Hans Gyllenskiepp

Gyllenskiepp, Hans, dp 5 nov 1687 i Sthlm (Kungsh), d 1738 där (bouppt 12 maj). Föräldrar: kommendören Wilhelm G o Hedvig Beata Falkensten. Inskr vid UU 1 juni 00, korpral vid livgardet 1 juli 04, rustmästare 6 juni 05, fänrik 25 sept 06, löjtn febr 09, kapten 12 april 11, generaladjutant 7 juni 16, avsked 17 dec 20 med överstelöjtn:s exspektans vid livgardet. — Ogift.

G blev efter studier i Uppsala musketerare vid livgardet i maj 1704 och deltog som fänrik i det ryska fälttåget. Han var med om slaget vid Poltava och följde Karl XII till Turkiet. G, som var förfaren i fortifikationen och »ritarekonsten», fick under vistelsen i Bender i uppdrag att tillsammans med major Cornelius Loos och kapten Conrad Sparre rita figurerna till ett nytt exercisreglemente för infanteriet och kavalleriet. Arbetet pågick dagligen i fem månader i kungens egen kammare.

Som erkänsla härför lät kungen de tre officerarna företa en första sv orientexpedition. 11 jan 1710 avreste de till Konstantinopel och 10 mars fortsatte de resan på ett turkiskt krigsfartyg via öarna Chios och Rhodos till Egypten, där de bl a studerade pyramiderna. Härifrån begav de sig till Palestina och fortsatte sedan norrut längs kusten. Den 18 mars 1711 kom de till Konstantinopel och 28 juni var de tillbaka i Bender. Under färden hade G som den yngste i expeditionen hand om packningen och biträdde Loos med skisser och uppmätningar. Karl XII uppskattade mycket deras berättelser och medförda samling av ritningar och orientaliska antikviteter. Större delen av denna förstördes vid kalabaliken i Bender.

G som under resan befordrats till kapten sändes i febr 1712 till Sverige med kungens post men tillfångatogs av danskarna och lyckades först undslippa i april 1713. Han tjänstgjorde därefter som kompanichef vid gardet och utsågs i juni 1716 till generaladjutant men avreste följande år med kungens tillstånd och i hans ärende till utlandet. Han var väl insatt i Goertz förbindelser med Spanien i syfte att störta den engelska regeringen. I febr 1719 nämns han som en av de fyra svenskar, som från Frankrike lett denna intrig.

Vid sin hemkomst till Sverige i dec 1720 fick G avsked från gardet men utfick ingen lön för detta år och ej heller någon ersättning för sina utländska resor. Under hela sin återstående levnad sökte han förgäves få sin rätt tillgodosedd. Han tilldelades en mindre pension och kvarstod på exspektansstaten till 1733 som överstelöjtnant men återfick inte någon tjänst. År 1735 klagade han för K M:t att han levde i »ett eländigt och mer än ganska faseligt tillstånd».