Claude Hägerstierna

Hägerstierna (Hegerstiern), Claude (före adl Roquette), d 1681 i Sthlm (själaringn i Nik 8 aug). Avlade borgared i Sthlm 22 aug 40, hovköpman 23 aug 45, adl 2 juni 54, led av 1663 års undersökningskommission för Palmstruchska banken.

G senast 40 (Helmfrid 6, s 552) m Magdalena Moyael, d 85 i Sthlm (själaringn i Nik 18 juli), dtr till bryggaren Jan M o Maria de Besche.

H kallas i adelsbrevet Roquette de Languedoc och härstammade sannolikt från detta sydfranska landskap. Till samma släkt hörde enligt uppgift (Köler) Hubert de Besches (bd 10) hustru Maria Rochette och hennes bror Pierre Rochet (HH 29), som från 1624 arrenderade Forsmarks bruk i Uppland tillsammans med bl a Huberts bror Gerard de Besche.

Under namnet Claude Roquette påträffas H tidigast i räkenskapsnotiser 5 och 25 mars 1640 från de av Hubert och hans bror Gillis de Besche ledda Nyköpingsverken (Leufstaarkivet). Den gängse uppgiften, att han skulle ha börjat sin bana i Sverige som drottning Kristinas hovskräddare, har ej kunnat verifieras och förekommer veterligen ej förrän i mitten av 1700-talet (Stiemman). Då han 1645 antogs som hovköpman, tilläts han införa och till bl a drottningen och hennes hovstat försälja "allehanda slags frantzösische kramvaror och kramgods", såsom sidentyg, hattar, handskar och strumpor. Han skulle vara beredd att med tjänliga varor följa henne och hovet på resor samt låta sig sändas till Holland eller Frankrike för inköp.

Denna affärsverksamhet blev så småningom mycket betydande och utvidgades till allt fler områden. Som borgensman för sthlmsborgaren Pierre Terreau, som var gift med en dotter till Gerard de Besche, blev han på 1650-talet inblandad i det sk Ryska handelskompaniets köp av rysk rabarber för försäljning i Danzig, Hamburg, Amsterdam, Rouen och London (revisionsakt 6 april 1664 o Svea hovrätts arkiv E VI a 2 a a: 152:2, 154: 10 o 175: 12, RA). Senare var han engagerad i Sockerkompaniet (Börjeson) och Västerviks skeppskompani och hade även affärer med Tjärkompaniet, Saltkompaniet och Afrikanska kompaniet. Han kan också nämnas bland Sthlms redare, ehuru han ej tillhörde de främsta.

1653 övertog H Kroppa järnbruk i Värmland, som kommit i lägervall efter att från 1633 ha varit utarrenderat till Louis De Geer. 1654 donerades detta bruk till H under bergfrälsefrihet för hans stora lån till kronan. Redan 1659 sålde han det emellertid till Otto Dress (bd 11). Från 1660 finansierade H driften av det nyanlagda mässingsbruket Gusum i Ringarum, Ög. Det ägdes av Henrik De Try (bd 11), vars hustru var kusin till H:s hustru och dotter till Hubert de Besche och Maria Rochette. För anskaffande av koppar till mässingstillverkningen invecklades H i livliga affärer med olika personer i Falun, men sedan De Try råkat i ekonomiska svårigheter, lämnade H Gusum. Abraham Kock, adlad Cronström (bd 9), och hans bröder samt deras svåger Jacob Momma, adlad Reenstierna, gick i borgen för De Trys skuld till honom och övertog mässingsbrukets finansiering. Omkr 1670 blev H medlem av det konsortium som grundade juftmakeriet (lädertillverkningen) vid Himmelstalund i Norrköping, och våren 1671 gjorde han en resa till Amsterdam för att anskaffa färger och andra förnödenheter för denna verksamhet. Sedan en annan medlem av konsortiet, kanslirådet Johan Olivecrantz, efter mitten av 1670-talet börjat alltmer ohöljt visa sin avsikt att tillvälla sig den totala ledningen, drog sig H emellertid tillbaka även från detta företag och överlät sin andel till Abraham Cronström.

Som ovan nämnts hade H redan tidigt lånat stora summor till kronan, vilket framhölls i hans adelsbrev 1654. På 1660-talet förskotterade han kostnaderna för Erik Dahlberghs teckningar till Karl X Gustavs historia. Ännu i mitten av 1700-talet hade hans arvingar ekonomiska anspråk på kronan. Även åtskilliga adelsmän och andra privatpersoner lånade pengar av H, vilket ibland ledde till processer. H:s låneverksamhet resulterade i att han kom i besittning av gods i nästan alla sv landskap. En tid skrev han sig till Hällabäck i Burseryd, Jönk, och Stjärneberg i Släp, Hall, men dessa säterier gav han 1662 till sina döttrar som hemgift. På hans huvudbanér i Västra Ryds kyrka, Upps, nämns som hans viktigaste säterier förutom Tranbygge i Västra Ryd Mauritsberg i Östra Husby, Ög, och Bohult i Lidhult, Kron. I Sthlm ägde han ett stenhus vid Österlånggatan och en malmgård vid Hornsgatan. Han ärvdes av sina två döttrar, som var gifta med generalmajoren Thomas van der Noot och residenten Johan Ekeblad.