Otto J Gumælius

2 Gumælius, Otto Joel, bror till G 1, f 16 okt 1791 på Taxinge, Lid (Söd), d 27 okt 1876 i Örebro. Inskr vid UU 20 okt 12, v kollega vid Karol lärov i Örebro 9 febr 20, FK vid UU 15 nov 20, ord kollega vid gymn i Strängnäs 22 dec 20 (tilltr 1 maj 22), disp pro gradu 21 april 21, mag vid UU 14 juni 21, v konrektor i Strängnäs 7 febr 24, konrektor o v rektor där 12 juni 28, rektor vid Karol lärov i Örebro 26 sept 29 (tilltr 1 maj 30)—21 febr 62, en av grundarna av Nerikes Allahanda 43, red 43—55.

G 1 jan 33 i S Råda (Värml) m Eva Christina Wester, f 26 sept 04 på Haddebo bruk, Svennevad (Ör), d 3 juni 75 i Örebro, dtr till bruksägaren Arvid W o Eva Lovisa Holmstedt.

Otto G var under sina tidigare år som lärare och rektor kanske främst känd för sina krav på disciplin, sin »patriarkaliska despotism», men han blev senare uppmärksammad framförallt som reformpedagog och författare till läroböcker i historia, statskunskap och hebreiska. Säkert hade han också sig själv i tankarna, då han i ett program 1858 framhöll, att behandlingen av ungdomen hade övergått från »onödig hårdhet och barbari till faderligt allvar och vänlighet». Trots starkt motstånd från högre myndigheter ivrade han bl a för ämneslärarsystem i stället för klasslärarsystem och för koncentrationsläsning, och han blev landets förste rektor som förberedde sina lärjungar för direkt inträde vid universitetet. Efter nio års hårt arbete lyckades han vinna erkännande för sina åtgärder och påskyndade på så sätt den reform som 1849 föreskrev sammanslagning av apologistskolor, lärdomsskolor och gymnasier till fullständiga läroverk.

Örebro läroverk hade sin stora omdaningsperiod under G:s långa rektorat. Dess elevantal växte till det dubbla, det fick nya, ändamålsenliga lokaler och ett betydande bibliotek, och G kom därigenom att utveckla sitt läroverk till ett av landets förnämsta. Redan efter ett par år som rektor hade han också förvärvat en pondus som var svår att rubba. I ett nyfunnet brev från 1833 skriver Adolph Törneros, att G alltid utlät sig »med fullkomligaste visshet om sin sak, och liksom med förutsättning av ingen invändning».

Även utanför skolfrågorna var G avgjort reformvänlig, och hans idéer fick stor betydelse för den provinsiella politiken sedan han 1843 tillsammans med sin svåger Svante Falk grundat den ursprungligen för »småfolket» avsedda tidningen Nerikes Allahanda (från 1868 Nerikes Allehanda) och därefter under 12 år nästan ensam redigerat dess innehåll. Trots sin stora arbetsbörda hade han samtidigt kraft att vara en av Örebros mest nitiska och inflytelserika kommunalpolitiker, med speciell fallenhet för att bringa reda och ordning på det ekonomiska planet. Viktigast blev härvid hans energiska genomförande av en humanare och mera generös fattigvård.