Karl August Hagberg

4 Hagberg, Karl August, son till H 3, f 3 okt 1865 i Uppsala, d 24 jan 1944 i Lidingö. Mogenhetsex i Uppsala 9 juni 84, inskr vid UU 16 sept 84, studier där 84—87, vistades i England o Frankrike 88—90, utrikes korrespondent hos firman Rémy Martin et C'e, Rouillac, Charente Inf, 89—90, medarbetare i Motala tidn 91, i Sthlms-tidn jan—aug 92, i Aftonbladet från sept 92 (red:sekr 11—16, red för halvveckouppl 16—28, red för Brokiga Blad nov 07—21), red för Pressen 98—01. Översättare.

G 1) 13 maj 23 (—10 maj 26) m Julia Zoraida de Castro y Martínez, f 3 okt 75 i Spanien, utfl 24 mars 25 till Norge, dtr till pastor Pedro de C e Iriarte o Obdulia Martinez y Pozal; 2) 7 aug 28 (—27 dec 32) i Sthlm (S:t Göran) m Vera Törnell, f 10 mars 98 där (Hedv El) o förut g m konstnären Karl Josef Öman, dtr till v häradsh Ture Olof T o Claudia Anna Charlotta Egnell.

H hade ärvt släktens kända litterära smak och stilistiska talang. Han hade en poetisk åder och stor lätthet att i sina översättningar finna eleganta rim. I Ett knippe Fyrisminnen (1939) har han livfullt skildrat sina minnen från Uppsala. Vid sidan av sin publicistiska verksamhet ägnade han sig åt översättningar från spanska, katalanska, portugisiska, italienska, franska och andra språk (se nedan). För sin översättning av Echegarays Den store Galeotto (1902) erhöll han Letterstedtska priset av Vetenskapsakademin 1903. Detta pris fick han ånyo mottaga för Förföraren från Sevilla av Tirso 1924. Han har vidare översatt arbeten av Calderon, Racine, Lope de Vega, Grazia Deledda m fl samt dikter bl a av den portugisiske nationalskalden Corrêa de Oliveira (1933).

H var medlem av Sv akademins nobelinstitut för italiensk vitterhet sedan 1908, för spansk och katalansk från 1910 och portugisisk från 1933. Hans goda kännedom om de sydromanska språken blev honom därvid till stort gagn, och han redigerade uttömmande, klarläggande rapporter om de inom dessa språkområden till Nobels litteraturpris föreslagna författarna. Han var även en god kännare av den sydamerikanska litteraturen och har skrivit om denna och om andra litterära ämnen i Nordisk familjebok.

Inom tidningsvärlden hade H ett mycket gott anseende. Medlem av publicistklubben sedan 1892, var han där i många år sekreterare, ledamot av styrelsen och delegerad vid flera internationella presskongresser. Under det engelska pressbesöket 1906 och de olympiska spelen 1912 var han klubbens ordförande, varvid hans goda språkkunskaper, uppövade under täta utländska resor, kom honom väl till pass.

H var en skicklig botanist och aktiv medlem av Föreningen för dendrologi och parkvård. På Lidingö hade han en villa kallad Rasbo efter den församling i Uppland, där hans farfar verkat som präst. På sin tomt odlade han upp till 600 sällsynta växter och på en intilliggande, obebyggd tomt över 60 olika trädslag. Han var mångsidigt bildad och en angenäm, vänsäll sällskapsmänniska, kunskapsrik, med perfekt minne.