Holmger Knutsson

Holmger Knutsson, d 1248. Far: konung Knut långe av Sverige. Trol g m Helena, som levde ännu 1282.

Att H var son till den enligt annalerna 1234 avlidne Knut långe uppges i Sturla Tordssons (d 1284) "saga" om den norske konungen Håkan Håkansson. Sturla Tordsson uppger även, att H var frände till jarlen Ulf fase, vilken kan beläggas som jarl redan under Knut långe och ännu 1247 hos den av denne detroniserade men sedan återkomne konung Erik läspe och halte.

De utförligaste uppgifterna om H finns i Erikskrönikan. Enligt denna skall han efter konung Eriks seger vid Sparrsätra i Uppland, som av en annal dateras till 1247, ha flytt till Gästrikland. Där blev han tillfångatagen, varefter Erik lät halshugga honom.

Avrättningen nämnes blott i korthet av Sturla Tordsson, som meddelar, att den ägde rum kort efter Ulf fases död på befallning av Erik och hans nye jarl, Birger Magnusson. I samband härmed uppges också, att en Filip Larsson, dotterson till Birger brosas son Filip jarl, varit H:s bästa stöd och nu fredlös måste lämna Sverige. Troligen är H och Filip Larsson identiska med den Holmger och den Filip som i ett brev av 1282 uppges för länge sedan ha fått sina gods indragna på grund av stämplingar mot konungens liv.

Erikskrönikan uppger, att H i enlighet med sin önskan begravdes i Sko kloster. Detta var enligt en 1500-talsuppgift (Toll) grundat av Knut långe, som i varje fall ägt Sko (Gertz 1922). I Erikskrönikan säges också, att "Gud gjorde honom helig". I en samling mirakelberättelser om den 1250 dödade danske konungen Erik plogpenning uppges H, som säges vila i Sko kloster, vara "känd genom underverk" (clarens miraculis). Under vid hans grav nämns även på ett delvis av Albertus pictor i slutet av 1400-talet broderat gravtäcke av siden med bild av honom som en ung man utan skägg men med långt hår (nu i Statens hist mus i Sthlm). Johannes Bureus nämner i sin handskrift Sumlen H:s kapell i Björklinge i Uppland, varifrån en skulptur av H då flytttats till Björklinge kyrka. Enligt Bureus sades H ha "suttit och vilt sig" i Björklinge under flykten norrut. Han torde också åsyftas i J Rhyzelius anteckning om "S Hångels Capel" i Valö i Uppland. I sin dagbok har Bureus en anteckning (H Hildebrand) om ett besök med Gustav II Adolf 1624 vid en ännu bevarad fornlämning i Spånga vid Sthlm, som då kallades "Sankt Hollingers smörask". Det har förmodats, att det skägglösa ynglingaansikte som förekommer på Gästriklands sigill föreställer H. Sigillet är känt genom avtryck, bl a från 1500-talet, och genom en under 1700-talet begagnad stamp av silver (nu i Statens hist mus).