Thomas Ihre

1 Ihre, Thomas, f 3 sept 1659 i Visby, d 11 mars 1720 i Linköping. Föräldrar: handlanden Nils I o Elisabeth Qviberg. Studier i Visby skola, inskr vid Khvns univ 27 juli 77, baccalaureus där 14 maj 78, inskr vid univ i Rostock 25 april 80, vid UU 21 dec 80, disp där 20 maj 85, mag 10 dec 85, inskr vid univ i Kiel 26 juli 89, eo teol prof vid UU o kh i Hagby 24 sept 92, prost 92, 3:e teol prof i Lund o kh i Uppåkra o Flackarp 23 dec 93, LU:s rektor 98 o 09— 10, 2:e teol prof i Lund 4 juni 12, domprost i Linköping 24 sept 16, tilltr 1 jan 18.

G 1) 29 juli 96 i Lund m Brita Steuchia, f 19 juli 79, d 21 april 10 i Lund, dtr till ärkebiskopen Matthias Steuchius o Anna Tersera; 2) 19 aug 13 m Petronella Catharina Bille, f 10 april 80 på Dybeck, Ö Vemmenhög, Malm, d 10 jan 46 på Snogeholm, Sövde, Malm, dtr till Christian B o Karen Vind, samt omg m Nils Langelius, adl Bildensköld.

I, som tidigt gjorde sig känd för grundlig lärdom och omfattande språkkunskaper, utgav redan under sin första utlandsresa en latinsk grammatik, In nuce Roma, vilken kom att användas som lärobok under mer än 100 år. Under studietiden i Uppsala blev han preceptor för två söner till landshövding L Ribbing i Gävle och fick 1687 följa sonen Per och Claes Ekeblad på en resa till Danmark, Tyskland, Holland o Frankrike. Därefter fick han under tre år från 1689 möjlighet att med underhåll av Karl XI besöka universitet i Tyskland, Holland o England för att ytterligare förkovra sig i teologin. Vid återkomsten utnämndes han 1692 till eo teol prof i Uppsala och påföljande år till innehavare av den nyinrättade 3:e teol professuren vid Lunds univ, där han 1712 blev 2:e teol prof.

I Lund kom I med sin stridbara och ironiska läggning att nästan omedelbart bli inblandad i de tvister, som under en följd av år i det närmaste lamslog verksamheten vid univ. Motsättningarna i konsistoriet nådde en kulmen i samband med ett rektorsval 1695 och med I:s eget val till rektor två år senare, vid vilket konsistoriet i sitt förslag till kanslern starkt framhöll antagonismen mellan I och kollegerna. I förklarade sig före valet ha för avsikt att som rektor ställa till räfst med anledning av oegentligheter, vilka han tidigare påtalat. Det stöd han gav prokanslern, svärfadern biskop Steuchius, vid ett försök att ingripa i ordningen för stipendieväsendet ledde till svåra studentdemonstrationer, och I kunde inte uträtta mycket i konsistoriet, eftersom ledamöterna endera uteblev eller förklarade sig inte vilja taga ställning på grund av motsättningarna till honom. Kontroverserna ledde slutligen till att de värsta antagonisterna, I o prof A Stobaeus, jämte akademisekreteraren Z Sundius och den av konsistoriet utsedde prof E Lagerlöf 1 juni 1698 kallades till rannsakning i justitierevisionen. Denna pågick ända till 1700 utan resultat, och I kom att under hela två år vistas i Sthlm.

Under de följande åren gav I nya prov på ambitionen att hålla ordning på förvaltningen av univ. Vid flera tillfällen krävde han, att avgående rektor skulle redovisa de inskrivnings- m fl avgifter, som uppburits för bibliotekets räkning. Under sitt tvååriga rektorsmandat 1709—10 upprepade han kraven. Dessvärre visade det sig efter mandattidens utgång vara mycket svårt att förmå honom själv att lämna redovisning.

Det har med rätta sagts, att I inte alltid använde sin lysande begåvning och bildning sig själv och univ till gagn och heder. Hans kvicka elakheter väckte ogillande inte endast bland dem, som fick kläda skott. Direkt skandal blev det, när det visade sig, att det var han, som 1715 skrivit en anonym tillfällighetsdikt med titeln Confect wid manfolckz bordet, som publicerades till ett bröllop i Karlshamn med en son till prof J Hörling som brudgum och konfiskerades. Värre blev det emellertid följande år. I ansågs ha varit en pådrivande kraft vid de studentoroligheter, som uppstod i samband med ett k brev 3 dec 1716 om enrollering i armén av studenter, som förde ett lättjefullt leverne, och konsistoriets därav föranledda beslut att anställa offentlig examen med samtliga studenter. Några bevis mot I fanns inte, men hans ställning vid univ blev alltmer ohållbar. I början av 1716 uppfördes han visserligen enligt anciennitetsprincipen på förslag till l:a teol professuren. Men när fullmakten 24 sept 1716 kom, gällde den inte som väntat professuren och det därmed förenade domprostämbetet i Lund utan domprosteriet i Linköping. 8 okt s å fick han kanslerns befallning att avhålla sig från alla konsistoriesysslor under den tid han kvarstod på professuren i Lund. Åliggandena som prof i "kontroversteologi" fullgjorde I synbarligen med stort, stundom överdrivet nit. 1695 utfärdade han ett plakat angående inrättandet av ett "collegium theologicum disputatorium", vid vilket man skulle öva sig i den ortodoxa teologins försvar mot irrläror. I såg också som sin uppgift att utöva renlärighetscensur i fråga om disputationer i ämnen utanför teol fakulteten. Hans åtgärder ledde i båda sammanhangen till motsättningar med andra professorer. Av studenterna synes han i allmänhet ha varit omtyckt. Han var inspektor för Västgöta nation 1696—1709 och 1711 blev han inspektor för Blekinge nation.

Som innehavare av domprosttjänsten i Linköping kom I att verka endast några få år. Han skall ha gjort sig omtyckt och vunnit anseende som synnerligen framstående predikant och nyttig ledamot av domkapitlet. — Genom sitt andra giftermål blev I delägare i den släkten Bille tillhöriga parten av Dybecks herresäte i sydligaste Skåne, vilken han i sin helhet innehade som pantegods och som senare var i hans änkas ägo.