Holmger Knutsson

Holmger Knutsson, d 1248. Far: konung Knut långe av Sverige. Trol g m Helena, som levde ännu 1282.

Att H var son till den enligt annalerna 1234 avlidne Knut långe uppges i Sturla Tordssons (d 1284) "saga" om den norske konungen Håkan Håkansson. Sturla Tordsson uppger även, att H var frände till jarlen Ulf fase (bd 16, s 264), vilken kan beläggas som jarl redan under Knut långe och ännu 1247 hos den av denne detroniserade men sedan återkomne konung Erik läspe och halte.

De utförligaste uppgifterna om H finns i Erikskrönikan. Enligt denna skall han efter konung Eriks seger vid Sparrsätra i Uppland, som av en annal dateras till 1247, ha flytt till Gästrikland. Där blev han tillfångatagen, varefter Erik lät halshugga honom.

Avrättningen namnes blott i korthet av Sturla Tordsson, som meddelar, att den ägde rum kort efter Ulf fases död på befallning av Erik och hans nye jarl, Birger Magnusson. I samband härmed uppges också, att en Filip Larsson, dotterson till Birger brosas son Filip jarl, varit H:s bästa stöd och nu fredlös måste lämna Sverige. Troligen är H och Filip Larsson identiska med den Holmger och den Filip som i ett brev av 1282 uppges för länge sedan ha fått sina gods indragna på grund av stämplingar mot konungens liv.

Erikskrönikan uppger, att H i enlighet med sin önskan begravdes i Sko kloster. Detta var enligt en 1500-talsuppgift (Toll) grundat av Knut långe, som i varje fall ägt Sko (Gertz 1922). I Erikskrönikan säges också, att "Gud gjorde honom helig". I en samling mirakelberättelser om den 1250 dödade danske konungen Erik plogpenning uppges H, som säges vila i Sko kloster, vara "känd genom underverk" (clarens miraculis). Under vid hans grav nämns även på ett delvis av Albertus pictor i slutet av 1400-talet broderat gravtäcke av siden med bild av honom som en ung man utan skägg men med långt hår (nu i Statens hist mus i Sthlm). Johannes Bureus nämner i sin handskrift Sumlen H:s kapell i Björklinge i Uppland, varifrån en skulptur av H då flytttats till Björklinge kyrka. Enligt Bureus sades H ha "suttit och vilt sig" i Björklinge under flykten norrut. Han torde också åsyftas i J Rhyzelius anteckning om "S Hångels Capel" i Valö i Uppland. I sin dagbok har Bureus en anteckning (H Hildebrand) om ett besök med Gustav II Adolf 1624 vid en ännu bevarad fornlämning i Spånga vid Sthlm, som då kallades "Sankt Hollingers smörask". Det har förmodats, att det skägglösa ynglingaansikte som förekommer på Gästriklands sigill föreställer H. Sigillet är känt genom avtryck, bl a från 1500-talet, och genom en under 1700-talet begagnad stamp av silver (nu i Statens hist mus).