Jonas Filéen

2 Filéen, Jonas, f 17 jan 1745 i Ystad (S:t Petri), f 27 mars 1822 på plantagen Vreed en Hoop i Demerara, Brittiska Guayana, Sydamerika. Föräldrar: handlanden i Ystad Jöran Filenius o Maria Ernesta Brinck. Handelsbetjänt hos Alb Hansson Pripp i Landskrona omkr 1761–omkr 1769, vistades 1769 i Sthlm, reste över Göteborg till Amsterdam, utvandrade omkr 1770 till Demerara, ägare av kaffe- och sockerplantager där. – Ogift.

Oaktat såväl otryckta som tryckta handlingar rörande den svenskfödde plantageägaren Jonas F i Demerara (eller Demerary, som namnet på F:s tid alltid skrevs) i Brittiska Guayana finnes i stort antal, är de faktiska uppgifterna om hans brokiga levnadsöden få och magra.

Demerara var vid F:s ankomst en holländsk koloni men ockuperades 1803 av brittiska styrkor och avstods 1814 till England. Om F:s tidiga öden här vet man föga. Det förefaller, som om det tagit rätt lång tid för honom att arbeta sig fram. Då han 1784 skrev sitt testamente, var hans förmögenhet icke så stor. Vid sin död 1822 räknades han emellertid till de rikaste i Demerara och ägde tre stora, välskötta socker- och kaffeplantager med 900 negerslavar samt stora tillgodohavanden i Liverpool, London och Holland.

Hur F förvärvade sin förmögenhet är osäkert, men allt tyder på, att han haft drag av hårdhänt äventyrare. Innan han själv blev plantageägare, förvaltade han de s k Lambertska plantagerna och hade senare nära beröring med den E H Huss (f 1802), som de Lambertska arvingarna sände ut till Guayana som sitt ombud i arvsfrågan, och som svek dem, aldrig redogjorde för sitt fögderi men väl stannade där ute och tycks ha blivit rik. F synes ha haft ingående affärer med Huss, vilket just inte bidrar till att inge förtroende för hans egen affärsmoral.

F förblev ogift men hade förbindelser med flera negerslavinnor, t ex Brandina, som han ihågkom i sitt testamente 1784 och Premié-re, som 1802 födde honom en son, vilken dog i London 1821. F besökte Sverige 1790–91.

Förgäves letade man vid F:s död efter något testamente av nyare datum – endast det gamla testamentet av 1 okt 1784 hittades. Med undantag för vissa smärre legat testamenterades förmögenheten till F:s mor – i själva verket hade hon 1784 redan varit död i fyra år. Därest hon var död, skulle syskonen ärva, men även dessa var döda utom brodern Paul E F, f d kanslist i kommerskollegium, som således blev universalarvinge.