J Henrik Hägglund

1 Hägglund, Johan Henrik, f 18 jan 1833 i Lund, d 20 sept 1902 i V Karup, Krist. Föräldrar: akademivaktmästaren Bengt H o Elna Torkelsdtr. Inskr vid LU 3 juni 52, teor teol ex där 6 febr 58, prakt teol ex där 1 febr 59, prästex 5 febr o prästv 6 febr 59, prästtjänster i S:t Peters klosters o N Nöbbelövs förs:ars pastorat, Malm, febr 59–1 maj 64, v förste stadskomminister i Lund 1 april 65–1 maj 67, adjunkt i Lunds domkyrkoförs 1 maj 67–1 maj 71, v pastor där 1 maj 71–1 okt 75, pastoralex 8 juli 73, led av stadsfullm i Lund o Malmö 74–88, kh i Caroli förs, Malmö, 2 april 75 (tilltr 1 maj 77, tjänstg som v pastor där från okt 75), kh i V Karups o Torekovs förs:ars pastorat, Krist, 1 okt 86 (tilltr 1 maj 89), TD vid UU 6 sept 93, kontraktsprost 15 april 98–aug 99.

G 1) 26 sept 66 i Lund m Ida Ulrika Dahlbom, f 5 aug 48 där, d 17 jan 71 där, dtr till prof Anders Gustaf D o Johanna Margareta Augusta Wilhelmina Krey; 2) 13 dec 71 i Lund m Anna Sofia Reuterdahl, f 26 jan 41 i Malmö, S:t Petri, d 7 febr 83 där, Caroli, dtr till handl Carl Fredrik R o Sofia Wilhelmina Wåhlin; 3) 21 juli 84 i Helsingborg m Brita Christina Béen, f 19 april 36 där, d 15 april 23 i Hjärnarp, Krist, dtr till handl Carl Bernhard B o Fredrika Helena Aspelin.

Redan i föräldrahemmet i Lund stod Henrik H under påverkan av H Schartaus religiösa åskådning. Modern tillhörde skaran av församlingsbor, som regelbundet bevistade Schartaus gudstjänster och även åtnjöt enskild själavård av honom. Under tjänstgöringen som ämbetsbiträde åt prosten H F Cedergren i S:t Peters klosters församling stärktes inflytelserna från Schartau ytterligare och blev bestämmande för H:s kristendoms- och kyrkosyn.

Efter nära 17 års tjänstgöring i Lund, där H förvärvade stort anseende som förkunnare och själasörjare, blev han 1875 kyrkoherde i Malmö Caroli, stiftets vid denna tid folkrikaste församling. Hans tjänstetid här har betecknats som en storhetstid, särskilt en de stora gudstjänsternas tid. Samtidigt ställdes H inför svåra problem. Hans tjänstetid sammanföll med de begynnande sociala förändringar, som tog sig uttryck bl a i en upplösning av den hävdvunna kyrkliga seden. Församlingsmedlemmarna utgjordes till största delen av arbetare och hantverkare. Gentemot åtskilligt av vad som rörde sig i tiden stod H med sin schartauanska inriktning främmande. Sin uppfattning i frikyrkofrågan deklarerade han i sitt i Lunds stifts prästsällskap 1878 föredragna referat Om och i hvad mån vådor uppstått för vår kyrka genom nu gällande dissenterlag?, i vilket han skarpt kritiserade 1873 års förordning rörande främmande trosbekännare och främst riktade sig mot dem, som "faktiskt skilt sig ifrån kyrkan och tillhöra främmande trossamfund" utan att "utträda ur den kyrka, vars bekännelse de förneka och vars kult och författning de förkasta och smäda". Redan som domkyrkovicepastor i Lund ingrep H mot en av en metodistisk lekman anordnad söndagsskola. I Caroli fortsatte han kampen mot lekmannarörelserna, vilka han utan åtskillnad betraktade som separatistiska. Striden fördes inom såväl kyrko- som skolråd och kulminerade 1877, då kyrkorådet efter anmälan av H inkallade en baptistpredikant och en metodist, båda söndagsskolledare, till förhör. Målet gick vidare till rådsturätten men avskrevs där med hänvisning till att de åtalade inte utträtt ur kyrkan. Även andra försök från H:s sida att hindra frikyrklighetens utbredning misslyckades. Hans inställning synes ha bottnat i hans från Schartau övertagna kollektivistiska kyrkosyn, som inte lämnade utrymme för samtidens framväxande individualistiska tänkesätt. H:s mycket starka sociala ansvarskänsla tog sig uttryck, som betingades av en likaså kollektivistisk-patriarkalisk samhällssyn.

H:s tjänstgöring vid Lunds domkyrka och i Malmö har betecknats som en tid av ett oavbrutet, uppslitande arbete. Till V Karup sökte han förflyttning "för att få mera stillhet och ro". Till en början blev det emellertid klent beställt härmed. "Läsareprästen" väckte förargelse hos några församlingsbor och utsattes för förföljelser av sådan art, att man fick ordna vakt nattetid i prästgården. Trakasserierna upphörde dock snart, och H vann aktning och allmän tillgivenhet. Hans anseende som förkunnare gjorde, att här liksom tidigare i Malmö stora skaror av åhörare, även långväga sådana, sökte sig till hans gudstjänster. Prästgården i V Karup blev också en samlingspunkt för ämbetsbröder tillhörande schartauanernas krets, inte minst från Gbgs stift, där H hade många vänner och själsfränder. I denna krets framstod H som den ledande gestalten vid denna tid. Han kallades 1879 till provpredikant i domkyrkoförsamlingen i Gbg, uppfördes 1888 på biskopsförslag där och förlänades 1893 teol drsgraden vid Uppsala univ.