världspatenterade uppfinningar och nykonstruktioner kom G att intaga en särställning bland sv metallurger och industriella företagare. I Sthlm bedrev han en omfattande ingenjörsverksamhet, och han konstruerade även anläggningar i Ryssland, Tyskland, Österrike, England och t o m i Manchuriet. Genom Metallurgiska patent ab, där han var den drivande kraften 1904—09, därpå genom ab Gröndals patenter 1909—22 och sedan genom Patent-ab Gröndal—Ramen 1922—32 infördes hans nya metoder såväl i Sverige som i utlandet. Han engagerade sig i en rad företag, främst Herrängs Gruf ab, Luleå järnverks ab och Trollhätte elektrotermiska ab.

Vid slutet av sin verksamhet ägnade G sitt huvudintresse åt att nyttiggöra de bituminösa oljeskiffrarna. En mycket stor anläggning byggdes i Estland vid Sillamäe nära Narva för framställning av en rad produkter, såsom dieselmotorolja, bensin, asfalt för vägbeläggning, träimpregneringsämnen m m.

G var anspråkslös och rättfram med ovanlig personlig charm; hans enda hobby var att bygga och låta bygga. Han hade en ljus, befriande humor, var ständigt optimist och bevarade livet igenom sitt ungdomliga lynne.