Hoghusen, släkt

Hoghusen, släkt, härstammande från vinhandlaren Johan H (d 1654), som uppges (Stiernman) ha varit född i staden Essen i Westfalen. Han var 1613 anställd hos sthlms-köpmannen Erik Larsson (senare adlad von der Linde) o importerade under resor på kontinenten vin både då o som självständig företagare från 1620-talet (RR). Stora kvantiteter levererade han till kronan (Biographica; Likv 94: 124—125, RA). En dtr till honom gifte sig 1645 med den rike från Sthlm till Falun utflyttade köpmannen Johan Trotzig (d 1647) o 1649 med sedermera ambassadören Peter Julius Coyet (bd 9). I sitt första gifte blev hon mor till landshövdingen Mårten Trotzig, o i det andra stammoder för de ännu fortlevande grenarna av släkten Coyet.

Hennes bror Henrik H (1624—84) blev student i Uppsala 1639 o efter utländska resor sekreterare hos rikskanslern Erik Oxenstierna, hos vilken han tjänstgjorde vid underhandlingarna med Brandenburg 1655—56. Våren 1657 blev han sekreterare vid Karl X Gustavs fältkansli i Polen, o 1658 tjänstgjorde han som huvudsekreterare vid de underhandlingar som ledde till freden i Roskilde. H:s uppteckningar om dessa, nu i Coyetska saml, vol 7 (E 3403), RA, har publicerats av C G Weibull i HT för Skåneland, 3 (1908—09), s 26—47, 62—79, 100 f o 119—125. Därefter deltog han i Sten Bielkes o svågern Coyets förhandlingar i Khvn, o liksom den förre blev han fången där vid den sv-danska brytningen i aug 1658. Efter frigivningen sändes H av Karl X Gustav från Gbg som sekreterare till de underhandlingar som föregick freden i Khvn 1660, o 1661 var han legationssekreterare vid Klas Totts ambassad till Frankrike. 1662 adlades han o blev sekreterare för ärenden rörande Skånelandskapen o Danmark samt krigs- o amiralitetskollegierna. 1663 blev H en av de fyra sekreterare som under Johan Gyllenstierna skulle utgöra "deputerade till justitiesakers överseende", d v s vad som senare blev Nedre justitierevisionen. Från 1660-talets mitt fungerade han som statssekreterare för utrikes ärenden, ehuru han fick denna titel först 1673. 1674 blev H kansliråd. På order av rikskanslern M G De la Gardie författade han Ett kort sambtaal, som .. . Valencius van Vrieland o Ernestus Friedman . .. sin emellan hållit hafwa .. . (1675), en på en rapport från E Ehrensteen byggd propagandaskrift mot kejsaren o Brandenburg, av vilken även tyska o engelska översättningar publicerades. Under 1675 års riksdag lät H o hans kollega kanslirådet F J Örnstedt SU ta del av vissa utrikespolitiska handlingar o lovade ställa ytterligare material till dess förfogande, vilket Karl XI motsatte sig, när De la Gardie hänsköt ärendet till honom. Deras utfästelser har tolkats som tecken på att de motarbetat sin chef De la Gardie på grund av sympatier för riksdagsoppositionen (Varenius 1, s 122, 163; Rystad). Under kriget i Skåne var H en av de kanslitjänstemän som åtföljde konungen o vid flera tillfällen användes som budbärare mellan denne o rådet i Sthlm. 1678, 1680 o 1682 redigerade han de k propositionerna till riksdagarna. Enligt den anonyme men väl initierade författaren till Anecdotes de Suède var H en hederlig man, som skrev allt vad man befallde honom utan att göra några invändningar o helst ville tillbringa sin fritid med att dricka gott vin. I vilken utsträckning hans dagliga samarbete med Karl XI medförde inflytande hos denne är ovisst (Rudelius; Grauers 1949; Schück; Blomdahl 1965).

Brodern Johan H (1634—1715) deltog 1666 som fältkassör vid C G Wrangels armé i 2:a bremiska kriget o blev 1671 eo kommissarie i kammarrevisionen, 1674 kommissarie i reduktionskollegium, 1675 generalproviantmästare vid armén i Skåne, 1677 krigskommissarie samt 1685 krigsråd. 1677 adlades han, o 1696 blev han friherre. Vid indelningsverkets genomförande blev H kommissarie för Östergötland 1683 o för Närke 1685. Han fungerade länge som ett slags statssekreterare för krigsärenden, skötte slutredigeringen av alla militära beslut o planer samt deltog i Karl XI:s mönstringsresor (Likv: suppl, RA). Tillsammans med C M Stuart var H även verksam vid utarbetandet av nya exercisreglementen. Bland konungens arbetspapper i KrA finns åtskilliga promemorior av H från 1690-talets början om vakttjänst o förläggning, marscher o möten, gudstjänst o krigsrätt. Ett betydligt större bestånd (5 vol) promemorior av honom från 1680-talet finns i RA. 1699 tillkallades han för att biträda vid mobiliseringsförberedelserna. 1695—1714 var H landshövding över Uppland. Han ledde arbetet med gaturegleringen o förvaltningen av brandhjälpen i Uppsala efter den stora branden 1702 o organiserade kampen mot pesten 1710—11. 1711 fick H varning av rådet på grund av alltför långsam skatteindrivning (se vidare Biographica, RA). Hans hustru var dtr till den förmögne delägaren i Falu gruva Anthoni Trotzig. Med deras son, ryttmästaren Johan H (1686—1736), utdog släkten.