C A F Ivar Holmquist

2 Holmquist, Carl Axel Fredrik Ivar, son till H 1, f 22 febr 1879 i Helsingborg, d 24 sept 1954 i Djursholm. Mogenhetsex vid Nya elementarskolan i Sthlm 15 maj 97, volontär vid Livreg till fot 22 maj 97, vid Göta livg 12 aug 99, officersex vid Karlberg 25 nov 99, underlöjtn vid Göta livg 8 dec 99, elev vid Krigshögsk 2 okt 02—27 juni 04, löjtn av 2 kl vid Göta livg 26 juni 03, aspirant vid Generalstaben maj 05—maj 07, löjtn av 1 kl vid Göta livg 1 febr 07, stabsadj o löjtn vid Generalstaben 6 nov 08, lär i militärgeografi vid Krigshögsk 1 okt 11— 17, stabsadj o kapten i Generalstaben 25 juni 12, sekr i Sveriges militära idrottsförb 12— 17, stabsadj o kapten av 1 kl vid Generalstaben 18 juli 13, kapten i Göta livg 24 jan 14, kapten av 2 kl 5 sept 16, av 1 kl 1 jan 17, stabschef vid Ålandsdetachementet 18, sekr vid förhandhar om demolering av befästningarna på Åland 18, sv regeringens ombud där 19, genomgick krigshögsk i Paris 19—20, åter stabsadj o kapten vid Generalstaben 12 sept 19, överadj o major där 31 dec 19, sakk i ålandsfrågan inför Nationernas förbunds råd 20 o 21, stabschef vid Infanteriinspektionen 22 aug 21, ordf i Fören för skidlöpningens och friluftslivets främjande i Sverige 23—49, v ordf i Sv skidförb 23—46, president i Internationella skidförb 24—34, major vid Göta livg 28 mars 24, överstelöjtn i reg 17 april 25, led av fälttjänstreglementskomm 26—28, överstelöjtn vid reg 1 nov 26, överste o chef för Norrbottens reg 20 maj 27, sakk ang omorg av krigsdomstolarna 32, överste o brigadchef vid N arméfördeln 16 mars 34, generalmajor i armén 13 dec 35, chef för Andra arméfördeln 30 april 37, generallöjtn o chef för armén 1 okt 40—31 mars 44, ordf i försvarets upplysn:utredn 17 mars 44—1 maj 45. — LKrVA 32.

G 1) 6 okt 04 (—20) i Sthlm, Hedv El, m Thora Nygren, f 17 mars 83 där, Nik, d 6 juli 54 där, Osc, dtr till apotekaren Gottfrid Leonard N o Augusta Lyon samt omg Ericsson; 2) 7 jan 24 (—36) i Sthlm, Ty, m Mary Andrea Vilhelmina Hammarberg, f 1 dec 80 i Gbg, Domk, d 27 febr 48 i Sthlm, Osc, dtr till grosshandl James H o Andrea Vilhelmina Evers samt förut g Palmstierna o Blattman; 3) 6 dec 36 i Danderyd, Sth, m Astrid Minda Bäckström, f 24 okt 99 i Sthlm, Ad Fredr, dtr till prof Helge Mattias B (bd 7) o sångerskan Ragnhild Juell samt förut g Söderhielm.

Ivar H utexaminerades 1899 från Karlberg som nr 1 på sin kurs. Efter att ha genomgått krigshögskolan blev han aspirant vid generalstaben och löjtnant där 1908. Våren och sommaren 1912 var han under pågående Balkan-krig kommenderad för studier till österrikisk-ungerska arméerna. Hans rapport från denna kommendering kom några år senare att leda till att en särskild intendenturkommission utsändes till Österrike, vilket resulterade i att den österrikiska arméns kokfordon togs till förebild för den sv arméns kokvagn m/16.

Efter första världskrigets slut hade H den meriterande uppgiften att vara stabschef vid Ålandsdetachementet 1918 med överstelöjtnanten G Ros som chef och löjtnanten vid Svea livgarde sedermera generalmajoren C A Ehrensvärd som adjutant. Efter detta uppdrag kallades H som sakkunnig vid förhandlingarna i Ålandsfrågan både inför juristkommissionen i Paris 1920 och vid konferensen i Geneve 1921. Det finska uppträdandet under frågans handläggning och dess ur sv synpunkt snöpliga slut kunde H inte så snart glömma.

H blev 1927 chef för Norrbottens regemente i Boden, 1937 fördelningschef i Östersund och 1940 chef för armén. Många svåra uppgifter mötte honom under krigsåren. H hade hela tiden med stor olust följt Hitlers makttillträde i Tyskland och hans agerande under 30-talet. I fråga om militärt stöd åt Finland under vinterkriget 1939 —40 intog han en reserverad hållning, inte av någon antifinsk inställning utan på grund av sitt ansvar som fördelningschef. I det oklara läge som rådde ansåg han sig nödsakad att avslå eller avstyrka åtskilliga ansökningar från aktiv sv militär personal att gå i finsk tjänst eller engagera sig i Sv frivilligkåren i Finland. H ansåg också att stor försiktighet borde iakttagas vid försäljning eller överflyttning av krigsmateriel från Sverige till Finland. H:s försiktiga linje, som i stort sett sammanföll med regeringens och försvarsminister Skölds, visade sig också vara riktig. Detta blev särskilt tydligt efter Hitlers anfall mot Norge och Danmark 9 april 1940 endast några veckor efter det finska vinterkrigets slut, då Sveriges resurser behövdes för det egna försvaret. Som arméchef från 1 okt 1940 ledde H med fast hand stärkandet av arméns beredskap, som vid hans tillträde var mindre tillfredsställande såväl beträffande befäl som manskap och materiel.

H:s namn är främst förknippat med hans insatser för skidlöpningen och den militära utbildningen under vinterförhållanden. H var själv en framstående skidlöpare och en av pionjärerna när det gällde att utnyttja skidan i militära sammanhang. Därvid fortsatte och fullföljde H det arbete som påbörjats av generallöjtnanten Gösta Lilliehöök. H tog initiativet till skidlöpardetachementet vid I 19 och jägarbataljonen (arméns jägarskola) i Kiruna, vilka organiserats efter 1925 resp 1942 års härordningsbeslut. Han var ordf i Skidfrämjandet i inte mindre än 26 år (1923—49) och var vid sin bortgång dess hedersordf. Dessutom var H v ordf i Sv skidförbundet. På svenskt, främst på H:s, initiativ bildades i Chamonix 1924 Internationella skidförbundet (Federation internationale de ski), vars ordförandepost H beklädde 1924—34, varefter han blev detta förbunds hedersordf. Han dekorerades efter sin avgång 1934 som ordf i Internationella skidförbundet med kommendörstecknet av hederslegionen. Boden-spelen och Östersunds-spelen på skidor är båda H:s skapelser. Han erhöll ett flertal förtjänstmedaljer för sina insatser för sv idrott.

H har också nedlagt ett betydelsefullt arbete på den militära idrotten i Sverige, bl a genom införandet av de militära idrottsmärkena. Han var personligen en god idrottsman, inte bara i skidlöpning utan även i ridning, orienteringslöpning, fälttävlan m m. Under Boden-tiden deltog han regelbundet i Bodens fältrittklubbs svåra jaktritter på skjutfältet. Han ville på allt sätt vara ett föredöme för de nya officersgenerationerna. I sin stora entusiasm för militäryrket fordrade han mycket av sina underlydande men kanske allra mest av sig själv. Under senare år var H starkt engagerad i MRA, Moralisk upprustning, och han besökte många gånger rörelsens högkvarter i Caux.