J Vilhelm Hultkrantz

2 Hultkrantz, Johan Vilhelm, son till H 1, f 11 dec 1862 i Uppsala, d 14 febr 1938 där. Mogenhetsex vid Uppsala h a l 24 maj 80, inskr vid UU 13 sept 80, med-fil ex 28 maj 83, amanuens vid fysiolog institutionen läsåren 85—87, MK 14 sept 88, allt vid UU, inskr vid Karol inst 18 juni 89, ML där 3 okt 91, leg läk 5 okt 91, underläk vid Sofiahemmet i Sthlm 5 okt 91—1 okt 92, tf prosektor vid anatomiska institutionen vid Karol inst 1 sept 94—8 april 99, disp där 10 febr 97, doc i anatomi där 29 maj 97, MD vid UU 31 maj 97, doc i anatomi där 28 juni 99, eo prof i samma ämne 22 dec 99, ord 09—11 dec 27, led av Uppsala läns landsting 10—15, av Uppsala stadsfullm 10 —30, ordf i hälsovårdsnämnden i Uppsala 15—21, led av styr för Statens inst för rasbiologi 21—29. — LVS 14.

G 24 sept 92 i Uppsala m Ebba Maria Elisabeth Maule, f 27 juli 70 i Västerhaninge, Sth, d 8 sept 51 i Uppsala, dtr till godsägaren James M o Amalia Maria Sundblad.

Vilhelm H tjänstgjorde på fysiologiska institutionen i Uppsala under F Holmgren (s 258); i Sthlm var zoologen W Leche hans lärare i jämförande anatomi. Frågan hur man skulle skilja ut olika raser inom människosläktet var vid denna tid aktuell. En väg var att mäta olika kroppsmått dels på levande personer och dels på skelettdelar från olika tider. H föreslog 1896 att Sv sällskapet för antropologi och geografi skulle påta sig en omfattande undersökning om sv folkets raskaraktär. Förslaget antogs och H, G Retzius och C M Fürst blev ledare för arbetet. Man undersökte samtliga värnpliktiga som ryckte in 1897 och 1898, sammanlagt 45 000 man. Vid bearbetningen av materialet sköt Retzius H åt sidan, sedan de blivit oeniga vid en utnämningsstrid. Retzius och Furst publicerade resultaten 1902 som Antropologia Suecica. H skrev flera studier över kranier från olika folkslag. Hans viktigaste antropologiska arbete är sammanställningen av sv värnpliktigas kroppslängd under tiden 1840—1926. Den visar att längden ökade fortgående 9 mm per årtionde.

Ett grundläggande arbete är H:s skrift om en sällsynt missbildning av kraniet i förening med att nyckelbenet saknas (Dysostosis cleidocranialis). Hans iakttagelser över klyvningsriktningen i ledbrosken visade hur mekaniska krafter inverkar på broskvävnadens struktur samt att brosket inte är den amorfa massa man med tidens histologiska teknik ansett den vara. H:s avhandling om armbågsleden behandlade både ledens anatomi och funktion. Han byggde upp en teori om styrningen av våra rörelser, ett problem som efter hans tid kunde angripas med neurofysiologiska metoder.

Sedan Mendels lagar om ärftligheten återupptäckts, blev det ett önskemål att lära känna sv folkets biologiska egenskaper. Man trodde sig kunna motarbeta "dåligt" arv. 1922 upprättades Statens institut för rasbiologi under ledning av H Lundborg, 1936 efterträdd av H:s lärjunge G Dahlberg. H var ledamot av institutets styrelse och gav tillsammans med Dahlberg ut en teoretisk-matematisk beräkning över utbredningen av ett ärftligt anlag i en befolkning och hos anlagsbärarens anförvanter. Då Emanuel Swedenborgs kvarlevor 1908 kom till Sverige var H med vid undersökningen av kistan och gav ut berättelsen därom; han blev på så sätt indragen i den kuriösa frågan om Swedenborgs kranium.

H arbetade grundligt och länge med sina problem, angrep dem förutsättningslöst, försökte belysa dem med fyndigt uttänkta mekaniska experiment och ägnade stor omsorg åt språk och form i sina skrifter. Han var en god tecknare, var road av undervisning och gjorde anatomin intressant genom att knyta an till det praktiska. Han fordrade solida kunskaper av studenterna och var högt skattad för sitt personliga intresse för eleverna, sin vänlighet, sitt goda humör och sina justa förhör.

H valdes in i olika politiska organ och engagerade sig i socialt och humanitärt arbete samt i medicinsk och hygienisk populär upplysning, allt enligt hans uppfattning att samhället bör påverkas av läkarens biologiska syn på tillvaron.